Dubbel seger.

Publicerad 15 juni 2011, 12:12

04.00 – En tid då jag vanligtvis inte vet vad jag heter eller var jag är. Så här dags var vi hemma efter matchen mot Eskilstuna. Som ni kanske förstår var hemresan dryg. Inte blir det bättre av att busschauffören enligt lag måste stanna och vila på vägen. Klockan 01.00 stod vi på en öde mack någonstans i Sverige i en halvtimme och bara väntade. Alla var trötta, lite griniga och ville bara hem. Förutom Soffan och Sjödahl förstås, som tjöt av glädje när de såg att de kunde köpa milkshake på vår rastplats. Som två barn studsade de ut ur bussen. Övertrötta? Något.

Jag själv var trött som bara den men kunde inte sova, om det berodde på bussens monotona brummande eller min oförmåga att hitta en skön sovställning i ett säte som endast är anpassat till korta människor vet jag inte. Jag, som satt längts bak, tog mig på småtimmarna framåt i bussen för att finna harmoni och lugn. Min tanke var att det i bussen fungerade ungefär som i ett klassrum. Alla som vill hålla låda sitter längst bak och längst fram i bussen sitter läraren (i vårt fall tränaren) och de som vill ha lugn och ro. Ack så fel jag hade. Det visar sig att det är tränaren som är mest övertrött (eller är han alltid sån?). Han pratar, väcker folk som sover och har en egen liten show och även om jag är trött och irriterad så stannar jag kvar, för trots allt är det lite underhållande. Det visar sig alltså att min nivå för vad som är underhållande inte är särskilt hög när jag är trött och klockan har passerat läggdags för längesen. Tanja, som också sitter längst fram är både trött och frusen och eftersom Mulle vägrar att låna ut sin filt har hon tagit de där små skynkena som sitter på nackstöden och knutit runt fötterna. Emellanåt imiterar hon visor från revyn i Arlöv (för övrigt Tomas favorit). Kan ni se det framför er? Håret på ända, egentillverkade mockasiner, sömnig, frusen och trallande på redig skånska likt Hasse Kvinnaböske klockan två på natten i en buss på en öde väg i södra Sverige... De som skulle upp och jobba på morgonen kunde hålla sig för skratt men vi andra (jag hade klokt nog tagit ledig på förmiddagen) fann alltså detta lite underhållande.

På vägen hem hann vi även kora vinnaren av musiktävlingen och jag kan med stor glädje säga att det var mitt lag som vann! Som jag nämnde i mitt tidigare inlägg uppstod en del synpunkter och ifrågasättande av tävlingsledaren men eftersom jag vann höll jag mig utanför och njöt av segerns sötma.

För er som hängt med vet ni att vi även kunde njuta av vinsten mot Eskilstuna United. Matchen var hyfsat jämn men vi hade fler målchanser och det kändes närmre 1-3 än 2-2. Vi behåller vår plats i toppen ett litet tag till och det njöt vi av hela bussresan hem. Sen var det dags att fokusera på nästa match mot Tölö.

Ha det bra!
/Charlie

Taggar: Vittsjö, Charlotte Bergstrand, Eskilstuna, Tölö