Piteå IF

Hallå allesammans!

Maria heter jag och spelar i det nordligaste laget i division ett, nämligen Piteå IF. För er som känner att ni inte har stenkoll på piteborna kan jag berätta att vi inte bara är ett paltätande släkte, utan att det också törstas enormt efter ett idrottslag i den absoluta toppeliten här. Som många kanske vet, fick alla pitebor smak av det förra året, då vi gjorde en blixtvisit i damallsvenskan (och dessutom vann publikligan stort). Tyvärr blev det en hastig och desto mindre lustig resa, som hade kunnat få sitt slut där i oktober förra året. Då stod det nämligen klart att vi skulle åka ur allsvenskan. Efter ett år med hård träning och kronisk blodsmak i munnen, hade vi bara fått ihop fjuttiga 9 poäng. Vi hade blivit utspelade, bortdömda, utdömda, ja allt man kan tänka sig. Vi visste vad vi kunde, vi visste att det fanns mer att ge, vi visste att vi efter allt hårt jobb förtjänade bättre än detta, men vi hade inte riktigt fått det att fungera på det sätt som vi önskat och vi var i ärlighetens namn totalt körda till botten vad gäller självförtroende och framförallt gränslöst less på att förlora. Istället för att avsluta med svansen mellan benen, sträckte vi på oss och sade till oss själva: “Det var inte för detta vi svettades och slet, det var inte för detta vi drog på oss de röda tröjorna och gick ut på planen för att spela de 90 minuterna - vi kom ju hit för att vinna, inte för att be om ursäkt!”. Denna revanschlusta som genomsyrar hela Piteå IF:s anda, visar sig inte minst i att vi till i år har fått behålla de allra flesta spelare som var med förra året. Även internationellt kända spelare såsom Juné Pedersen (med förflutet i bl.a. Umeå IK och norska ungdomslandslag) samt Stephanie Labbé (landslagsspelare i Kanadas a-landslag) har bestämt sig för att stanna. Vi har även valt att sticka ut hakan och kalla denna säsong för “Återtåget 2010”. Vi vill ha revansch helt enkelt, vi vill tillbaks till allsvenskan och visa att vi kan. Vi har inte släppt på gasen det minsta, utan kört på med träning precis lika hårt som förra året. Som en gammal tränare till mig brukade säga: “Tur får man inte, det förtjänar man!”.

För de som har lite koll på tabelläget, kan man säga att inledningen på säsongen börjat på det vis vi hoppats och trott att den skulle göra. Vi visste redan innan seriepremiären att det inte finns några enkla matcher i serien, som visat sig vara knivigt jämn, utan det är det lag som jobbar hårdast i 90 minuter som vinner. Vi vet också att vi har ett otroligt bra lag, där samtliga spelare tagit flera rejäla kliv framåt sedan i fjol. Därför förväntar vi oss ett otroligt spännande och roligt år 2010!

Imorgon, söndag, möter vi Vasalund borta. Vasalund är just nu våra största konkurrenter till serieledningen och vi är förberedda på att det kommer bli en tuff match. Läget i laget just nu ser mycket bra och lovande ut. Vi har haft bra tempo på träningen hela veckan och känner oss mer redo är någonsin för denna fight. Stephanie Labbé är tillbaks efter sitt landslagsuppdrag och därmed finns samtliga spelare nu tillgängliga för spel igen. Behöver jag säga att vi åker ner för att vinna…?!

Ha det gott!
/Maria