Alva Nilsson är en 24-åring som spelat fotboll under många år men som nu bytt skor och handskar mot block och penna. Sportjournalist som lever och andas damfotboll. Tycker om tänker över det mesta som händer i damfotbollsvärlden – hyllar de som hyllas bör och tvekar inte att gnälla på de som förtjänar det. Undrar du något? Skicka ett mail till alvisnilsson@gmail.com så ser vi vad vi kan göra.

Inför VM, del 2

Jag känner mig lite som en fluga som fastnat på fel sida fönstret. Flyger in i fönstret gång på gång och förstår inte hur jag ska ta mig ut. Är en aning ambivalent och vet inte vad jag ska tänka. Om VM. Om Sveriges chanser.

Jag har hela tiden tänkt ”kvartsfinal men inte längre” men vidhåller ändå att det är en mesig målsättning. Även om jag inte tror att Sverige går längre än till kvartsfinal så måste Sverige tro det.
Men jag vet inte vad jag tror. Ena sekunden vill jag stänga in mig i en mörk garderob och inte komma ut förrän någon knackar på dörren och säger att VM är över. Andra sekunden tror jag på Svensk succé.

Ibland får jag vibbar som sätter igång ett helt spann med känslor i mig. Känslor som vilat i 8 år. Det är något med allt det här som påminner om det magiska mästerskapet för åtta år sedan.
Först kan vi peka ut det uppenbara – gruppen. Där är enda skillnaden att Nigeria bytts ut mot Colombia. Nordkorea och USA finns där på samma vis som de alltid gjort. Nästa likhet är stjärnan som bär alla förväntningarna på sina axlar. 2003 hette den stjärnan Hanna Ljungberg. Nu heter hon Lotta Schelin. För även om andra spelare måste kliva fram, även om Caroline Seger och Therese Sjögran också de är stora namn så är det Lotta Schelin alla snackar om. Om Lotta inte presterar är vi körda. Jag känner igen det himla väl.

Sen har vi förberedelserna. Hela det här landslagsåret har varit en aning rörigt. Förluster och dåligt spel. Det är som att tjejerna, med fyra dagar kvar till premiärmatchen, ännu inte lyckats hitta rätt. Precis så var det väl också under hösten 2003? Marika Domaniski Lyfors testade ända in på mållinjen och när hon trodde att hon var klar med experimenterandet gjorde hon om efter premiärmatchen mot USA och Frida Östberg var sedan given i startelvan.
Det faktum att Sverige kan få möta Brasilien i en kvartsfinal och sedan Kanada i en semifinal känns också igen. Det enda vi saknar nu är en dopingskandal, ett avslitet korsband och en 20-åring som skjuter oss till VM-final. Men det kanske kommer?

Eller så är allt bara omständigheter och det kommer gå käpprätt åt helvete. Jag vet ingenting och kan inte bestämma mig för vad jag tror. Däremot känner jag mig säker på vilka spelare som skulle starta i matchen mot Colombia, om jag var förbundskapten.

Hedvig Lindahl

Sara Thunebro
Charlotta Rohlin
Linda Sembrant
Linda Forsberg

Antonia Göransson
Caroline Seger
Therese Sjögran
Josefina Öqvist

Lotta Schelin
Jessica Landström

Frågor på det?

Martin 2011-06-25 19:09

Håller med till stor del om vilka som borde starta bortsett från att jag skulle sätta Lundgren i mål och ha Sara Larsson tillsammans med Rohlin i mittlåset. Forsberg på högerbacken känns rätt då ingen av våra 'riktiga' högerbackar egentligen håller för ett VM i min mening. Där har Damlandslaget tyvärr en rejäl akilleshäl som säkert många lag kommer försöka utnyttja, särskilt då Thunebro är så mycket bättre på andra sidan.

Alva Nilsson 2011-06-27 23:31

@Martin

Det är kul att du tar dig tid att kommentera även om jag är seg och sällan ger respons.

Jag känner mig osäker på Larsson, har så alltid gjort, kommer så alltid att göra. Men visst är hon det mest naturliga valet.

Och högerbacken... När hade Sverige en högerback motståndare fruktade senast? Den senaste jag mins hette Hanna Marklund och åkte ut på högerkanten för att det var fullt i mitten... Suck

Martin 2011-06-28 20:55

Jag har ju 'tjatat' om LFC:s riktigt skickliga ytterback Jessica Samuelsson som förvisso är både ung och oerfaren (har ju spelat i CL i o f s) men som endå i mitt tycke är bättre än både Lina Nilsson och Annica Svensson.

Med henne skulle Sverige fått en defensivt säker spelare som dessutom kan hota offensivt både med tunga skott och i varje fall skapligt passningsspel. jag är säker på att hon, om hon får vara frisk och hel, kommer vara en viktig del av Damlandslaget framöver men varför inte redan nu. Mästerskapsrutin är enligt mig grovt överskattat och i Damlandslagets fall snarare en vana av att förlora hur hemskt det än kan låta.

Vad gäller Larsson kontra Sembrant så grundar jag 'mitt' val på att Larsson har spelat flera säsonger tillsammans med Rohlin i LFC så jag tror de 'känner' varandra bättre på plan.

Jag kan verkligen hålla med om att bristen på duktiga högerbackar varit enorm under så lång tid man kan minnas. Märkligt nog samma sak i Herrlandslaget, kanske är nåt typiskt 'svenskt' ;)