Medaljdrömmen sprack

Dags att säga adjö till Dennerby, tyvärr. Damfotboll har utvecklats så mycket under de senaste 5 åren, men han har inte. Frankrike visade att i dag.

Resultatet var knappast någon jätteöverraskning. Lagets spel har, med sporadiska undantag, gått sämre och sämre för varje match efter Sydafrika-matchen. Spelet har varit för endimensionellt med långbollar på Schelin. Hon gör ändå en godkänd insats under turneringen tillsammans med Berglund, Thunebro, Sembrant, Svensson, Fischer och Hammarström.

Dennerby kommer knappast att gå frivilligt i förtid. Åtminstone över EM 2013 blir han kvar gissningsvis. Han skaffade sig litet arbetsro och minskade kritiken i och med VM-bronset, men nu drar det väl igång igen. Gissar att det jobbas på att efterträdaren ska heta Pia Sundhage. Så frågan är väl när hon är klar med USA.

"Nerver" och "vi vågade inte spela..." sa Fisher efter matchen. Jaha, sitter det inte i benen så sitter det i huvudet och ju större turnering och viktigare match, desto mer i huvudet. Pia Sundhages erfarenheter från USA kommer nog väl till pass om hon skulle ta över som FK. Vem har hört en USA-spelare eller lagkapten säga något om nerver och inte våga spela - nä, bolljäv-n ska in! Hade Pia Sundhage sagt att "vårt mål är att gå till seminfinal" (Dennerby) - knappast. Sveriges placering, bland de åtta bästa i detta OS, stämmer nog just nu rätt bra med sanningen (notera att Tyskland inte är med). Möjligen kommer nästa rankning att visa det också.

Det kanske är dags för en revision av hela damlandslagets verksamhet - allt från träning, samlingar, strategier, resultatmål, organisation, spelsystem och inte minst - spelarnas och ledarnas mentala förmåga. Nu eller efter hemma-EM. Från Weak performance till Peak performance? It´s a long way to Tipperary?

Damlandslaget har bokstavligt talat stått stilla i sin utveckling under Dennerby och det MÅSTE till en rejäl förändring på alla plan.

Fischer talar om det mentala och visst har Damlandslaget omgetts av en aura av 'osäkerhet' under Dennerby men sanningen är ju den att vi även kvalitativt har halkat efter de bästa länderna taktiskt och framförallt individuellt (bara Jacobsson, Schelin och 'Kosse' är vad jag betecknar som 'kreativa' bland våra offensiva spelare).

Om The Obsever har rätt i att Dennerby blir kvar under EM 2013 är det en katastrof, förändringen måste komma NU och är inte Sundhage ledig får någon annan med en modernare syn på damfotboll ta över.

Av de spelare The Obsever nämner så håller jag med om att spelarna är godkända, men det blir med stor tvekan vad gäller Thunebro (håller inte defensivt och jag tror t ex Jessica Samuelsson gjort en minst likvärdig insats men till skillnad mot Thunebro bara är i början av sin karriär och kommer blir bättre för varje år).

Glädjande för oss LFC-supporters är ju iallafall att Fischer varit klart närmast att prestera max av alla Damlandslagets spelare och att Karen Bardsley varit briljant i Storbritanniens mål.

Så här skriver @TheWomensGame på twitter om vår eminenta målvakt Hedvig Lindahl.
Ooh watching replays and #Sweden's gk is a lesson in how NOT to position yourself at set pieces #SWEvFRA

Svenska spelare med godkänt i slutbetyget efter os:

Sara Thunebro, Nilla Fischer (bästa spelare både offensivt OCH defensivt), Emma Berglund (stabil debut i stor turnering), Sofia Lundgren (som sväljer besvikelsen bra att ständigt vara tvåa eller trea efter Lindahl och följer med till turneringar ändå) och Linda Sembrandt (okej samspel med Berglund trots att de inte spelat så mycket ihop tidigare)

Svenska spelare jag hade hoppats mer på:

Hedvig Lindahl (en eller flera tavlor från henne hör visst till ett mästerskap - uselt att hon får förtroende år efter år när tavlorna inte upphör), Caroline Seger (det går för sakta och många felpass), Lisa Dahlqvist (one hit wonder i vm förra året?! - inte alls lika bra som i vm förra året, både offensivt och defensivt), Kosse (har inte förändrats ett dugg sedan hon slog igenom i allsvenskan, kan spela riktigt bra korta stunder i matcher för att sedan försvinna totalt och inte uträtta något av värde), Lotta Schelin (endast mål i premiären och väldigt få vassa målchanser mot Japan och Frankrike - upplevs som väldigt ensam på topp i matcher mot bra motstånd där Sverige inte kan/vågar anfalla med mycket folk)

Sofia Jakobsson och Marie Hammarström är svårbedömda. De upplevdes lite som Kosse - varvade bra saker (mål, bra skott, bra löpningar) med att vara riktigt osynliga i matcherna.

@ Paul...De flesta är nog överens med dig att det största minuset som måste bort är Dennerby...som jag kallar bronskloss för Sveriges damfotbolls vidareutveckling. Men det finns ett antal spelare som är höjda till skyn och har svårt att komma ner därifrån för att Dennerby inte tillåter det...Dessa är bland annat Lindahl, seger, Dahlqvist som har sett dåliga ut i denna turnering för att inte säga rent ut usla idag mot Frankrike. men du har rätt i att detta beror mestadels på Dennerby som inte kan,vågar eller har förmågan att få ihop laget. I dag fanns det ingen spel ide. Åter igen så är det de första 20 minuterna det ser någorlunda bra ut.....De andra 70 minuterna finns det tydligen ingen spelplan...så har det varit i alla matcher i OS förutom då mot OS sämsta lag Sydafrika.
Det måste till en förändring i damlandslaget och man kan börja med en ny förbundskapten så att denna kan få en möjlighet att bygga upp något nytt, med nytt blod in i landslaget...de finns där ute.

"Liret okej. Bästa chanserna. Plötsligt: Otur med vädret."

Som jag ser det vore det tjänstefel av SvFF att inta ta chansen att få till en förändring för Caroline Seger har nämligen helt rätt att vi har ett perfekt läge att byta ut såväl Förbundskaptenen som ett antal spelare.

Jag tycker dock inte man ska stirra sig blind på att det 'måste' bli Sundhage som ska ta över för om hon endå bestämmer sig för att fortsätta i USA där hon är EXTREMT populär så sitter vi i skiten. Det finns säkert ledare i Sverige som skulle fungera utmärkt också och just nu känns det viktigast att vi får till ett byte för svensk damfotbolls skull.

Med succén i F19-VM så räknar jag med att ett antal spelare därifrån kommer få chansen att spela sig in i Damlandslaget inför Hemma-EM. Ilestedt och Rubensson ser jag som givna kandidater men det kanske finns fler spelare som kan få chansen.

Damlandslaget måste ta chansen att inleda generationsväxlingen NU innan det är försent.

Det känns ganska naturligt att vilja surfa på F19-landslagets framgångar. Där finns ju också flertalet av de spelare som ska rädda Moder Sveas fotbollsära de kommande åren. Där finns också en erfaren herre vid namn Calle Barrling. Vad inte Calle vet om unga fotbollsspelande damer är knappast värt att veta! Dessvärre verkar "Guld-Calle" inte vara alltför pigg på att ta sig an ett A-landslag och han förekommer heller aldrig i diskussionerna eller spekulationerna om den ansvarsfulla posten.

Hursomhelst - nu är vi framme vid en oerhört viktig brytpunkt för svensk damfotboll, med EM på hemmaplan och en genomgripande generationsväxling. Det krävs då nya krafter på tränarsidan för att bromsa kräftgången för landslaget. Thomas Denneby bör inse - eller pressas till att inse - att hans tid är över. Frågan är dock om höga vederbörande inom SvFF, med det ringa intresse för damfotboll som man visar, tar frågan på allvar och istället låter det hela rulla på, av bekvämlighetsskäl eller beslutsångest. Marika Domanski-Lyfors, f d förbundkapten, erfaren som få och som vet vad damfotboll handlar om, kanske är den som tar det avgörande beslutet. Vi kan alltid hoppas!

Mycket klokt har sagts ovan. All skugga ska dock inte falla på Dennerby. Vem har utsett honom? Som vanligt finns ett förbund, en styrelse och en ordförande bakom det beslutet.

Att Seger nu går ut och flaggar för att det är lämpligt att byta FK ser nästan genomtänkt ut (om det inte bara är ett uttryck för besvikelse). Spelarna på plan är inte av samma jämna höga klass som under storhetstiden för ett tiotal år sedan och dessförinnan i mitten av 80-talet. Det sägs ju att en kedja inte är starkare än sin svagaste länk och jämför man exempelvis Caroline Jönsson, Hanna Marklund, Malin Moström och Hanna Ljungberg mot de Sverige ställer på plan idag, så visst finns det klasskillnad. Seger själv har inte blivit den mittfältsdominant (likt Moström) hon visade potential för för några år sedan.

En fråga är vilket spel Sverige vill spela och vilka spelartyper man därmed vill söka och utbilda för att klara den uppgiften (den andra ytterligheten är naturligtvis att "man tager vad man haver" och gör det bästa av det, men det kräver också en betydande fingertoppskänsla och att konkurrens om platser inte bara är ett tomt ord). Sämst blir det kanske när man vill spela ett spel som det inte finns spelare till. Ibland undrar jag om det inte är det vi sett då och då under de senaste åren.

Dennerby eller inte - det finns mer att jobba med: Damallsvenskan kallas ibland antingen världens bästa liga eller en av de bästa. USA har sällan haft en motsvarande liga. Samtidigt har USA aldrig missat en OS-medalj och oftast har det blivit guld. Vad gör SvFF för analys av det?

Många intressanta synpunkter från Observer och Johnte, tycker själv att Observer ligger väldigt nära mina egna reflektioner angående ansvarsfrågan. Lätt att peka finger åt Dennerby, men förbundet måste väl ändå vara ansvariga för den röda tråden. Och här tycker jag att det stora problemet ligger, att lyfta fram enstaka spelare från U19 är rent skrämmande, damallsvenskan och nuvarande div1 skall och måste vara elit-nivå. Bolltempo som löpstyrka och explosivitet i kombination av spelförståelse ( sistnämnda kan inte fås med annat än spel i elit i några år) måste vara selekterings grunder.
Se och begrunda hur våra motsåndare klär av oss, land efter land, och fundera på varför de har spelare av helta annan karraktär än oss.
och sist men inte minst, oavsett lagsport, så verkar det som efternamnet har en viss skyddande betydelse, inte kan man byta ut Lotta Schelin eller exempelvis Linnea Thorstensson i handbollslandslaget, hur dåligt de än presterar under en match. Tycker själv att båda två tillhör våra bättre inom respektive sport men begriper inte att de får göra hur många misstag som helst medans andra "bänksittare" alltid måste vara 100%-iga för att få nytt förtroende.Även de kan behöva en tränares" kompetens" för att höja sitt spel, speciellt för viktiga matcher. Kan man alltid räkna med spel ändå så blir också resultatet medelmåttigt.
Inom dam så är det ju U-23 som skall vara påfyllning?????
Hur följer förbundet upp och vilka planer finns för målvaktsproblematiken?
Mitt tips är att titta på hur hockeyförbundets agerade, nu är sverige återigen i topp vad det gäller export av målvakter!
:)

Jo, du @ PM---Jag kan inte riktigt se det som dig....Kan inte se att det är skrämmande att tycka att en del F-19 spelare bör kunna ta sig in i A-lahdslaget..du säger också att Elit-nivå bör vara Damallsvenskan och Div 1 spelare..Ja absolut ska det vara det....men då glömmer du en liten detalj ,tycker jag. Var enda en av U-19 laget spelar i damallsvenskan förutom tre som spelar i Div 1 , och då talar jag om det EM laget som tog guld nyligen.. Så visst är det elitspelare vi talar om.
U23 kan visst vara pålfyllning till A-laget precis som U-19....Men de har inte varit så framgångsrika som U-19 laget har varit.Jag kan inte se problemet med U19 spelare.Huvudsaken är att det sker något med detta stela A-landslag vi har.
Ja, det är förbundet som är ytterst ansvarig....Men det tar ju inte bort Dennerbys ansvar för vad som sker i matcherna och inte sker.Jag är helt övertygad om att förbundet inte lägger sig i om det är 4-5-1 eller 4-4-2 landslaget spelar med. Inte heller lägger man sig i om vilka som blir uttagna i landslaget. m.m.
Jag tror till exempel inte att förbundet skulle ingripa om Dennerby fick för sig att bänka, eller ens ta ut vissa av de så kallade stjärnorna om de inte presterar i landslaget. Nej här
måste till en förändring...och jag säger som Caroline Seger säger nu, och fler med henne i landslaget, men de vågar inte träda fram..så all heders till Seger för det.
Jo, hon säger att det är dax för en förändring när det gäller F.K. och tiden är precis rätt nu att göra detta.

Detta börjar likna en maratondebatt, så snart kanske Webbredaktören trycker på STOPP-knappen... Till allt det som sägs vill jag bara kommentera detta som kallas U23. Någon har kallat denna landslagtrupp för "det meningslösaste en fotbollsspelare kan hamna i". Då tänker man på att damernas U23 inte har några stora mästerskap att tävla i - det är ju sant. Vill man vara lite elakare går det också att kalla U23 en karriärväg snett neråt. Här hamnar ofta spelare som står på gränsen till A-landslaget, men inte håller måttet, av olika skäl. Istället för att vara sista hållplatsen före stora landslaget så är det en inrättning till för att hålla hoppet uppe för spelare från 22 till 24 år. Vad jag förstått så upplever många utanförskapet i U23 som att befinna sig i dödens väntrum. Trist, tragiskt och rentutav upprörande! Vore det inte skäl för Förbundet att ta sig en ordentlig funderare på vad tusan man ska ha U23-landslaget till egentligen?