Rickard svarar ärligt:
– Vi lever kvar i svallvågorna från ifjol och har väldigt tajta budgetramar att förhålla oss till. Men vi behöver fler spelare, det är inget snack om annat. Det är tufft att hitta nya spelare men inom kort har vi två utländska spelare som kommer till oss och provtränar.
Apropå att värva ifrån utlandet. Är det något som på sikt gynnar svensk damfotboll eller borde vi se till att svänga hjulet och satsa på mer inhemska talanger?
– Det är en svår avvägning men personligen funderar jag över om Damallsvenskan verkligen skulle förlora så mycket på det eller om vi inte rent av skulle tjäna på det både vad gäller attraktionen att komma och se lag med fler kanske lokala spelare i laget och även om man tänker på svensk damfotbolls utveckling i stort. Jag kan göra en lite jämförelse. I Örebro hade vi ett mycket framgångrikt volleyboll lag som vann flera svenska mästerskap mellan 2003-2005. Jag blev nyfiken och gick dit på en semifinalmatch. Jag tror det var 47 personer till på läktaren. Laget bestod av allt annat än svenska profiler. Många hitlockade till vårt universitet men det hjälpte inte. Bäst i landet men ändå ointressanta för publiken, det är inget något önskar vara, säger Rickard.
Lyfter upp egna förmågor
Ni har genomgått ett litet stålbad och har tappat ett par riktigt viktiga spelare. Maria Hammarström till Göteborg, Edda Garðarsdóttir och Ólína Guðbjörg Viðarsdóttir har gått till Chelsea. Trotjänaren Marie Stålberg lägger av, Nina Fellbrandt, målvakt, slutar och satsar på utbildning och Emelie Lundberg också målvakt går tillbaka till Eskilstuna United. Inte helt lätt att vaska fram nya spelare av den kalibern om man redan innan har liten budget för nyförvärv.
– Vi försöker och har kommit en bit på väg. Vi har lyft upp Lina Domberg, Lejla Basic och Adelisa Grabus från det egna talanglaget. Emelie Johnsson är ny från Kristianstad DFF och Emma Salomonsson kommer från ÖSK Söder. Helen Eké är en intressant spelare med rutin ifrån Damallsvenskan och senast spel i Åland United. Det är en ung spelare som ändå har stor erfarenhet och det betyder en del i dessa sammanhang.
Träningsmatcherna är i full gång och även ni har valt att matcha mot killar i den del matcher. På vilket sätt är det positivt?
– Vi spelade mot killar ifjol också och det känns som ett bra komplement i träningsmatchandet. Hittar man rätt nivå på motståndet så går det lite fortare och vi blir tvungna att lära oss ta snabbare beslut man höjer ribban ett snäpp och jag tror att vi har nytta av detta framöver.
Så hur ser du på KIF Örebro i ett framtidsperspektiv?
– Trots problemen vi har haft har haft så ser vi positiva effekter i organisationen och även inom laget. Vi har visserligen en tunn trupp men kan vi hålla oss kvar i Damallsvenskan 2013 så tror jag att vi kommer att bli mycket starka 2014.
Håller inte med om domarkritik
Varje år blir det diskussioner kring domarna och deras nivå. Oftast är det de kvinnliga domarna som får mest kritik. Hur ser du på detta?
– Jag ser inte att det är några som helst problem med de kvinnliga huvuddomarna. Tvärtom håller dom en bra standard. Problem uppstår oftast när det tillsätts assisterande domare. Dessa håller inte måttet. I många fall är det killar som är vana vid herrar division 3 och som jag känner inte är kapabla att döma på Damallsvensk nivå. Jag tycker det är synd att vi inte har fler inkörda domarteam som dömer i Damallsvenskan. De som jobbar så och som vi sett i internationella mästerskap håller riktigt bra klass.
