– Vårsäsongen var jättebra, sedan kom sommaruppehållet och den ekonomiska krisen. Nu under hösten har det varit bra ibland men vi vinner inga matcher, säger hon.
För bara några dagar kunde laget dra en lättnadens suck. I samma stund som Umeå slog Hammarby säkrades kontraktet för Kristianstad s DFF– 2011 spelar man sin fjärde raka säsong i Damallsvenskan.
Men med en femteplats efter vårens matcher var förhoppningarna större än så. Kristianstad var med i medaljstriden efter en pigg inledning där många spelare stack ut. Med ett högpresterande anfallspar i Susanne Moberg och Margret Lara Vidarsdottír plus en virvelvind på kanten i Antonia Göransson blev motståndarna tillbakatryckta av snabba omställningar. I backlinjen fanns stöttepelare i Mia Carlsson som fick en plats i U20-VM som belöning och Erla Arnardottír som fick göra ett tillfälligt men lyckat inhopp i målet när Sandra Wahldén inte kunde medverka. Den tillfälliga värvningen av fysiskt spelande Katrin Omarsdottír gav dessutom bra balans till mittfältet under sommarmånaderna.
– I våras visar vi att vi kan spela bra fotboll, den tiden får vi ta med oss från den här säsongen, säger Susanne Moberg.
Vad är förklaringen till att ni sedan dippat rejält under hösten?
– Det är svårt att hitta bara en förklaring, hade vi vetat anledningen hade vi så klart försökt rätta till det.
Inför säsongen talades det mycket om den tunna trupp som tränaren Elisabet Gunnarsdottír hade att förfoga över. Med förlusten av Antonia Göransson inför slutspurten är det inte alltför långsökt att spekulera i att laget led mycket av att tvingas gå runt på få spelare.
– Det kan vara så. I matchen mot LdB hade vi 3-1 i paus. Sedan gör de 3-2 och plötsligt står det 3-3. Då var det inte svårt att inse att vi skulle förlora matchen. Vi kom in i en trend med förluster.
Det är inte bara på planen som Kristianstad haft sina strider det här året. Licensnämndens granskar för närvarande ekonomin och ska ge tummen upp för att det ska bli fortsatt allsvenskt spel för laget. Även spelarna har påverkats hårt av det ekonomiska läget, strejken på grund av uteblivna löner inför matchen mot Tyresö var ett tydligt tecken på att föreningen befann sig i gungning.
Det blåste rejält och Susanne Moberg befann sig i stormens öga genom att vara talesperson för spelarna. Telefonen gick varm under några augustidagar.
– Det var faktiskt väldigt jobbigt, all fokus dras över på en situation som man inte ville hamna i. Det var svårt att gå till träningarna med rätt inställning och vara positiv, säger hon och förklarar i nästa andetag att uppgörelsen som slöts var tillfredställande.
Men att klubbens ekonomi ännu inte klarat prövningarna tynger fortfarande. En redan uttalad målsättning inför nästa säsong är att värva lokalt istället för att plocka in utomeuropeiska spelare.
– Vi måste få in mer pengar också, styrelsen måste jobba hårdare med det.
Spelårets sista sportsliga utmaning för Kristianstad är matchen på bortaplan mot Hammarby. För Kristianstad avgör matchen om det blir åttonde eller nionde plats i sluttabellen, Hammarby har betydligt mer att kämpa för.
– Den matchen ska bli jätterolig att spela, det känns bra att avsluta med en match som betyder något. Vi har revansch att kräva på Hammarby efter den dåliga matchen senast vi möttes, dessutom har vi en vilja att bli bland de åtta bästa.
Till sist, vad tar ni med er som positivt från den här säsongen?
– Det positiva är vad vi gjorde under vårsäsongen, att vi kan prestera bra fotboll. Sedan är varje år en erfarenhet och en lärdom. Ifjol gjorde vi dåligt ifrån oss på våren och en bra höst. I år blev det precis tvärtom, kanske kan vi spela bra hela säsongen nästa år.
