– Jag fick spela ytterback mot Kanada när vi var i USA annars är i mitten min plats i KIF Örebro. Men det kanske var nyttigt att få visa att jag är användbar på mer än en position, säger Marina.
Att bli mittback i Sveriges damlandslag är bland de svåraste platserna att konkurrera om. Flera spelare, så skickliga att de skulle gå in som ordinarie i de flesta landslag utom det svenska, har under åren fått nöja sig med klubbkarriärer.
Charlotte Rohlin i Linköpings FC är en av dem som länge fick bida sin tid men när hon väl fick chansen kunde visa alla hur bra hon är länge varit.
Marina Pettersson Engström fick i fjol en ny lagkamrat av samma kaliber nämligen Sara Larsson, för övrigt tidigare klubbkamrat med Charlotte Rohlin.
– Jag kan tacka Sara för att jag förbättrat mitt positionsspel men även Sanna Valkonen som jag tills i förfjol hade bredvid, framhåller Marina.
Hon missade bara en match i KIF Örebro under fjolårssäsongen.
– Det gäller att man får vara frisk och inte blir skadad.
Damlandslagets säsong i år innehåller bland annat OS?
– Får väl svara litet tråkigt att jag tar en match i taget, men visst…
Vilka matcher minns du helst 2011?
– Det var 3-1 hemma mot Kopparbergs/Göteborg och 1-0 hemma mot Tyresö, rangordnar Marina blixtsnabbt.
Något annat under fjolåret, gifte du dig eftersom du lagt till Engström som efternamn?
– Nej, nej, den frågan har jag fått några gånger, skrattar Marina.
– Så här ligger det till. Jag är namngiven till Marina Pettersson Engström. Men det är rätt långt att skriva på en rad. Mormor och morfar heter Engström och de tyckte det var synd att det var struket när de läste om mig i tidningen så från och med i fjol skriver jag ut hela namnet och hoppas andra också gör det. Där har du förklaringen, avslutar Marina.
