Ett polisiskt ställningstagade såhär i OS-tider
Förkylningen sitter fast långt ner i halsen, jag harklar mig två och tre gånger. Öppnar munnen och låter mina läppar forma orden; Tre kronor, SSK, elitserien, VM, resten av OS. Jag bojkottar allt det. På obestämd tid. Jag vill inte se, vill inte höra, vill inte läsa”.
Varför gör jag detta undrar ni? Inte för att Tre Kronor just tågade ut ur OS innan medaljerna skulle fördelas. Inte för att SSK är på väg rakt ned i kvalserien - jag anser inte att förlusten mot Slovakien var så pinsam som andra vill hävda. Och ni vet hur det är med SSK, de kommer alltid tillbaka.
Nej, anledningen till att jag härmed bojkottar herrhockey på obestämd tid är mycket enklare än så. Det är ett politiskt ställningstagande från min sida. Jag gör ett aktivt val i denna fråga.
Låt mig försöka förklara. Varje dag diskrimineras jag. Smaka på de orden – varje dag diskrimineras jag! Av den enkla anledningen att jag är född kvinna. Simone De Beauvoir hävdar i sitt mest kända verk ”det andra könet” att du inte föds till kvinna utan blir det. Jag förstår vad hon menar men kan inte riktigt hålla med henne. Jag har aldrig försökt passa in i den föreskrivna könsroll jag förväntas rätta mig efter. Trots det diskrimineras jag VARJE DAG, för att jag tillhör det andra könet. Jag lever i en värld där männen är normen jag förväntas rätta mig efter. Och jag har valt att kliva in i den manligaste av värdar. Jag hänger mitt liv åt idrottens fantastiska universum.
Kanske får jag skylla mig själv? Men frågan kvarstår dock; varför ska jag rätta mig efter någon larvig och förlegad könsnorm?
I den idrottsvärld jag älskar och värderar högre än något annat blir könsnormen tydligare än någonsin. Och under kvartsfinalen mellan Sverige och Slovakien ser jag det klarare än tidigare. Idrott är männens värld, männens universum. Jag passar inte in där. Jag lever i deras universum på nåder. Ingen vill egentligen ha mig där.
Under damkronornas matcher dras det ständigt paralleller med herrhockeyn. När Tina Enstörm får pucken hör jag kommentatorerna berätta att hennes bror Tobias lirar i herrkronorna. Någon brud jämförs med en herrlirare och Micke Rehnberg, kommentator för dagen, hasplar snabbt ur sig något i stil med: Det är ingen negativ jämförelse för honom alltså. För det måste förtydligas.
I denna värld jag fötts in är det männen som är normen. När jag ser den där kvartsfinalen nämns inte en enda hockeybrud. Inte en ända gång snackas det damhockey. Men det är väl klart, i den manligaste av världar är det okej att jämföra äpplen med päron. Våga dock inte tänka tanken att jämföra päron med äpplen!
Vi kvinnor är en andra klassens medborgare, vi tillhör det andra könet. Det andra könet som är oönskat i den manliga idrottsvärlden. Jag tänker inte acceptera det. Jag tänker lyssna till Simone De Beauvoirs ord och kräva min frihet. Jag tänker inte acceptera könsnormen, inte stryka den medhårs. Och därför väljer jag nu att bojkotta herrhockey på obestämd tid. För där är den outtalade könsnormen starkare än någon annan stans.



















Kom igen Alva. Snacka om att göra en höna av en fjäder. Visst ska man inte gemföra herr idrott med dam idrott men så farligt var det väl inte. Du letar diskriminerings problem. Jag tycker inte att du sa så mycket igentligen. Varje dag säger du men ändå är ända referensen en hockey match i OS. Jag är kille vilket du säkert har fattat men jag har 2 döttrar som har/håller på med idrott och jag har varit tränare ått dom och jag kan säga efter att ha snackat med dom att dom har inte märkt någon könsdiskriminering. I skolan och ibland även på fritiden så idrottar dom tillsammans med killar och är accepterade för sina kunskaper och inte för att dom är tjejer.
"Gäst" - nu vet jag inte vad dina döttrar sysslar med för idrott, men jag kan nästan garantera att dina döttrar får sämre träningstider än sina jämnåriga killar. I alla fall i 9/10 fall har dam- och flicklag sämre träningstider. Vilket ju i förlängningen leder till att spelet blir lidande.
Tyvärr Madde men jag håller inte med. Visst vi hade sena träningstider men det hade grabbarna också. Jet vet hur lagen oavsett kön letar med ljus och lyckta efter hyfsade tider men det är inte könsrelaterat utan mer på det kommunala planet där man i mitt fall Stockholm är sämst i landet på ungdomsidrott. Då menar jag alla idrotter.
Men damfotbollen och -ishockeyn är ju en ointressant produkt för den breda sofftittande massan. Nivån är helt enkelt för dålig. Där jag bor spelade det främsta damfotbollslaget (div 1) härom dagen jämnt med länets P15-lag.
Vad man kan säga om idrott på P15-nivå är att den ytterst sällan har någon publik att tala om, den skapar i stort sett aldrig debatt och syns mycket lite i media. Definitivt inte på tv.
Som objektiv konsument vill man ha det bästa. Då finner jag ingen anledning att se P15-fotboll eller damfotboll när det visas La Liga och Premier League. Ingen anledning att se den ytterst ojämna damhockeyn i OS när det finns en uppsjö tighta och betydligt snabbare herrmatcher.
Nu förstår jag inte riktikt vad dina åsikter om damidrott har att göra med artikeln om könsdiskiminering.
Förutom det senaste blogginlägget där jag försöker att besvara era åsikter vill jag fråga "gäst" vad dina subjektiva åsikter kring kvaliteten på damidrott har här att göra. Följdfrågan blir självklart; (om du tittar på damidrott) varför gör du det, trots att du hävdar att den är sämre än herrarnas. Och varför ska vi jämför herr- och damfotboll när vi aldrig skulle klanka ned på Kajsa Bergqvist för att hon hoppar sisådär 30 centimeter lägre än Stefan Holm?