Citius, altius, fortius..

Ett första steg på en lång resa är taget, idag besegrades Östers IF på bortaplan med 3-0.

Efter fyra långa månader på en konstgräsplan så har vi äntligen tagit vår första skalp! Jag bör inte ta åt mig äran för allt slit, då mitt jobb och sjukdom ätit upp mycket utav min försäsongsträning. Men mina medspelare har förberett sig optimalt och prickade in formen på ett ypperligt sätt. Öster bjöd upp till dans från första stund, en hård mittfältskamp präglade matchen. Efter blott en kvart fick vi straff pga av hands, Sandra Adolfssonm klev fram och satte bollen i nät. Vilken lättnad, vilket jubel, vilken otroligt skön förlösande känsla!! Vi fortsatte mala på och fredade oss från Östers många långbollar.
Emma Unkuri la en sidledsboll till Sandra Adolfsson och hon sätter till på en direkt touch med vänstran, klockrent i krysset, 2-0. Otroligt skönt att gå till halvleksvila med 2-0 ledning. Det blev det klassiska "slappna inte av", det är 0-0, ny match osv i omklädningsrummet, och några mindre tillrättavisningar. Jag förväntade mig en anstormning av Öster, och så blev det. Smålänningarna spelade mer via sitt mittfält, vann fler bollar på mitten, och fick till ett par farligfa chanser, undertecknad tackade sin lyckliga stjärna var gång som Christa Pace höll rent framför mål. Det såg onekligen bättre ut desto längre som matchen led, och när Sofie Andersson blev glidtacklad bakifrån framför Östermålet blev det friläges utvisning och straff. Så klev hon fram igen, matchens hjältinna, Sandra Adolfsson tryckte in straff nummer 2. Resten är ett stort töcken, glädje, lättnad och trötthet. Nu är vi i Vittsjö, för att sedan åka vidare till Kristianstad, det blir till att tända grillen tillsammans med laget och sjunga cumbaya långt ut i natten. Sen börjar en ny dag, och nytt fokus på nästa match. Stort tack till alla supportrar som åkte hela vägen till Växjö och hejjade på oss!
Tjejer, var stolta, ta mer er detta! Skickar en hälsning till KDFF inför morgon dagen, lycka till!

Lev väl.

Johanna Rosén.