– Skönt att det börjat så bra, det känns som vi lever upp till förväntningarna, säger Anna Hjälmkvist.
Senast hamnade de egna idéerna i papperskorgen när Umeå jagade kvittering, men Växjö höll undan med uddamålet.
– Sådana matcher kommer alltid ibland, vi måste kunna göra vårt även när det känns tufft.
Ännu en nedflyttad storhet väntar i söndagsmatchen. Bussresan går till Mallbacken, Strandvallen och en motståndare som öppnat med tre förluster.
Lätt match eller lurig fallgrop för er?
– Det är svårt att veta var de står men det brukar alltid vara tufft att spela där. Jag gillar sådana planer, sedan kan publiken bli sur på en, de gamla gubbarna skriker gärna, säger Anna Hjälmkvist som landat i ett lag som sitter lugnt i båten.
– Vi har jättemånga individuellt skickliga spelare och vill vara ett spelande lag, gillar inte att slå långa bollar precis.
Hjälmkvist, 24, hör definitivt till de rutinerade med tre säsonger i Damallsvenskan. Hon lämnade VDFF:s föregångare Öster för Jitex 2014.
– Jag fick spela mycket, annars gick det inte så bra. Men vi mötte till exempel Tyresö, det var lärorikt att mäta sig på den nivån, säger hon om året hos jumbon.
Därefter blev det två säsonger i Vittsjö, där du hade svårare att ta en plats?
– Jag kände aldrig att jag fick ut det jag kan, de hade mycket utländska, äldre och bättre spelare. Två år där räckte för min utveckling, man får tänka på sig själv ibland.
Krasst resonerat är Växjö ett steg ner, men:
– Här finns ambitioner, annars hade jag inte gått hit. Det kändes självklart och bra, jag kände många spelare sedan tidigare och här finns alla förutsättningar med Tipshallen vintertid och en fin arena.
Hur stora är skillnaderna jämfört med förra gången du spelade för en klubb i stan?
– Vi hade bra spelare då också men istället för att ta steget upp och vi åkte och satsningen lades ner. Det blev lite fel hela vägen med ekonomi och att klubben inte ville satsa på damerna. Nu känns det verkligen som att vi är prioriterade.
Sista säsongen i Öster var Hjälmkvist lagets bästa målskytt. Hon har redan nätat i VDFF-tröjan med ett praktskott, mittfältaren som ibland hoppar in som som back lär ändå inte ha en chans i den interna skytteligan.
– Jag gjorde inte ens många mål då (sex st., journ. anm.), nu har vi massor som öser in mål.
Anna Anvegård håller fjorårets fina snitt, över ett mål per match.
– Hon kan göra vad som helst, supermål. Jätteskönt att ha sådana spelare, sen har vi Jonna (Ståhl) på mitten som är väldigt offensiv, henne har vi gärna med i anfallen.
Någon annan lagkamrat som imponerat på dig hittills?
– Frida Boriero har jag inte spelat så mycket med tidigare. Hon är en jättetillgång på mittfältet, har bra teknik fast är ändå smarta i spelet och ser framspelningar och målchanser.
Du nämnde förväntningar, hur ser målsättningen ut egentligen?
– Vårt mål är att gå upp, det vill vi ändå vara klara med. Sen tar vi en match i taget, vi blir själv vår värsta fiende om vi är för nöjda och börjar slappna av. Det är sjukt många matcher i den här serien så det gäller att hålla standarden uppe, säger Anna Hjälmkvist som håller en lokal konkurrent som främsta utmanare.
– Kalmar blir farliga och känns lite luriga. Sen har Umeå ett bra lag, Assi vet jag ingenting om men har gjort det bra hittills. Lagen här byter mer spelare, det gör det svårare att tippa.
