Linköpings FC drar i handbromsen

Jag lider med Linköping.
Tyvärr satsade man på fel hästar.
Fors, Fischer spelare i utförsbacken kombinerat med skador på tongivande spelare
Försök hålla kvar Melis, hon är ovärderlig för vilket lag om helst. Jag minns med glädje hennes insatser i mitt lag, LdB.
Lycka till, ni behövs i Allsvenskan

Rubriken härovan talar förstås sant - men det är värre än så! Nu lägger LFC också in backväxeln och börjar om där det började... Fast inte helt ut! Det kanske räcker med att sikta in sig på säsongen 2005, då allt var frid och fröjd (nej, inte riktigt så - alla minns väl "krogsvängshistorien" då Josefine Öqvist och några andra levnadsglada tjejer valsade runt i media efter att ha varit på nattklubb och kanske smuttat lite, för att därefter få utegångsförbud av dåvarande tränaren Bornehav) och LFC var på väg att bli ett nytt och lovande begrepp inom svensk damfotboll.

Att det varit väldigt mycket upp och ner de senaste åren är inte bara ledningens fel, inte heller enbart spelarnas fel. Satsningen uppåt var helt naturlig om målet var att bli ett topplag. Tyvärr har inte jakten på stora talanger och världsspelare utfallit så bra - märkligt många av den senare kategorien har varit på nedåtgående och/eller har inte gjort vad som väntats av dem. I vissa fall har det varit skandalöst uselt. Att spelare sedan blir skadade kan knappast vara Mäki et consortes' fel. Det händer ju hela tiden i alla lag, det har vi sett denna säong.

Däremot bör nog ledningen ställas till svars för den tränarkarusell utan motstycke som försiggått i LFC de senaste fem säsongerna. Sådana inhopp och avhopp hela tiden skapar inget annat än osäkerhet och förvirring i en trupp: "Vem tränar oss imorgon?" Det håller inte att byta ledare och tränare lika ofta som man byter kalsingar...

Apropå förre tränaren Michael Bornehav, vars namn skymtade förbi här nyss - han hade väl inga magiska krafter till förfogande, men han hade en spelidé som han hävdade med absolut konsekvens. Inget krusidullande här inte! "Bornet" var i alla fall respekterad av spelarna och hade deras fulla förtroende - så gott som. Han gav jämn och stadig vind i seglen för den stolta skutan Linköpings FC, efter hans avgång har "sjökaptenerna" mönstrat på och av i en aldrig sinande ström. Kanske vore det dags att damma av "Bornet" och låta honom ta rodret under den tuffa omställningsfas som ligger framför laget!

Jag är lite abivalent till detta då det å ena sidan är trist att mitt favoritlag går dåligt ekonomiskt men å andra sidan är det positivt att man drar i bromsen nu innan läget blivit akut som för LdB Malmö.

Att ha i princip hela laget som heltidsproffs är inte hållbart när publiksnittet åter hamnar en bra bit under 1000 personer. Jag unnar verkligen spelarna att tjäna en hacka men nånstanns måste man göra en koppling mellan ekonomiskt resultat och spelarnas ersättningar.

Vad gäller ledningen så känner jag mig också ambivalent. Visst har man gjort något fantastiskt när man på nolltid etablerat sig som ett stabilt Damallsvenskt lag och dessutom la beslag på ett SM-guld men samtidigt har man gjort dyra och felaktiga satsningar på framförallt tränarsidan men även en hel del spelarvärvningar har varit av floppkaraktär både spelmässigt och ekonomiskt.

Med facit i hand var en av de största misstagen man begick när den populäre och framgångsrike tränaren Michael Bornehav inte fick fortsätta den resa han och laget påbörjade och detta delvis p g a att han ställde kravet att vara heltidsanställd, något som är en självklarhet att dagens tränare ska vara.

Jag skulle gärna se att LFC försöker hitta tillbaka till det koncept som gällde i 'begynnelsen' (2003) när det var lokalt producerade (östgötska) spelare som utgjorde stommen i laget. Jag tror en ökad lokal förankring bland spelarna kan öka publikintresset och dessutom få in en känsla av 'stolthet' över att spela i 'regionslaget'.

Jag är dessutom relativt säker på att Pernille Harder 'föll bort' från gruppen av spelare som redan är under kontrakt, iallafall hoppas jag så för henne måste man se till att behålla.