Hylla de som hyllas bör
Alva Nilsson är en 24-åring som spelat fotboll under många år men som nu bytt skor och handskar mot block och penna. Sportjournalist som lever och andas damfotboll. Tycker om tänker över det mesta som händer i damfotbollsvärlden – hyllar de som hyllas bör och tvekar inte att gnälla på de som förtjänar det. Undrar du något? Skicka ett mail till alvisnilsson@gmail.com så ser vi vad vi kan göra.

Värre att komma ut som damfotbollsfantast än flata?

Publicerad 29 maj 2011, 21:10
Rent krasst har det alltid varit mycket jobbigare för mig att motivera och försvara mitt största intresse än att förklara vem jag ligger med och varför. Märkligt eller naturligt – jag vet inte. Men en aning otippat må jag ändå säga att det är. Rent krasst har det alltid varit mycket jobbigare för mig att motivera och försvara mitt största intresse än att förklara vem jag ligger med och varför. Märkligt eller naturligt – jag vet inte. Men en aning otippat må jag ändå säga att det är.

Genom åren har jag behövt försvara mitt damfotbollsintresse mycket mer intensivt än jag behövt bemöta fördomar kring min homosexualitet. Att jag är flata förstår och respekterar de flesta. Men att jag älskar damfotboll är något jag ständigt tvingas försvara. Min släkt köper min homosexualitet rakt av och jag har aldrig känt att de tittat ned på mig. Att jag är flata har varit lika naturligt som att min syster är insnöad på religionshistoria. Jag får sällan gliringar för att jag ligger med brudar och får jag gliringar ser jag tydligt att det är skämt och även jag skrattar.

Om vi ska snacka damfotboll ser läget annorlunda ut. Jag igår mötte jag stora delar av släkten. Jag fick då gång på gång försvara mitt intresse för damfotboll. Lyssnade de på vad jag hade att säga? Nej, givetvis inte. De skrattade och stojade. Jag skrattade inte. Jag blev snarare djävligt förbannad då jag stundtals hörde föraktet som döljer sig bakom de skämtsamma orden. Jag är ett stort fan av humor. Jag älskar att driva om saker och ting och driver mer än gärna om mig själv. Att jag har självdistans är ett faktum. Men när jag hör att någon menar de nedvärderande orden om damfotboll blir jag ledsen. På riktigt.

Jag blir djävligt ledsen när folk runt omkring mig gör narr av den damfotboll jag byggt mitt liv kring. Lyssna på det. Jag har byggt mitt liv kring damfotbollen. För mig är damfotbollen lika viktig som din fru eller dina barn. Gillar du när någon gör narr av din fru? Nej, jag tänkte väl det. Mitt liv är damfotboll. Jag har aktivt valt att göra damfotbollen till det absolut viktigaste jag har - viktigare än familj och vänner. Givetvis går det att ifrågasätta mitt val, Men det är ändå ett val jag gjort och när folk gör narr av det jag byggt mitt liv kring – är det då inte mig de gör narr av?

Jag vet inte hur seriösa alla är när de driver om damfotboll. Vissa är säkerligen seriösa, andra är det givetvis inte. Jag skiter i hur mycket allvar du lägger in i dina gliringar och dina nedvärderande ord. Men jag vill att du ska veta att även om du ser det som ett skämt blir jag djävligt ledsen. För du gör narr av mig. När ska ni inse det? Att jag gjort damfotboll till min trygghet är ingen slump. Och innan du dömer mig kanske du bör ta reda på orsakerna bakom. För givetvis finns det orsaker till att jag blev som jag blev. Det var inte så att jag vaknade upp en dag och tänkte ”men livet känns lite småtrist just nu – jag kanske ska börja älska damfotboll så att folk kan skratta åt mig, skämta om mig och kritisera mig?”. Givetvis var det inte så. Det finns anledningar till allt. Men jag tänker inte gå in djupare på det.

Jag blev som jag blev av en orsak. Det finns anledningar till att jag har gjort damfotbollen till min stora trygghet. När andra drömmer om en familj och ett hus nära vattnet drömmer jag om VM-guld och matcher i damallsvenskan. För dig är det inte logiskt, för mig är det det enda jag känner till. Jag trivs med att ha damfotboll som min trygga punkt i livet även om jag ser nackdelar.

Man kan fundera över hur sunda mina val är. Men det är inget du behöver lägga tankekraft på, det är något jag får fundera över i samråd med en alldeles för dyr psykolog. Helt klart är det dock att jag står fast vid mina val, endast jag vet varför. Det enda du behöver göra är att acceptera det, för jag kommer inte att ändra mig. Jag har gjort damfotboll till min trygghet och även om det inte alltid är bra så trivs jag med det. It is up to you to deal with it.