Hylla de som hyllas bör
Alva Nilsson är en 24-åring som spelat fotboll under många år men som nu bytt skor och handskar mot block och penna. Sportjournalist som lever och andas damfotboll. Tycker om tänker över det mesta som händer i damfotbollsvärlden – hyllar de som hyllas bör och tvekar inte att gnälla på de som förtjänar det. Undrar du något? Skicka ett mail till alvisnilsson@gmail.com så ser vi vad vi kan göra.

Upprop pågår!

Publicerad 08 november 2010, 23:06
Med start idag kommer jag att skicka mail till alla redaktioner, varenda sportchef. Personliga mail där jag talar om vad jag tycker om deras bevakning om damfotboll. Jag kommer inte att vara lindrig i min kritik men jag kommer också att bjuda in till debatt. Väljer de att ignorera mitt mail kommer de att få ett till. Och ett till. Och ett till. Och ännu ett. Hänger ni med mig upp på barriärerna?

Akta er gubbar – här kommer Alva och hon är djävligt förbannad.

Vi - jag, du, ni vet hur media uppmärksammar damfotbollen. Och inte uppmärksammar den. Blundar för sporten och skyller på bristande intresse. Nu i guldtider blir skillnaden mellan hur dam- och herrfotboll behandlas i riksmedier tydligare än någonsin. När jag i våras kontaktade Sport-Expressen fick jag höra att de faktiskt ansåg att de hade en bra damfotbollsbevakning. Vi alla vet att det är bullshit och inte ens Sport-Expressen själva kan väl tro på det? Eller så går de runt i världen med stängda ögon. Deras bevakning av damfotbollen är undermålig och det stör mig att de inte ens själva verkar medvetna om problemet.
Fotbollskanalen var ärligare när jag pratade med dem. De erkände att bevakningen är dålig men kunde samtidigt inte lova att de skulle försöka bättra sig, de tycktes inte ha de ambitionerna. Det är illa, men inte riktigt lika illa som hos Expressen. För snacka om att Expressen lever på en annan planet än jag. Och att de tror att de är duktiga på damfotboll är rent utsagt pinsamt. P I N S A M T!

Men det är inte bara Expressen och Tv4 som prioriterar bort damfotbollen. Hela djävla mediavärlden gör det. Aftonbladet (som ändock får anses bäst i klassen på att skriva om damfotboll), Expressen, SvD, DN, Tv4 och SVT. De bryr sig inte för fem öre om den sport jag älskar, jag blir minst sagt förbannad över detta. Visst, jag kan erkänna att det säkerligen finns ett fåtal på varje redaktion som bryr sig och vill lyfta fram damernas fotbollslirande bättre (), men jag antar att de inte får gehör från högsta instans? Jag känner tex en brud på SVT som gör sitt bästa, men möter motstånd. Det ända jag kan säga till henne just nu är; fortsätt kämpa! Men from now on kan jag också lova henne att hon inte ska behöva kämpa ensam. Jag är nämligen beredd att gå in, helt på egen hand, och stångas med alla gubbar som blundar för damfotbollen. Om jag får stångas till pannan blöder och varbölder bildas vet jag inte. Men jag är beredd att ta fajten och jag tänker inte göra det halvdant. Ska jag göra det så ska jag göra det ordentligt.

Med start idag kommer jag att skicka mail till alla redaktioner, varenda sportchef. Personliga mail där jag talar om vad jag tycker om deras bevakning om damfotboll. Jag kommer inte att vara lindrig i min kritik men jag kommer också att bjuda in till debatt. Väljer de att ignorera mitt mail kommer de att få ett till. Och ett till. Och ett till. Och ännu ett. Tills de svarar kommer jag att fråga, undra och kritisera. När de svarar kommer jag att söka debatten, lägga fram mina argument noga men också lyssna på vad de har att säga. Jag kommer att bita mig fast vid dem som en terrier. Jag kommer att skicka ett mail i veckan om de inte svarar – till att börja med. Väljer de att inte lyssna kommer jag att skruva upp tempot och vill det sig illa kan det komma att dyka upp ett mail om dagen i deras inbox. Hjälper inte det kan det mycket väl bli så att jag helt sonika knatar in på redaktionen en tisdagsmorgon (jag dricker inte gevalia – men en kopp Zoega mörkrost har jag aldrig dissat). Det kommer att ta otroligt mycket tid och energi att författa sakliga, personliga mail till alla dessa medier och ju längre de ignorerar mig desto mer tid kommer jag tvingas lägga på detta. Men det är smällar man får ta.

Vill ni också hjälpa till i denna kamp är ni mer än välkomna att joina mig. För det sägs att ensam är stark men du liksom jag vet att det är tufft att slåss ensam. Hänger ni med mig upp på barriärerna?

Varför är det då så viktigt att redaktionerna nu för upp damfotbollen i ljuset. Ut ur skuggan och in i finrummet? Well, dels har vi ett VM väntandes runt hörnet. Men det är också en fråga om jämställdhet.

Problemet med könsdiskriminering är ett stort problem i det samhälle vi lever i idag. I det moderna, svenska samhälle vi lever i.
Det går liksom inte att blunda för det faktum att vi lever i ett patriarkat, där kvinnan är underordnad mannen, där kvinnan har sämre möjligheter och lön jämfört med mannen.
Jag snackar verkligheten här. Jag snackar om här och nu. Verkligheten ser ut så. Verkligheten talar om för oss att mannen är större och bättre än kvinnan. Ni som vill kan kalla det feministiskt bullshit om ni mår bättre av det. Men sådan ord får inte verkligheten att försvinna. Vi lever i ett manssamhälle som styrs efter den könsnorm som säger att män är bättre än kvinnor. Och i en mansdominerad värld som idrottens universum blir könsnormen tydligare än på många andra ställen.
Det vet varenda journalist om. Varenda sportjournalist på varenda redaktion i Sverige. De vet det men uppenbarligen skiter de i det. Visst kan jag köpa att intresset styr rapporteringen men man bör också komma ihåg att fotboll är världens största sport, inte bara sett till antalet utövande män utan även till antalet utövande kvinnor. I Sverige är damfotboll den största sporten. Vem sa att det inte fanns något intresse för sporten? Och om det nu inte finns något intresse (vilket det gör), kan vi inte då kliva fram ändå. Rapportera och hoppas att vinden vänder? Vi vet att efterfrågan styr produktionen – men är det inte också så att produktionen styr efterfrågan? Är det inte också så att rapporteringen styr intresset? Jag tror det.

Nej, jag kan inte – vill inte – blunda längre. Det är dags att ta tag i problemet nu. Media har blundat för damfotbollen länge nog. Jag tänker inte acceptera detta. Jag tänker inte sitta och titta på när någon ignorerar det jag älskar allra mest. Inte en sekund till. Inte en chans. Inte här, inte nu, inte i detta livet.

Jag har fått nog. Det räcker nu. Jag tänker inte sitta still och ta emot längre. Inte muttra för mig själv och de som finns i min närhet. Nu ska jag upp på barriärerna och skrika högst av alla om det så krävs. Jag tänker söka svar, hitta dem och föra diskussionen. Ta debatten och försöka förändra.

Vilka är med mig?

Taggar: damfotboll, Damallsvenskan