Här kommer Vittsjö att blogga runt sina matcher

Vilka är starkast?

Söderettan kryllar just nu av topplag och det verkar som att slaget om den åtråvärda förstaplatsen kommer att fortgå ända in i slutminuterna.

Vi ligger just nu femma, två poäng efter serieledarna. När vi häromdagen mötte Öster hade vi chansen att gå upp på förstaplatsen och att matchen slutade lika var lite snörpligt. Man kände en likgiltighet efter matchen. Inte alltför besviken och inte alltför glad. Jaha, vad händer nu? -frågade Sara mig. Ja, det kan man ju faktiskt fråga sig. Hur sjutton ska detta sluta? Just nu känns det faktiskt som att det kan bli vilket lag som helst. De som är starkast, visar mest vilja och laganda kommer förmodligen stå som segrare i slutändan. En klyscha kanske men i längden segrar sådana egenskaper. Att vi besitter de egenskaper betvivlar nog ingen vid det här laget. Vi har visat att vi kan vara i toppen trots att vi tappat en del klass-spelare under säsongen. Spelare som inte riktigt fått chansen innan har gått in och visat att de hör hemma i toppmatcher och alla spelare har fått axla ett större ansvar. För detta kommer vi alltid vara segrare i min bok, oavsett vad tabellen visar!

Det är mycket fotboll i Vittsjö men vi hinner faktiskt med lite annat också. Förra helgen gick vår årliga loppis av stapeln och den passerar aldrig förbi utan ett par anekdoter att ta med sig. Jag hade i år hamnat vid försäljning av grytor. Tog såklart detta ansvaret på fullaste allvar och vakade som en hök över denna skattgömma. Inte nog med att jag hade grytor, i mitt sortiment ingick även plättjärn, pepparkaksformar, bakformar och ett par andra saker vars funktion jag fortfarande känner mig osäker på. Jag visste redan från minut ett att jag satt på en skattgömma eftersom många blickar drogs till min paradgryta –en tioliters gryta som var oförskämt oanvänd! Många händer fingrade på den och speciellt en dam hade bestämt sig för att den skulle bli hennes. Eftersom vi tillåter en halvtimmes tittande innan affärerna sätter igång uppstod de lite oenigheter men tack vare min vana (?) för loppistillställningar lyckades jag med nöd och näppe undvika några större dispyter. När sedan klockan ringde att det var dags för försäljning gned jag mina händer i förtjusning. Här ska säljas! Jag startade en budgivning men någon sådan diskussion ville hon inte veta av. Medan hon krampaktigt kramade om grytan förklarade hon att hon minsann hade den först. Regler är regler säger jag och får liksom bända loss hennes fingrar för att få tag i den finfina grytan. Knappt hade tumultet över detta lagt sig förrän Emma kom med andan i halsen. TJUVAR!! Vi måste fånga dom! Mer hann jag inte höra eftersom grytförsäljningen nu var i full gång. Undrar hur det gick med det där…

Hörs!