Hylla de som hyllas bör
Alva Nilsson är en 24-åring som spelat fotboll under många år men som nu bytt skor och handskar mot block och penna. Sportjournalist som lever och andas damfotboll. Tycker om tänker över det mesta som händer i damfotbollsvärlden – hyllar de som hyllas bör och tvekar inte att gnälla på de som förtjänar det. Undrar du något? Skicka ett mail till alvisnilsson@gmail.com så ser vi vad vi kan göra.

Sluta mesa, våga ställa krav!

Publicerad 13 augusti 2010, 14:21
Tycker ni som jag att det måste vara så djävla positivt hela tiden. Spelarna ska nicka och vara glada. Media ska bara skriva bra saker och tränarna? Ja de ska säga att laget varit jätteduktiga, trots poängförluster. Fuck it! Våga ställa krav! På spelarna som inte alltid gör sitt jobb. Det mesas och kletas och jag mår illa och vill kräkas.

En match kan bjuda på tre målchanser totalt, ojämnt fördelat på de två lagen, och efter drabbningen står båda tränarna och bedyrar att deras lag var bäst och förtjänade 3 poäng. Tränaren som basar över de vinnande laget har ett litet flin i ansiktet och är betydligt lättare att prata med än den förlorande tränaren som förklarar att deras passningsspel var väldigt bra och någon av chanserna borde gett utdelning. Vilka chanser, tänker jag men nickar istället, precis som att jag förstod vad de snackade om. I verkligheten håller jag inte med dem i det de säger. De hänvisar till en matchstatistik som jag fnyser lätt åt. En statistik som säger att lagen haft 6-7 avslut på mål – var. Mina anteckningar säger som sagt något helt annat. Och vill någon annan hävda att tama strumprullare från 40 meter som målvakten stoppar med en bredsida i straffområdets utkant är ett ”avslut på mål” så är det deras problem. Jag kommer aldrig att göra det. Jag skakar på huvudet och tänker att det mesas alldeles för mycket med damfotbollen. På högsta nivå, i landets högsta liga. Jag trodde att det var ett problem som försvann när tjejer blev kvinnor och tog steget upp i damlaget – jag hade fel.

I juniorlaget i Björnlunda IF förlorade vi alla matcher utom en under en säsong. Jag var katastrofal som sista utpost. Efter varje match stod våran positiva tränare och förklarade för oss att vi just gjort säsongens bästa 90 minuter. I början var det bra, vi blev peppade att komma igen till nästa tillställning, men det gjorde vi aldrig. Vi blev bara sämre och sämre och trots det stod tränaren och talade om för oss hur duktiga vi var. När vi förlorade säsongens sista match mot lokalkonkurrenterna som liksom var ”sämst på bygden” öppnade tränaren munnen men jag bad honom hålla tyst och vi fick inte höra att vi gjort säsongens bästa match. Skönt. När jag tog klivet upp i damlaget var tugget det samma. Vi hade alltid varit det bästa laget, trots att vi förlorade oftare än vi vann. Men alltid, alltid var det vi som förtjänade att vinna. Och aldrig vågade tränaren kritisera oss. Han (eller hon) som la ner flera timmar varje vecka på att försöka få styr på oss, hade han inte rätt att ställa krav? Hade han inte rätt att peka på våra svagheter och vara riktigt förbannad ibland?

Jag trodde att detta problem skulle försvinna högre upp i divisionerna. Kanske gör det de. Men jag ser det inte. Kanske visar tränarna upp en helt annan sida i omklädningsrummen när endast de egna lagen är närvarande? Möjligen, men inte troligen. Det daltas med damspelare. Varför? För att det inte går att sula i väg en sko mot en lirare som inte får skäligt betalt för det hon gör? Well, nu visste ju liraren vad hon gav sig in på och för vilken lön så att, skäll på! Våga ställa krav! Snälla någon. Det mesas och kletas och jag mår illa och vill kräkas. Ska vi inte kunna ställa krav? Om vi inte gör det, om vi hela tiden nickar och ler och tycker att tjejerna är sååå duktiga… Det kommer ju knappast utveckla spelarna, eller har jag fel? Att inte våga ställa krav. Där kan vi snacka om att göra damfotbollen en björntjänst.

Taggar: Damallsvenskan
Gäst 2010-08-15 21:37

Alva,
Jag tror du är inne på en viktig fråga här. Har själv erfarenhet av både herr som dam och har också känt att det är mer problematiskt med dam och tjej. Trist att det finns så få damer/ tjejer inom tränar och ledar sidorna, jag tror att ni har mycket att lära ut angående just detta.
Kanske be några av våra mer framstående ledare och tränare inom dam tillsammans med exempelvis Vickan att sy ihop ett seminarie program för intresserade föreningar.
Borde bli uppskattat.

/

Stnc 2010-09-05 23:46

Personligen finner jag detta vara ett av dina intressantaste inlägg, och jag håller helhjärtat med om problematiken. För kritik behövs av det konstruktiva slaget; det finns alltid saker man gjorde bra eller kunde ha gjort bättre, och spelare i allsvenskanivå måste kunna ta att höra också det sistnämnda. Annars är utvecklingen dömd att avstanna eller gå bakåt. För var finns motivationen att bli bättre om man alltid får höra och alltid ska tänka att man är bra och att ingenting behöver förbättras? Och hur kan man vara nöjd med någonting man gör om man alltid gör det kort och gott "bra". Och det du skriver om lönen har också sina poänger. Och inkomst och prestation lär aldrig vara parallella mot varandra. Som student skulle jag knappast komma undan med en undermålig uppsats bara för att allt jag tjänar är 8000 kronor i lån (oavsett om jag så jobbar både 70 och 80 timmar per vecka), och varför skulle det vara farligare att ställa krav på en fotbollsspelare än en student?