Hylla de som hyllas bör
Alva Nilsson är en 24-åring som spelat fotboll under många år men som nu bytt skor och handskar mot block och penna. Sportjournalist som lever och andas damfotboll. Tycker om tänker över det mesta som händer i damfotbollsvärlden – hyllar de som hyllas bör och tvekar inte att gnälla på de som förtjänar det. Undrar du något? Skicka ett mail till alvisnilsson@gmail.com så ser vi vad vi kan göra.

Det är en enda stor, lång och jobbig kamp.

Publicerad 29 juni 2011, 15:59
Efter Sveriges premiärmatch mot Colombia skrev Emir Osmanbegovic, fotbollschef på TV4, att ”Nordkorea har Colombia i sista. Colombia kommer inte ha något att spela för. Målkalas” och menade då på att Sverige, genom att bara vinna med ett mål över Colombia, kan ha sumpat sina chanser att avancera från gruppspelet. Jag håller med honom så till vida att Sverige hade behövt göra fler mål. Men att Colombia inte har något att spela för i sista matchen (oavsett om de förlorar mot USA med 10-0) är fel. Som damlag och damfotbollsspelare har man alltid massor att slåss för och emot. Det räcker med att titta på hur det ser ut i Sverige.

Kommentarerna rasar in och Simon Bank – krönikar på Aftonbladet – säger att "det är texter om Zlatan och om damfotboll som är de mest kontroversiella jag skriver, sett till läsarreaktioner, och det betyder ju något". Thomas Pettersson, journalist på Expressen, skriver följande i en krönika:
”Matchen hann knappt blåsas av innan det började morra i min mejlkorg. Om hur jävla dåligt det varit. Om hur kassa spelarna är. Om hur fan någon kunde säga i tv att man var nöjd med matchen.”

Jag slås, som vanligt, av alla sexistiska och rent utsagt idiotiska kommentarer som finns att läsa på nätet om och kring damfotboll. Vad är problemet med brudar som lirar boll? Om ni nu inte bryr er om damfotboll, varför bryr ni er då tillräckligt mycket för att gång på gång deklarera att ni inte bryr er? Om det du när så himla mycket roligare att titta på målafärg som torkar – varför gör ni då inte det istället för att ”inte bry er” om damfotboll? Eller är ni sjävlplågare hela bunten?

Och att ni ständigt måste jämföra dam- och herrfotboll, vad är grejen med det egentligen? Jag tycker egentligen att det är okej att jämföra dam- och herrfotboll på precis samma vis som man jämför Real Madrid med Milan. Men ni jämför inte dam- och herrfotboll. Ni jämför dam- med herrfotboll. Märk skillnaden. Alltid, alltid ska ni göra herrfotboll till normen som damerna aldrig kommer kunna leva upp till. Är det inte dags att lägga ner de 70-talsfasonerna snart? Eller drömmer ni fortfarande om en tid då Sveriges fotbollskung hette Ralf Edström och damer inte lirade boll?

Är det inte dags att sluta se fotboll som en snoppmätartävling? Är det inte på tiden att alla djävla trögtänkta män slutar se brudar som lirar boll som något som inkräktar på deras manlighet.
Manligheten sitter, så vitt jag vet, inte i bollarna. Vad exakt är det som är så djävla farligt med tjejer/kvinnor/brudar/flickor som vill spela fotboll? Skrämmer vi er? Är det den slutgiltiga fasen i den kvinnliga frigörelsen? Är det så att ni är rädda för att vi ska sno fokus från er?
Jag förstår verkligen inte. Greppar det inte fast jag försöker gång på gång. Vad är det ni är så himla rädda för, förklara för mig på ett vettigt och begripligt sätt för jag är nyfiken och känner mig en aning trög när jag inte fattar allt det där som ni säger er ha förstått.

Efter det lilla talet till alla män som bryr sig så mycket om att inte bry sig om damfotboll går vi tillbaka till den ständiga kampen. De männen är en del av kampen. De männen är några av dem vi slåss emot.
Sverige ligger i framkant när det gäller damfotbollens utveckling. Till skillnad mot de flesta andra länder har vi ett fackförbund för damspelare, vi har en liga som är en av de tre bästa i världen och vi har ett mästerskap som sänds i nationell tv, men försnack, med eftersnack, med experter. Sverige ligger i framkant när det handlar om damfotboll men fortfarande rasar folket när brudarna lirar boll. Fortfarande måste de som spelar i landslaget inte bara tänka på hur det går i matchen de måste också ha i bakhuvudet att ”vi bär en hel sport på våra axlar och oavsett hur bra vi gör det här, oavsett om vi vinner matchen eller inte kommer vi bli både hatade och ifrågasatta”. Det svenska damlandslaget har alltså mycket mer än tre poäng att slåss för i varje match. Mycket mer än 11 motspelare att slåss emot. Tänk då hur läget ser ut i Colombia där damfotboll är ett tämligen nytt påfund. Sedan kan ni värdera om de kommer ha något att slåss för under sin sista gruppspelsmatch mot Nordkorea.

För som damspelare har man alltid massor att slåss både för och emot. Även i Sverige. Sverige är ett land där det fortfarande är okej att dissa fotbollsspelande kvinnor av den enkla anledningen att de är just kvinnor. Visst finns det andra anledningar till att folk dissar damfotboll och det vm som nu spelas. Men de är förbannat dåliga på att motivera sin ståndpunkt. Om man kan skriva om ett mer tempofattigt spel eller orda om slarviga passningar har man kommit en bit på väg, men även det är ett argument som inte håller i längden. Ja, Sverige var inte bra mot Colombia. Men titta in matchen mellan USA och Nordkorea och försök sedan snacka om en tempofattig match eller om dåligt passningsspel och du kommer att framstå som en idiot. Det jag försöker säga är att det inte är rätt att döma en hel idrott efter 90 minuters spel.

Vi ska inte heller döma vårt svenska landslag utifrån matchen mot Colombia. 1-0 mot VM-debutanten är inte bra. Ni som såg matchen vet att det aldrig klickade för Sverige. Skärpan framför mål saknades. Mittfältet med Kapten Seger i spetsen var inget att skriva hem om och alla fasta situationer slösades bort, trots att Sverige var mer än ett huvudlängre än sina motståndare.
Men det går inte att komma ifrån det faktum att en premiärmatch är en premiärmatch. Och innan ni säger att ”Colombia måste man spela bättre mot, även i en premiärmatch!” vill jag påminna er om att Sverige aldrig tidigare vunnit en premiär i ett VM. Inte när Pia Sundhage ledde laget under tidigt 90-tal. Inte när Malin Andersson och Malin Swedberg var som bäst under sista halvan av 90-talet. Inte när stjärnorna och härförarna hette Victoria Svensson, Hanna Ljungberg och Malin Moström. Sverige har under åren lirat 6 stycken VM-premiärer. Igår kom första vinsten någonsin. Tänk på det innan ni klagar över en 1-0 vinst mot Colombia. Tänk på att et kunde ha varit mycket värre.

Det måste bli bättre, det förstår varenda människa. Spelarna inte minst. Vi måste sätta chanserna mot Nordkorea och vi måste sätta sämre chanser än de vi lyckades bränna mot Colombia. För mot Nordkorea kommer inget gratis. Jag vill ha in Jakobsson och Göransson i startelvan i nästa match. Ut med Annica Svensson, ner med Forsberg på högerbacken och in med Sjögran centralt. Lisa Dalhqvist får kliva åt sidan då jag tror att Caroline Seger kommer va betydligt mycket bättre mot Nordkorea än vad hon var mot Colombia. Seger är liksom inte en sådan spelare som gör två plattmatcher på rad, hon om någon vill ha revansch på sig själv – låt henne få det.

Hur går det då mot Nordkorea? Jag är av naturen en negativ människa som blivit bränd av landslaget alldeles för många gånger för att kunna lita på ett bättre spel i nästa match. Tyvärr tjejer, det blir ingen succé i år heller.

Martin 2011-06-29 21:01

Kan självklart bara hålla med i dina tankar kring de män, och kvinnor med för den delen, som väljer att förlöjliga och se ned på damfotbollen. Det är rent utsagt sorgligt att vi inte har kommit längre vad gäller jämställdheten i Sverige, för det är ju jämställdhet det handlar om. Inte i något annat sammanhang har så många åsikter om något de inte bryr sig om ... något märkligt kan tyckas då sport inte ses som en klassisk 'manlig' domän i övrigt utom just fotbollen.

Vad gäller damfotboll finns det en annan aspekt som sällan berörs och det är att man som kille och 'damfotbollsbiten' ofta närmast idiotförklaras och tvingas försvara sitt intresse. Kommentarer som: "Du är ju inte på matcherna för att se på fotboll, utan för att titta på brudar" hör till vanligheterna. Jag brukar då försöka svara med att visst tittar jag hellre på tjejer än killar, precis som i övriga sammanhang, men det är ju endå underhållningen och spänningen i en fotbollsmatch som är det viktigaste. När man som mig dessutom bor i kommun där herrfotbollen är usel och damlaget ett av Sveriges bästa så är valet mycket enkelt.

Att vi i Sverige har så låg acceptans för damfotbollen beror nog tyvärr till stor del på att jämställdheten kommit rätt långt på de flesta andra områdena. Damfotbollen blir då en välkommen företeélse för alla 'mansgrisar' att spotta på då det inte längre är accepterat att visa sitt förakt mot kvinnor i mer 'allmänna' sammanhang. Dessutom är det nog en hel del bitterhet över att Allsvenskan är så otroligt dålig i ett internationellt perspektiv medan damallsvenskan fortfarande är en av världens bästa ligor.

Slutligen får jag nog tyvärr också säga att jag inte har höga förhoppningar om vinst mot Nordkorea, men hoppas förstås att vårat damlandslag överraskar positivt.

Kingarne 2011-07-01 07:50

Själva ifrågasättandet och alla nedlåtande kommentarer är verkligen irriterande dessutom är det mesta helt osakligt. Har man följt svensk herrfotboll i allsvenskan och superettan de senaste 20 åren som jag kan jag ärligt säga att jag sett hundratals helt horribellt usal matcher utan underhållningsvärde. Dåliga matcher spelas ibland på alla nivåer det har absolut inget med om det är herrar eller damer som spelar. VM 94 satt jag uppe och såg 0-0 matchen mellan sydkorea och bolivia, trots 13 tilläggsminute skapades inte en enda målchans i matchen. Konstigt nog var det ingen som ville lägga ner fotbolls-vm efter det vad jag minns....

Hursomhelst tycker jag alla är för negativa över sveriges insats mot Colombia. Skärpan saknades, men det var ju Colombia som förstörde matchen. Dom försökte ju inte ens anfalla utan hade ett helt lag med Sidleds-Dannar som lirade runt i backlinjen. Sverige skapade ju en hel del kvalificerade chanser och höll tätt bakåt. Försvaret ser riktigt starkt ut det är lovande för turneringens fortsättande. Jag tyckte Annica Svensson var helt lysande i backlinjen där har vi högerbacken som saknats! Linda Forsberg har aldrig presterat i dom stora sammanhangen så där ser jag hellre Jakobsson. Kul att landis och lotta började hitta varandra på slutet jag tror på seger mot nordkorea med två bollar. Nordkorea kan främst hota med långskott i övrigt är dom ofarliga.

I övrigt tycker jag Frankrike imponerat, dom har minst 4-5 Sara Thunebro i laget med fantastiska tillslag, dom har även speeden, får dom ihop allt kan det räcka till final. Tycker Tyskland, Sverige och Frankrike ser starkast ut hittills, USA kan bli farliga tack vare sina fantastiska distansskyttar. Japan spelar extremt roligt framåt men tror inte försvaret håller.