Nervkittlande.

Publicerad 04 augusti 2010, 14:07
Då var höstsäsongens första match avklarad. Att plocka tre poäng där var viktigt för den fortsatta spänningen i den jämna toppstriden.

Precis som i vårsäsongens sista match var det dags för ett Skåne-derby. Stattena som för tillfället ligger, lite oförtjänt, i botten av Söderettan är inget motstånd man ska underskatta. De har ett bra lag på pappret och kan säkert slå alla lag i serien så vi känner oss nöjda med att vi inte kommer vara ett av dom. I båda våra möten har vi gått segrande ur striden även om det suttit hårt inne båda gångerna. I det här mötet dominerade vi första halvlek och för mig som bevittnade matchen från läktarplats (envis skada) kändes det lugnt och tryggt -trots att vi bara hade en 1-0 ledning (Elin Rubensson, snyggt framspelad av Sjö) efter första halvlek. Men i andra halvlek är glöden och det fina passningsspelet från första halvlek borta och detta syns endast under korta sekvenser. Stattena bjuds in i matchen och det blir en nervkittlande andra halvlek. De kvitterar till 1-1 och då börjar det kännas lite oroligt men så gör Sjö en snygg soloprestation och vi tar ledningen med 2-1. Tyvärr kvitterar Stattena på nytt redan ett par minuter senare och inte förrän det är fem minuter kvar blixtrar Sjö till igen och klipper till med vänstran rakt upp i bortre krysset! Precis som i bortamötet handlar de sista minuterna om att mota alla försök till en kvittering och det känns otroligt skönt när slutsignalen ljuder och tre poäng är säkrade. Behöver jag ens säga att Sjö var dagens matchhjälte?

Nu när jag varit skadad blir man erfaren om egenskaper man inte trodde att man hade. Jag är till exempel en väldigt aggresiv åskådare. Plötsligt glömmer man hur jobbigt det faktiskt kan vara att spela en fotbollsmatch och man manar på att tjejerna ska springa mer, snacka mer, jobba mer. När spelet inte stämmer kan man inte riktigt förstå vad problemet är. Det är ju bara att kämpa hårdare, fokusera mer eller försöka lite till. Men vi vet ju att alla som spelat en match att riktigt så enkelt är det inte. Även om man tränar flera gånger i veckan kan det ibland kännas som att man aldrig spelat fotboll tidigare och även om man vet att man orkar en hel match kan man ibland vara helt slut efter första matchminuten. Nu stämde det inte riktigt i vår andra halvlek och så är det helt enkelt ibland. Men jag tycker det är en styrka att ändå vinna matchen och man blir inte annat än stolt när man står bredvid och ser på! Bra jobbat tjejer!

Ida Olsson gjorde sin sista match i Vittsjö och nu väntar ett annat fotbollsäventyr i USA. Vi hoppas och vet att det kommer gå bra för dig! Stort lycka till!

/Charlie

Taggar: Vittsjö, Stattena, Emma Sjödahl, Söderettan