Här skriver damfotboll.coms medarbetare egna krönikor.

...att Linköpings första maj-demonstration var uppfriskande

Det behövdes inga plakat eller slagfärdiga verbala budskap för att röra om etablissemanget och toppen i Damallsvenskan på Linköping Arena. Hemmalaget lät försvarsinställningen och det okomplicerade spelet framåt tala istället, 2-0 för LFC över Rosengård i en match där villkoren för en gångs skull inte dikterades av de svenska mästarna.

Snarare då av LFC, hemmalaget vek inte en tum från sina defensiva uppgifter och backade inte heller hem så att det blev försvarskrig för hela slanten för den nykomponerade backlinjen.

Tvärtom, de offensiva ambitionerna var tydliga, Linköping ville mer än att bryta in i straffområdet ett par, tre gånger som de första matchminuterna skvallrade om. Bollen kom snabbt upp i plan där Stina Blackstenius och Fridolina Rolfö fördelade farligheterna. Helt rättvist fick de punktera matchen. 2-0 med Rolfös första passningspoäng i LFC, i djupled till Blackstenius första seriemål för säsongen.

En underhållande godbit bland många. Det hände mycket mer, mycket annat bra för Linköping:

Längst bak fanns Katie Fraine som skötte alltifrån utrusningar till höjdbollar perfekt och fick med sig hela försvarsarbetet i samma lugna metodik.

Knappt några stressade passningar, knappt några tankefel i de snabba besluten från backlinjen där Kristine Minde ingick för andra matchen och agerade som hon inte gjort något annat än försvar i sitt fotbollsliv.

Jennie Nordin som nickade till 1-0 var närmast felfri defensivt, ständigt steget före sin spelare. Jonna Andersson var briljant med sina duellkvaliteter, Renee Slegers jobbade kopiöst och Mariann Gajhede drev på från mittfältet.

Listan är lång över positiva insatser i LFC.

Rosengård var förvarnat inför resan upp längs E4:an. Linköping vann motsvarande seriematch i fjor, den enda nollan som dåvarande LdB Malmö tillät sig i serien.

Men nu, när de maximalt rustade gästerna gick för sin fjärde seger med Ramona Bachmann tillbaka i startelvan och Elin Rubensson fanns redo för inhopp borde väl historien inte upprepa sig?

Dessutom har ju Linköping en ansenlig skadelista, landslagsbackarna Rohlin och Samuelsson, kreatören Pernille Harder och spjutspetsen Linda Sällström borta, bland annat. Det hedrar att Rosengård inte var i närheten att visa på några brister i det brandskattade laget, istället vägde inställning, mod och samarbete över för vinnarna.

Och mitt i hemmafesten hade gästerna svårt att få till ordnat spel, förtvivlat svårt om man räknar med spelarkapaciteten och kunnandet på alla fötter.

Therese Sjögran testade med en frisparksvariant efter en kvart, Anja Mittag och Ramona Bachmann samarbetade sig fram till ett farligt avslut i ett anfall där offsideflaggan borde varit nära en halvtimme in i matchen och Sara Björk Gunnarsdottir var nära nog med en nick strax före paus.

Bara sporadiskt skapande, ovanligt uddlöst och andefattigt. Men Rosengård lär repa sig.

Framtiden får utvisa om det blir fler förluster än dagens i Damallsvenskan. Insatsen var varken eller, långtifrån bra men heller inte så bedrövlig att den förtjänar att sablas ned totalt.

Linköping däremot tände till på alla cylindrar och vann en bra fotbollsmatch välförtjänt.

Tabellfemman behåller sin placering men är i ett huj närmare lagen ovanför, bara tre poäng från nya serieledaren (!) Eskilstuna United. Om inte de friska vindarna längs arenan viskade om toppstrid gjorde spelet definitivt det, låt vara att det kommer betydligt fler matcher där laget inte kan räkna med någon som helst hjälp att driva upp tempot.

/Fredrik Hasselgren