– Sammanfattningsvis kan jag konstatera att de bästa lagen i Damallsvenskan skulle ha hävdat sig även i WPS-ligan, säger Thomas.
Han såg först matchen mellan Chicago Red Stars med Kosovare Asllani och Philadelphia Independence med Caroline Seger och Sara Larsson.
– Sara spelade hela matchen, Caroline så när som på sista kvarten. Hon har haft en sträckning i vaden så det var mest av försiktighet hon bytte.
Var det den ”gamla” Seger som vi känner igen från Linköping och landslaget?
– Ja det vill jag nog säga. Hon jobbade hårt och var stark i närkampsspelet. Sara stod för lugnet i Philadelphias backlinje, säker i positionerna. ”Kosse” kom in i halvtid. Hon spelade med ett specialskydd för revbensskadan hon ådrog sig mot Sky Blue i slutet av förra månaden.
Sedan såg du St Louis Athletica mot mästarlaget Sky Blue. I Athletica spelar Madelaine Edlund. Man har fått intrycket att hon haft det svårast att slå igenom av svenskorna?
– ”Madde” kom in sista halvtimmen. Nu fick hon spela till vänster i anfallet. Vi ser henne helst i mitten eller till höger men hon har speeden i steget, konstaterade Thomas.
Och Jessica Landström i Sky Blue?
– Spelade sista halvtimmen, jobbade hårt och var riktigt bra. Bland annat tvingade hon Hope Solo i Athleticas mål till en jätteräddning och det såg ut som att hon fiskade ut bollen bakom mållinjen.
Gjorde några andra spelare särskilt intryck på dig?
– Lori Lindsey som spelade bredvid Caroline Seger och Amy Rodriguez i Philadelphias anfall tycker jag, mittbacken Tina Ellertson i St Louis och i samma lag Eniola Aluko (England) i anfallet, säger Thomas.
Något som skiljer de amerikanska lagens sätt att spela jämfört med svenska?
– Om jag håller mig till matchen mellan Chicago och Philadelphia så har Chicago flest individuellt skickliga spelare men verkade inte riktigt samspelta. Philadelphia påminner mera om vårt sätt att se på att ett lag måste ha några grovjobbare för att det ska funka, avslutar Thomas.
