4-3-3 en springande punkt för Sverige?

Publicerad 21 September 2015, 11:30
Pia Sundhage vill se offensiv och frejdig fotboll. Sagt och ännu inte gjort. Anfallarna är bara i början av att knyta ihop 4-3-3 med struktur och fart, förvandla linjer på ett taktikblock till väldigt mycket spring i benen.
Olivia Schough sköt ett mål mot Moldavien.

– Tre snabba forwards ska ställa till oreda i backlinjen. Då krävs det mycket löpningar, i djupled, sidled och lite överallt, säger Olivia Schough.

I torsdags, vid det första testet var Schough just en av tre. Moldavien var i vissa avseenden ett bra tillfälle att börja experimentera, liten risk att få en kontring över sig när tanke och handling inte stämde.
I vissa avseenden var resultatet intetsägande eller utan faktiskt värde. Lagen som Sverige vill betvinga, framförallt de tre konkurrenterna om en OS-plats har resurser i alla lagdelar och behöver inte sätta all heder och ära i att markera linjerna på sitt eget straffområde.

Lägg därtill vissa fotfel, löpningar in i stängda gränder och inslag av allmän röra. Olivia Schough ger sin syn på hur 4-3-3 föddes i EM-kvalet.
– En helt okej match för att vara den första med nytt spelsystem. Inläggsspelet och löpningar inne i boxen ska bli bättre.

Viss förförståelse krävs på landslagsnivå, den som ska löpa rätt måste också veta vad facit säger.
Vad är en bra löpning?
– En tydlig löpning, det kan vara diagonalt eller i sidled. Den som har bollen ska kunna se när det är läge att passa, säger Olivia Schough

Kan man hamna fel på något sätt i allt det nya?
– Bara om man glömmer av försvarsspelet, tänker att man är forward och inte behöver jobba så mycket. Ibland måste man ta försvarslöpningar som en yttermittfältare tar på kanten.

Platsbyten utan förvirring
Olivia Schough, Sofia Jakobsson och Lotta Schelin började senast, delade på anfallsutrymmet i flytande zoner,

Klicka för att se större bild

Förbundskaptenen applåderar platsbyten. Spelarna längst fram ska förflytta sig, hota på nytt från en annan vinkel och slå in kilar där försvaret minst väntar det. Allt med högre närvaro, både där lägen skapas och slutförs.
– Skillnaden är att jag och Sofia till exempel kan överlappa varandra på kanten och ändå veta att Lotta kommer att vara i boxen. Med två forwards kommer en att vara på kanten och en i boxen, nu kan vi samarbeta tidigare.

Samspelet är a och o, kommunikation ett måste. En blandning av rop och ögonkontakt ska lösa att trion inte stör varandra eller befolkar gräsytor samtidigt.
– Det kan vara lite klurigt, men vi har varit väldigt tydliga att man bara skriker ens namn när man ska sätta igång. Ser jag att Sofia kommer mot mig vet jag att jag måste sticka, säger Olivia Schough.

Pia Sundhages uttagningar har visat ett starkt stöd för Schough. Efter klubbytet till Eskilstuna United har Schough själv stärkt sin ställning i nomineringsdiskussionerna.
Hon slår allt bättre framspelningar, är allt oftare på rätt plats vid rätt tillfälle. Lägg därtill en extra formtopp under hösten och mål i senaste landskampen. Karriären springer på rätt bra för Olivia Schough just nu.
– Jag är ganska nöjd med min vår också och det jag kunde göra på VM. Sedan dess har säsongen gått ännu bättre, man fortsätter att köra på med förtroendet från tränaren. Det betyder mycket att komma hit med en bra känsla för klubben, säger hon

Fredrik Hasselgren
fredrik@damfotboll.com
Taggar: , , ,
Rufus 2015-09-21 14:59

Ett problem för Pia Sundhage är att hon inte har några uttalade "nickare" bland sina anfallare. Som det är nu kan de bara få till en ofrivillig nick om de råkar få bollen i huvudet... Vad som saknas är en reslig och nickvillig forward typ Jessica Landström eller en Stina Blackstenius, som bevisligen kan använda huvudet på flera sätt.

Ute i världen är det annorlunda. I landskampen Frankrike-Brasilien (2-1) tillkom alla tre målen på nickar.

För övrigt hoppas man på en bra svensk insats mot Polen i morgon. Risken finns annars att man själv nickar till i tv- fåtöljen...

Rainer Fussgänger 2015-09-21 15:34

Jag håller med Rufus. 4-3-3 behöver en target Forward i boxen och det är inte Lotta Schelin. Förbundskapténen gillar ju att skola om spelare, jag tycker faktiskt att både Stina Blackstenius, men även icke minst Fridolina Rolfö skulle kunna bli en klassisk #9. På sikt mot VM i Frankrike lär vi se om den då runt 35 år gamla centrallinjen Lindahl-Fischer-Seger-Schelin fortfarande håller. På sikt lär det behövas att skola in yngre.

Olivia Schough har höjt sig flera snäpp i år och har blivit en spelare i landslagsklass, något som många inte såg i henne när Pia Sundhage envis tog ut henne gång på gång.

Det tålamodet med en spelare skulle även andra kunna må bra av och blomstra.

Jag har inte gett upp hoppet att en viss Marija Banusic kommer tillbaka förr eller senare från London och infriar de löften hennes talang gav när hon var 16.

Men hon måste få sin chans. Jobba med henne! Ytterligare en tjej som kan vara en center Forward av hög internationell klass.