Ain’t no mountain high enough.

Publicerad 05 augusti 2011, 18:01
Till alla tvivlare: Här har ni bildbevis! Den största tvivlaren av alla (Tanja): släng dig i väggen!

Nu när vi rett ut huruvida jag varit på Kebnekaises topp eller inte kan vi ju gå vidare till något helt annat. Det verkar som att större delen av vårt lag har hamnat i ett slags beroende. Timme in och timme ut sitter vi och spelar Fruit Ninja på matchbussen. För er som inte är så bevandrade i området är detta ett spel på mobilen där man ska skära sönder frukter. Meningslöst, simpelt och enformigt – men ack så beroendeframkallande! Den som innehar det överlägsna rekordet är lagets kiwi – Kirsty Yallop. Strunt i att hon spelat VM, är stor stjärna i Nya Zeeland och spelat i en amerikans liga, jag kommer inte vila förrän jag slått henne i Fruit Ninja! Okej, det där med att Kirsty spelat VM är ju faktiskt ganska coolt ändå och vi är väldigt glada över att hon valt att komma till lilla Vittsjö!

Många påpekar att det går bra för oss nu och vart man än går får man svara på en massa frågor. Det är jätteroligt men det gäller att hålla huvudet kallt och inte lyssna allt för mycket på vad folk säger. Om jag ska återkoppla till bilden jag lagt upp skulle jag egentligen vilja slänga in en massa ordlekar i stil med:
"Vittsjö mot toppen!" eller "Vittsjö klättrar uppåt!"
Men! Vi ska ju fortsätta vara ödmjuka, fallet ner gör som bekant mer ont ju högre upp man är och för att undvika några snedsteg har vi ögonen på vägen och inte på målet. Nästa stopp är matchen mot Eskilstuna, längre än så ser vi inte eftersom där är många hinder kvar på väg mot toppen. ”Jösses vad tradigt” tänker ni kanske nu men så är det! Det är många matcher kvar att spela och allt kan hända! Bollen är rund och det finns fler som krigar mot samma mål.

Dramatik
När vi förra veckan stannade för att äta på en rastplats utanför Jönköping trillade vår busschaufför riktigt illa och fick åka med ambulans till sjukhuset. Riktigt obehagligt och plötsligt kändes matchen mot Falköping väldigt avlägsen för alla utom Sven själv. Han oroade sig mest för att vi stod utan busschaufför! Som tur är har vi många engagerade själar i klubben och situationen löstes ganska fort även om matchen blev framflyttad en timme.
Ville bara säga att vi tänker på dig och att vi saknade dig på matchen! Men poängen som vi tog, tog vi för din skull!

Finns det något tråkigare?
Varje träning och varje match föregås av något som är otroligt tråkigt. Uppvärmning! Som kapten har det blivit så att jag ofta får hålla i detta och jag tror inte det har gått en endaste träning utan att man hör lite småpip från ledet bakom. –Nu är jag varm! - Det räcker nu! – Jag måste stretcha (Sjödahl, känn inte dig utpekad nu). I ett lag fullt av folk som älskar att träna, svettas och slita är detta ett hinder som känns oöverkomligt. Det är ett nödvändigt ont helt enkelt. Man kan säkert göra en uppvärmning rolig på många sätt men varje gång man försöker göra något annat än det vanliga slutar det i kaos. Folk springer på varandra och det blir stimmigt och rörigt. Nu senast blev det uppror för att jag började springa runt planen istället för att springa långsida till långsida. –Herregud, nu blir det ju inga stopp! hör jag från bakre ledet. (D.v.s. de små små pauser som uppstår varje gång man måste vända) Man har svårt för att tro att samma brudar sliter som djur några minuter senare när träningen eller matchen är igång. Men jag står ut med det där gnället träning efter träning för jag har insett att jag klarar det mesta… jag har ju trots allt varit på Kebnekaise! =)

Taggar: Vittsjö GIK