Det känns som att göra slut - fast värre.

Om att tvingas lämna damfotboll.com och att släppa en bred och bra bevakning av damfotboll vind för våg. Det känns sorligt. Jag tror att alla kan hålla med mig om det.

Vid halv 11-tiden idag fick jag beskedet. Ett telefonsamtal. Så fort vi lagt på luren hög det till en aning i bröstet. Hade jag inte suttit bland andra människor hade jag troligen börjat gråta. Nu svalde jag istället tårarna tillsammans med en kopp fisljummet kaffe och knappade sedan vidare på tangentbordet som om inget hade hänt.
På pendeln hem sköljde sedan hopplösheten över mig. Låt mig här och nu inflika att jag och pendeltåg inte är någon bra kombo; efter Norgeförlusten 2009 och Japanmatcher 2011 hanterade jag situationen bra innan jag satte mig på pendeln och började storgråta.

Damfotboll.com är snart ett minne blott. Om bara några dagar finns endast minnena kvar. Det känns lite som att göra slut, fast värre. Och när jag säger det så bör ni ha i åtanke att jag har en relativt bitter syn på kärlek och att jag mer än en gång låtit fraser som ”damfotboll, det är kärlek – på riktigt” och ”Jag kommer aldrig älska någon lika mycket som jag älskar damfotbollen” komma ur min mun.

Det känns som att göra slut, fast värre hävdar jag som aldrig haft ett förhållande som varat längre än 6 månader.
När Bossen ger min beskedet att damfotboll.com tvingas lägga ned känns det som att göra slut fast värre. Och nu, tredje gången jag använder mig av den liknelsen tänker jag äntligen förklara vad jag menar.

De flesta av er har säkerligen haft en relation som tagit slut. Av en eller annan anledning lämnar ni varandra och till slut (efter många tårar och mycket grubblande) konstaterar du att ni inte funkade tillsammans och har du tur kan du låta de lyckliga minnena från förhållandet finnas kvar i bakhuvudet medan du blickar framåt och går vidare.

Att tvingas lämna damfotboll.com är lite som att göra slut. Men i vårt fall är det inte olikheter som tvingar oss att bryta upp. Inga oändliga bråk som får oss att bryta upp.
Det är yttre faktorer som sätter käppar i hjulet. Utan pengar och uppskattning är det svårt att och anledningen till att sidan funnits i 12 år stavas drivna eldsjälar och hängivna medarbetare. Ja, pengarna har tagit slut men inte på grund av felaktiga kalkyler eller dyra nyförvärv. Nej, medarbetarna jobbar gratis och slitet de lägger ned gör de av en anledning – de brinner för damfotbollen. De, vi, jag sliter för att ge er läsare en bred och bra bevakning av damfotboll på elitnivå. Nu, snart, är det ett minne blott och jag tycker synd om er kära läsare. Att övrig press ska kunna ge samma information som vi tillhandahållit finns det väl ingen som tror på?

Ni vet att damfotboll.com haft texter från samtliga, SAMTLIGA, matcher i damallsvenskan och norr- och söderettan de senaste åren? Samtliga matcher. Endast den mycket, mycket naiva tror på att EFD kommer kunna ebjuda liknande texter vecka in och vecka ut.
Vi har kort sagt gjort SvFF:s och EFD:s jobb och rapporterat från alla matcher i damallsvenskan samt norr- och söderettan bra mycket bättre än de kan drömma om. De måste älska oss och det svider säkerligen hårt även för dem en dag som denna – vem ska nu göra jobbet?

Kort sagt – ingen kommer att göra jobbet och att beskedet kommer nu är mycket olyckligt. Runt hörnet finns en damallsvenska som kan komma att bli den absolut bästa genom alla tider. Samtidigt är norr- och söderettan på väg att förenas i en serie och årets säsong är viktig på många plan. Var tror ni att ni kommer kunna ta del av informationen? Ni behöver inte svara, frågan är tämligen retoriskt ställd.

Nu sitter vi här med världens bästa liga, världens bästa fotbollsspelare och ett EM-slutspel som kickar igång om 499 dagar. Och ingen kommer att lyfta det på ett värdigt sätt. Kvällstidningarna kommer hålla koll på de bästa lagen och de bästa spelarna – men resten då? Lokaltidningarna kommer att, på sin höjd, ge er information om bygdens lag. Ingen, ingen kommer att ge er helheten, bredden och samtidigt låta damfotbollen stå i centrum. Sanna mina ord.

I dagsläget har vi ett förbund som inte ens bemödar sig med att ha livescorebevakning för ett landslag som alltså snart ska göra ett EM på hemmaplan. Ett förbund som uppdaterar sin nyhetssida pinsamt sällan. Vi har en ”fotbollskanal” som tycker att det är viktigare att sända en b-landslagsturnering för herrar än att sända Algarve Cup – även kallat lilla VM, där de bästa är med. Nej, vi kan glömma en vettig bevakning av damfotboll i fortsättningen.

Medan ni funderar på var ni ska hitta information om damfotboll på elitnivå nu sska jag slå mig ned i soffan, titta på en dålig romantiskkomedi, vräka i mig glass och gråta ögonen ur mig. Jag har hart att det är så man beter sig när man gjort slut.
Att damfotboll.com läggs ned känns lite som att göra slut – fast värre.