Här skriver damfotboll.coms medarbetare egna krönikor.

...viljan saknas!

Det verkar som det slog ner som en överraskning för många att UEFAs snedfördelning av medel till sina turneringar är så obalanserad att pengarna för Women´s Champions League knappt skulle ge utslag på en våg med herrturneringens premier i andra skålen.
FC Rosengårds VD Klas Tjebbe är som en ensam röst i öknen. Att inte fler av damfotbollens ledare också reagerar betecknar en uppgivenhet, man har vänjt sig vid att vara förfördelade. Egentligen är det allas som verkar inom damfotboll ansvar. Det är alldeles för lätt att bemöta för lågt ekonomiskt stöd med låga publiksiffror, där över tusen på en damallsvensk match av arrangören anses som mycket - åtminstone i jämförelse med årsgenomsnittet 836. Det imponerar i alla fall inte i UEFA.
Sett ur ett affärsmässigt perspektiv - och det dominerar de flesta organisationer - är damfotboll en olönsam gren på fotbollsträdet.
I konferenstalen är damfotbollen en medlem i fotbollsfamiljen. Men pappan är snål mot döttrarna. Han äger pengarna, många pengar men investerar dem hellre i sönerna som kan få dem (pengarna) att växa ännu mer.
Mycket i världen genererar inte pengar men anses värdefullt av andra skäl, och det är här politiken kommer in.
- Politik är vilja, yttrade en gång Olof Palme och bättre kan det inte sammanfattas i så få ord.
Finns vilja går mycket att ändra på, eller i vart fall vrida på.
Om politik är pengar, som i UEFA, går det inte. Där saknas nämligen viljan.