– Det var en härlig upplevelse och sen dess har jag väntat på besked om jag skulle få kontrakt och i förra veckan blev det klart, berättar Emma när damfotboll.com når henne på ett fik i England där hon sitter uppkopplad och skypar med oss.
Den engelska Women´s Super League har endast åtta lag men kommer att utökas . Chelsea blev sjua ifjol, då fanns Sofia Jakobsson, Edda Gardarsdottir och Olina Vidarsdottir i laget men är inte kvar. En titt på truppen och man hittar spelare som Eniola Aluko, Laura Basset, alla med landslagsmeriter och inte minst japanskan Yukio Ogimi, som var med och vann VM 2011. Till i år har Chelsea värvat svenska Emma Wilhelmsson och Sydkoreas stora mittfältstjärna Ji So-Yun, som tidigare spelade i det japanska mästarlaget INAC Kobe Leonessa samt två spelare ifrån Arsenal Katie Chapman och Gill Flaherty.
Är ni samtliga anställda i klubben på heltid?
– Nej, det flesta kombinerar fotbollen med sina jobb så det är inte många som kan kalla sig proffs.
Hur ser det ut för dig, ska vi kalla dig proffs?
– Njae, det känns inte helt rätt. Jag gör visserligen inget annat än att spela fotboll idag och får betalt för det men som jag sa, är det egentligen att betrakta som en halvtidslön, så proffs är inget ord jag vill använda.
Är själva verksamheten proffsig? Du har ju lite att jämföra med från dina dagar inte minst i LdB FC Malmö som ju i allra högsta grad förändrades under dina år där (2006-2012)?
– Jag har nog varit här för lite men vad jag hört så har engelsk damfotboll en lång väg att vandra för att nå dit vi i Sverige befinner oss idag. Då pratar jag inte så mycket om löner utan om träningstider och matcharenor. Här får tjejerna tredje tjing efter herrarna och akademin och nu när det regnat en del i England har vi svårt att få träningstider. Vi har precis inlett försäsongsträningen men som jag fått det förklarat är det meningen att vi ska köra fyra gemensamma pass i veckan. Sen får man sköta egenträning på gymmet tillsammans med en kompis eller ensam. Fler gemensamma pass är nog inte att tänka på i dagsläget då många har sina jobb att tänka på.
Du valde Chelsea för att du behövde ny utmaning för att kunna ta nya steg i din utveckling. Det känns spontant som att mindre träning inte skulle leda dig framåt?
– Mycket handlar om motivation och ny miljö och nya människor vilket kan bidra till ökad motivation och ett sug att lära sig mer. Engelsk fotboll är i grunden bra och jag har en känsla av att det kommer att passa mig. Att spela in sig i denna blandning av erfarna spelare i laget tror jag absolut kommer att leda till att jag blir en bättre fotbollsspelare.
Än så länge har du mycket tid att slå ihjäl, hur löser du det utan att det blir tristess?
– Jag bor ihop med två klubbkamrater, en av dem är sydkoreanskan Ji, så vi kommer att köra lite förmiddagspass ihop eftersom vi har tiden. Sen har jag tänkt mig att anmäla mig till en tränarutbildning här och kanske blir det något jobb också så småningom. Jag tror inte jag kommer att lida av någon tristess, tvärtom, det här känns som en härlig utmaning och sådana gillar jag, säger Emma avslutningsvis.
