Försäsong.

Snön ligger vit på taket, endast gänget från Vittsjö är vaket.

Ja, lite så känns det när man kommer till en mörk och vintrig idrottsplats i Bjärnum. När elljuset är släckt vilar det något spöklikt över hela idrottsplatsen och det är med livet som insats man tar sig de 100 meterna från parkeringen till omklädningsrummet. Den lilla grusvägen har förvandlats till en isbana och man får liksom kana sig fram om man vill undvika benbrott (och det vill man ju). Den tjocka vinterjackan man har på sig ska snart bytas ut mot inte fullt så varma träningskläder och bara tanken får det att isa längs ryggraden. När man sedan klätt på sig de fyra lager av tröjor, tre lager byxor/shorts, mössa, halsduk och vantar känner man sig ändå hyfsat redo för att möta den bitande kylan. På något sätt ser liksom tränar´n ändå till att man springer sig varm =)

På årets allra första träning, som ägde rum tidigare ikväll, hade tyvärr det trogna konstgräset dukat under för vädret. Det låg ett istäcke över planen och synen av halkande spelare kors och tvärs förde tankarna till Bambi på hal is. Man kände sig ungefär som Hulda 90 när man skulle röra sig över planen. Man fick liksom ta ut varje sväng och varje inbromsning fick planeras noga och i god tid. Ungefär som att köra bil - fast utan krockkudde (eller nja, lite nytta kan kanske julmaten ha gjort =)

Som ni kanske märkt har bloggen legat lite i ide ett tag och det är faktiskt tack varje min sambos farbror som jag skriver idag. Han frågade nämligen mig när nästa inlägg skulle komma och upprymd över tanken att någon mer än mamma läser blev jag fylld av inspiration. Det är ju alltid kul om någon vill vara med och dela vår vardag i Vittsjö.

Silly season har ju varit och såklart är det väldigt roligt att några riktgt härliga töser valt att lira för den röd/blåa fanan 2011. Det är redan högt tempo på träningarna och vi arbetar som myror för att förbereda oss inför årets säsong. Som ni säkert vet kommer goda resultat inte gratis, så det är hårt arbete framöver som gäller. Av erfarenhet vet jag att musklerna kommer svida och kroppen vara sliten men när vi väl står där - när man drar matchtröjan över huvudet, när man tar klivet ut på matchplan, solen skiner och domaren blåser igång matchen - ja, det är då man vet att det varit värt all möda!

På återseende!
Det är mycket träning nu men jag ska försöka blogga igen, snart. Eller så kanske någon annan tösabit från laget plitar ner några rader!

Taggar: Vittsjö