Hylla de som hyllas bör
Alva Nilsson är en 24-åring som spelat fotboll under många år men som nu bytt skor och handskar mot block och penna. Sportjournalist som lever och andas damfotboll. Tycker om tänker över det mesta som händer i damfotbollsvärlden – hyllar de som hyllas bör och tvekar inte att gnälla på de som förtjänar det. Undrar du något? Skicka ett mail till alvisnilsson@gmail.com så ser vi vad vi kan göra.

2010 - vad hände egentligen?

Publicerad 29 december 2010, 18:34
Snart är året till ända och jag tänkte passa på att ge er fotbollsåret 2010, sett ur min synvinkel. Håll till godo så syns vi snart igen!

God fortsättning säger jag och förutsätter således att det som utspelat sig innan fortsättningen varit bra. Eller något sådant.

Ber om ursäkt för att jag uppenbarligen tagit semester och bloggar sämre än en ickebloggare för stunden. Men jag vill hävda att jag fortfarande kan räddas. Dock är det faktiskt rätt trist att sätta sig in i fotbollen när snön ligger i drivor över fotbollsplanerna. Men samtidigt blir det mesta inte roligare än man gör det och jag är väl medveten om att jag prioriterat bort damfotbollen den senaste tiden. Handbollsbrudarna och plugg kom i vägen. Efter det drog jag mot Stockholm om valde fantastiska människor jag inte träffat på månader framför sporten som har vinteruppehåll. Ett smart val tänker jag men samtidigt förlorar jag en viktig del av min identitet när jag inte håller mig uppdaterad kring damfotboll. Och om man kan dela upp livet i färger kan man lugnt påstå att under vintertiden är mitt liv rätt grått. För att det är något som saknas. När jag skriver något menar jag givetvis damfotboll, men det förstår ni säkert utan att jag behöver skriva det på näsan på er.

Här ger jag er en kortare sammanfattning av fotbollsåret 2010. Nästa år, med VM i Tyskland som höjdpunkten kommer att bli #smashing2011 - så häng med för tusan!

Årets bildtext: "Linköping gjorde mos av Kopparberg"
Årets sämsta halvtidsfika: Skytteholms IP och AIK. Där måste journalisterna pröjsa 10 spänn för patetiskt äckligt kaffe.
Årets misslyckande: AIK, Hammarby och Djurgården – ingen kan påstå att fotbollen i Stockholm mår bra.
Årets fråga: När ska jag sluta särskriva?
Årets TV-program:Ja, inte var det fotbollsgalan i alla fall...
Årets Vecka: Vecka 40 – lättnaden, lyckan och glädjen som infann sig när beslutet kring EM 2013 togs.
Årets mest idiotiska: Journalister som i vanliga fall skiter i damfotboll hävdar att Terre inte förtjänade diamantbollen – men gå och lägg er!
Årets aha upplevelse: Inom sportjournalistiken hjälper brudar verkligen varandra – härligt.
Årets Projekt: Upprop pågår! Ett projekt som lär expandera under 2011.
Årets mest underhållande: Twitter- och smskonversationer med grymma sportjournalistsbrudar.
Årets häng: Solläktaren vid Kanalplan.
Årets letande:Kan man någonsin sluta leta efter den nya Malin Moström?
Årets mål: Rohlins strutar borta mot Danmark, helt klart.
Årets mest korkade: Lagrells utspel om mindre bollar till fotbollsbrudar.
Årets men-tänk-efter-före: Kvällstidningarna som inte var sena att haka på Lagrell
Årets citat: "Det här är verkligen damfotboll - PÅ RIKTIGT. Du tittar på brudar, jag tittar på fotboll"
Årets lag: Jitex BK.
Årets lirare: Therese Sjögran, inga övriga nominerade.
Årets topp: LdB FC Malmö, de var bäst helt enkelt.
Årets flopp: Grabbarna som slängde mynt mot Kopparbergsspelare.
Årets skräll: Mami Yamaguchi till Bajen. Say what?
Årets fan också: TV:n som vägrade fungera under Umeå – Lyon.
Årets comeback: Kristin Bengtsson, även detta år.
Årets tårar: När Linnea Torstenson skjuter Sverige till EM-final i handboll. Sorry, men det känns större än Rohlins VM-nick.
Årets tack gode gud: Min personliga favorit Caroline Jönsson hatar mig inte.
Årets pepp: Landslagsspelaren som spontanskickade ett mail där hon förkunnade att jag skriver bra.
Årets Bekräftelse: En trogen läsare hävdade att jag är den överlägset bästa reportern i landet när det handlar om damfotboll.
Årets läromästare: Jessica W Sandberg höll hög klass även under 2010.