Det behöver inte vara snyggt...

Publicerad 25 april 2011, 20:30
Det är en diskussion som gått het de senaste veckorna. Lag som vinner trots att de inte spelar bra. Helsingborgs IF har gjort det i Allsvenskan, Tyresö i Damallsvenskan...och vi i Vittsjö gjorde det idag.

2-1 på ett soldränkt Vittsjö IP med nästan 400 i publiken satt som ett smäck, men det var inget skönlir som publiken bjöds på. I dessa heta diskussioner som rör just lag som vinner trots att spelet inte sitter, kontrar man alltid med samma goa klyscha: "styrkan i ett lag är att kunna vinna matcher utan att spela bra". Och jag måste hålla med. Ibland vinner man matcher för att man helt enkelt jobbar hårdare, vill lite mer, har en hemmapublik i ryggen (den berömda 12e spelaren) eller har en tränarstab som absolut inte låter en förlora. Linköping Kenty slet väl trots en lång bortaresa i benen, men vi ville annorlunda. Bortalaget chockstartade med ett ledningsmål efter 5 minuter. Kom som ett slag i magen, med tanke på hur vi hade snackat om vikten av att göra första målet men även efter hur vi tryckt på. Unkan (Emma Unkuri) som jag hävdar är en av Söderettans snabbaste spelare, hotade ständigt med sina löpningar och inspel. Men trots att vi radar upp målchanser fick vi inte riktigt ordning på spelet och liret vi hade mot Öster förra helgen var inte närvarande. Hettan och en lite halvt sjuk plan som törstar efter vatten gjorde givetvis sitt, men det är samma förutsättningar för båda lagen. Då är det bara hårt jobb som gäller. 30 minuter in i andra halvlek kom utdelningen. Soffan (Sofie Andersson), som är minst lika snabb som Unkan, snappade påpassligt upp en bakåtpassning och kunde rulla in bollen i mål. 1-1 stod sig halvleken ut och vi blev påminda om detaljer som måste justeras för att bärga tre poäng. Överens om att alla måste lyfta sig ett snäpp drog andra halvan igång. Den böljade fram och tillbaka men sett till antalet målchanser var det absolut inte orättvist att vi tog ledningen genom Soffan som alltså blev tvåmålsskytt. Efter gediget slit på mitten hittade Sandra Adolfsson ytan bak backlinjen, och Soffans löpning in i boll var perfekt. Hon satte bollen distinkt i målvaktens ena hörn och målet gladde alla i publiken. Vår lilla, men ack så högljudda klack, jublade och fick ännu mera vatten på kvarnen inför de 35 minuter som återstod. Som sagt, det var inte snyggt och Linköping Kenty tog stundtals över lite av matchen, men det kändes aldrig som om vår ledning var hotad. Dagens undertecknad fick dessutom göra ett inhopp, men efter tråkiga omständigheter. Vlora Bajraktaraj, som välförtjänt blev matchens lirare och höll ihop laget på mitten, fick en boll i huvudet från nära håll och klev av med en förmodad hjärnskakning. Men, jag måste säga att det kändes oerhört skönt att kliva in på Vittsjö IPs matta igen efter en lång frånvaro. Vår borg, vår fästning och vår klubb- där hör jag hemma. Nu gläds vi åt de tre poängen och laddar inför en go träningsvecka innan nästa kraftprov tar vid. På Valborg och självaste konungens födelsedag väntar Kalmar på bortaplan. Snyggt eller inte, men blåställena åker på och vi går för nästa trea. Vi hoppas att Charlie som vanligtvis står för blogginläggen är tillbaka efter en kraftig förkylning, samt att Vlora kanske hunnit återhämta sig. Samtidigt är det skönt att se att Sara Nilsson, vår unga talang,som kliver in och tar chansen som högerback. Slutligen vill jag säga att det ä så kul att se bekanta ansikten på IP: 1) Erika Pettersson, fd VGIK numera Kenty spelare- snabb som f_n och kan göra mål från ingen vinkel alls, men idag stod hon för framspelningen till 0-1 målet, 2) Malin Bornander- Burre, vår knäskadade mittback som snabbt hoppade in som sjuksyster när Vlora skadades fick visa kunskaper på att hon valt rätt yrke (Burre, du är helt fantastisk och det är skönt att ha dig med oss) och Fröken Andreasson, vår fd sjukgymnast som hade checkat in hos klanen och med ett hop, skip and a jump tagit sig till IP. Det finns fler som kom och hejade och vi är evigt tacksamma. Välkomna till nästa hemmamatch den 7 maj kl 15 då Sils IF kommer på besök. Kom ihåg...det behöver inte vara snyggt, fast det skadar visst inte.

Fotbollskramar från nr 14, Tanja Pihlblad

Taggar: Vittsjö GIK, Linköping Kenty, Sofie Andersson, Charlotte Bergstrand