Livstecken

Japp jag lever, tro det eller ej! Var ett tag sen jag skrev men det har varit fullt upp!

Januari segade sig fram trots att månaden var fullproppad av både bra och dåliga saker. Det hans med att vara sjuk (kändes som att inte en enda i Italien kom undan sjukdomarna i januari), vi hann med att vara på Sardinien, i Rom (där vi även var några som stannade över helgen), det hanns med att vinna svåra matcher men även att komma in i en svacka för laget och 4 poängtapp. Det hanns med att fylla år, det hanns med att bli många minusgrader och det hanns med att komma snö.
Att det varit så kallt känns som en stor anledning till varför det kändes som januari aldrig skulle ta slut. En mix av att vi spelade sämre en period och att det varit så kallt gjorde folket i laget blev smågriniga.
Dock, de senaste två veckorna har vi kommit på rätt väg igen och solen skiner och då känns plötsligt allt mycket lättare!

Jag och Maria har skrattat lite åt italienarna och deras snö. Vi i Verona har varit ganska skonade för bara 1,5 timme söderut har et varit snökaos. Men när det börjat snöa här har folk knappt vågat sig ut på vägarna. Efter tre snöflingor hördes det genast att folk ville dra sig hemåt innan det var för svårt att komma hem och att det blev för halt på vägarna. Maria skrattade också gott åt en bild i tidningen där en kvinna står framför sin bil och drar bort 10 flingor snö och med en min som sa: "kolla vad mycket snö". Lite smågrin har de allt bjudit på de där italienarna!

Just nu är jag precis hemkommen från cirkus. Jag, Maria, vår lagkapten Meli och vår ena back Fede kände för att få ite barnamunnen tillbaka så det blev att de lite tigrar och elefanter med mera. Alltid kul och hitta på något annorlunda då och då.

Nu är det dags att nanna kudden.
Ha det gott allihopa!

Stéphanie