Hylla de som hyllas bör
Alva Nilsson är en 24-åring som spelat fotboll under många år men som nu bytt skor och handskar mot block och penna. Sportjournalist som lever och andas damfotboll. Tycker om tänker över det mesta som händer i damfotbollsvärlden – hyllar de som hyllas bör och tvekar inte att gnälla på de som förtjänar det. Undrar du något? Skicka ett mail till alvisnilsson@gmail.com så ser vi vad vi kan göra.

Umeå IKs föredettingar.

Publicerad 24 januari 2010, 14:48
Målvakten med den breda skånskan. Caroline Jönsson. Hon som stoppades från att medverka i VM-kvarten mot Braslien 2003. Hon som har en värdefull samling silvermedaljer i prisskåpet. Hon, Carre, var min första kvinnliga idol.

Jag minns att jag svor högt när Carre drog till USA förra året. Jag trodde att jag aldrig mer skulle få chansen att se henne live igen. Ett år i USA, tänkte jag, ett år sedan slutar Carre med fotbollen. Det var nästan så att jag dansade på borde när nyheten att Carre återvänder till damallsvenskan nådde mig. Nästan.

Även om den idoldyrkan jag än gång kände för henne avtagit med åldern så har jag alltid uppskattat henne som damfotbollsprofil.
Samma sak är det med Frida Östberg som även hon kommer att spela i Umeås svarta tröja nästa år. Umeå har aldrig varit ett favoritlag men laget har alltid innehållit spelare jag uppskattat. Förr hette spelarna Malin Moström, Hanna Marklund, Sofia Lundgren Tina Nordlund, Anna Sjöström och Hanna Ljungberg (och Frida Östberg). Nu heter lirarna Caroline Jönsson och Frida Östberg. Det har sagts att Umeå har ett sämre lag detta år en tidigare. Vissa har hävdat att Umeå har stora problem. Med spelarrekryteringen och kanske även ekonomiskt. Jag kan inte uttala mig gällande ekonomin, jag är för dåligt insatt. Däremot skulle jag aldrig kalla Carre och Frida för panikvärvningar eller dåliga spelare.

Jag har hört någon påstå att även om Östberg varit en duktig spelare så har veteranen inte blivit yngre och knappast heller bättre med åren. Mitt svar på denna replik blev följande.

”Jag har inte varit i USA och sett Östberg spela. Men de rapporter jag nåtts av gör gällande att hon skött sig bra. Hon har väl också stundom varit lagkapten i Chicago?
Och betänk att Östberg vann SM-gul med Umeå, spelade i landslaget och vann diamantbollen (om det var rätt eller fel kan ju alltid diskutera men hur eller hur kvarstår det faktum att hon faktiskt gjorde det) så sent som 2008. Sedan dess har hon alltså spelat i något som många, så också du, väljer att kalla för världens bästa liga. Mycket möjligt är att hon redan stått på toppen av sin karriär. Men hur fort faller man egentligen?
Mästarinna och dimantbollenvinnare 2008?
Spelare i världens bästa liga 2009?
En avdankad föredetting 2010?
Nja... Jag har svårt att stämma in i det. Komiskt är att Henrik Larsson tycks hålla tills han passerat 35-strecket, och ännu längre. Det är de flesta överens om. Men när en brud passerat 30 bör hon plötsligt lägga av
och kallas föredetting. Komiskt var ordet.”

Komiskt eller inte - Östberg och Carre lirar i Umeå nästkommande säsong. Jag kommer att vara lycklig oavsett hur det går för dem. Jag kommer att vara lycklig och känna mig som 16 år igen.

Taggar: Umeå IK, frida östberg, Caroline Jönsson
Gäst 2010-01-27 12:26

Instämmer till fullo. Kommentarer om föredettingar bör göra både Frida Östberg och Caroline Jönsson ännu mer taggade att visa sina kunskaper på plan.
Att vara äldre innebär att man har rutin och det om något är vad Umeå saknar idag.
Att då få in de här spelarna med massor av rutin ifrån stora mästerskap med landslag och klubblag kan vara tungan på vågen för Umeå IK i Damallsvenskan.

Att få epitet föredetting när man precis kommit hem efter en proffsejour skulle jag ta som en direkt förolämpning.
Men det lär både Carre och Frida hantera med bravur, rutinerade som dom är.

Anette