Alva Nilsson är en 24-åring som spelat fotboll under många år men som nu bytt skor och handskar mot block och penna. Sportjournalist som lever och andas damfotboll. Tycker om tänker över det mesta som händer i damfotbollsvärlden – hyllar de som hyllas bör och tvekar inte att gnälla på de som förtjänar det. Undrar du något? Skicka ett mail till alvisnilsson@gmail.com så ser vi vad vi kan göra.

WPS - det känns inte speciellt seriöst längre

Att nu idag påstå att USA-ligan blivit en rungande succé vore nog att överdriva en smula – om jag tar tillfället i akt att fråga mig själv.

För någon vecka sedan tyckte jag annorlunda. Svenska landslagsspelare så som Seger, Landström och Asllani tillhörde ligan. Världens bästa Marta lika så. Endast de bästa tyskorna som satsar mot hemma-VM 2011 saknades från världseliten. Förutom dem hade (och har väl även idag) USA-klubbar som hemmadress.
Den tanke som tidigare gnagt i bakhuvudet - ”tänk om de inte lärt av sina misstag, tänk om historien upprepar sig?” - var som bortblåst.

**Själv hade jag **precis accepterat det faktum att damallsvenskan troligen inte längre kunde kallas världens bästa liga. Jag hade hunnit gräma mig över att de bästa lirarna inte längre skulle mötas, och ses live, på kanalplan eller folkungavallen. Men jag hade också hunnit börja glädjas åt att de verkade som att man faktiskt kan satsa på en proffsliga för damer.

Och så sprack bubblan - i och med beskedet att Los Angeles Sol tvingas lämna ligan för att pengarna sinat – lagom tills dess att jag hade slutat tvivla. Ironiskt eller hur?
Och nu funderar jag starkt på om man – jag – verkligen kommer att kunna ta WPS-ligan seriöst i fortsättningen. Man – jag – blir lovad guld och gröna skogar; i USA finns pengarna. I USA finns spelarna. I USA är vi professionella etc. Och så står man där i en verklighet som består av drafter och ”tjingningar” man inte förstår ett dyft av. Pengarna är borta och totalt kaos tycks råda. I mina öron låter det allt annat än seriöst och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Tillslut väljer jag att låta ett sarkastiskt skratt skölja över mina läppar.

Och så var det det här med Marta. Hon är nu klubblös. Öppen för förslag? Malmö, Umeå, Atalanta? Jag orkar liksom inte med att hela karusellen ska snurra 367 varv till. Jag blev åksjuk redan förra året. Kan hon inte bara hitta (jo, jag vet att hon och ligan inväntar den kommande extradraften) en ny klubb snarast möjligt?

För att nu helt byta spår vill ta fakta på den positiva nyhet som ändå – mitt i kaoset – nådde mig under förra veckan. Josefine ”Jossan” Öqvist är tillbaka. Hon väljer att skynda väldigt långsamt men likväl är hon tillbaka. Jag ser en ironi även Öqvist skadetrubbel, om det är elakt eller ej är inte upp till mig att avgöra. Länge tyckte jag att Jossan inte skulle ta plats i landslaget, att hon inte höll måttet. Trots det var hon efter VM succén 2003 med i landslagstruppen i några år, jag gnällde rätt högt under den tiden. Sedan, precis när jag började förespråka denna lirare och ville se henne i landslagets startelva, överöstes hon med omöjliga och komplicerade skador. Ironi någon?

Gäst 2010-02-02 11:58

Är det någon som vet om de har lönetak i WPS? Har läst någonstans att WPS-spelarna tjänar i snitt 300 000kr, medans vissa spelare t.ex. Marta måste ligga högt över det. Nu tror jag inte att enbart löner kunnat sänka LA Sol men man undrar ju hur de tänker med utgifter kontra intäckter i WPS... Och även om ligan nu fått sig en törn så är det den bästa ligan i världen. Men jag tycker det är väldigt ironiskt att det är Fox som äger tv-rättigheterna, även om jag är glad att någon kanal sänder matcherna.

Kan bara hålla med om Öqvist. Har tyckt att hon "levt" på målet mot Kanada och darför även kommit med i landslag mm. Men sista året innan hon blev skadad ändra jag uppfattning, just då var hon en av de bästa yttrarna i världen. Hoppas bara hon kommmer tillbaka till den standarden. /Madde