Ett inre ledband gick av, en lindrigare skada än man först befarat. Då var Linnea glad över att inte bli ännu en i statistiken av korsbandsskadade spelare. Nu är hon nöjd med att bara vara tillbaka och få spela fotboll.
– Det är härligt även om det svider nu efter ännu en uddamålsförlust där också det avgörande målet faller i matchens slutskede. Det var likadant mot KIF Örebro så lite jobbigt är det.
2012 lämnade du Göteborg för ett äventyr i ryska Rossiyanka. Du har beskrivit den tiden som ganska tuff. En fotskada satte käppar i hjulet, speltid uteblev, du bröt kontraktet med klubben och flyttade hem. Nästa adress blev norska Avaldsnes IL. Det blev 10 matcher för sen lockades du under sommaren 2013 av Kristianstad DFF och flytten blev ett faktum. Hur var känslorna inför återkomsten och är du glad över att vara tillbaka i Damallsvenskan?
– Det hade nog kunnat bli flera år i Norge om inte ”Beta” (Elisabet Gunnarsdottir) i Kristianstads DFF hade ringt men att vara tillbaka i Damallsvenskan där det spelas bra fotboll överlag. Jag har längtat tillbaka till den svenska spelstilen lite grann och gillar att lagen i Damallsvenskan är betydligt bättre på att hålla i bollen än vad de norska är. I Norge spelar man mer fysiskt vilket inte passar mig lika bra.
Fysiskt blev det i mötet med serieledande FC Rosengård. Ni fick jobba hårt och var mycket nära att för första gången ta poäng på deras hemmaplan. Är du lite nöjd trots förlusten och blev matchen så tuff och jobbig som ni föreställt er?
– Vi visste förstås att matchbilden skulle bli som den blev men det gäller att stålsätta sig och gå ut och jobba varenda minut. Lite som väntat blev det en tuff inledning där det också fick ett ganska snabbt ledningsmål men när vi senare lyckades kvittera fick vi mycket mer energi i laget. Jag tycker att vi trots deras vassa omställningar ändå försöker spela och hålla i bollen när vi vinner den. Det kändes inte som någon panik i laget direkt.
Ni fick jobba hårt över hela plan och när väl Rosengård kom till avslut var Hedvig som rena väggen. Vad säger du om hennes insats?
– Hon var helt enkelt grym i målet och det var synd att vi släppte till mot slutet där de fick avgöra med ett slumpmässigt mål. Vi täckte skott och returen hamnade hos Ramona Bachmannsom sen avslutade perfekt i bortre.
Man kan inte undgå att se att du lindat låret. Har du ådragit dig en ny skada eller är det bara som du kyler en lårkaka?
– Japp, jag fick en smäll på låret och kyler för säkerhets skull. Det är ingen fara med mig och dessutom har vi lite tid nu inför uppehållet där landslaget samlas för de avslutande VM-kvalmatcherna.
Ingen längtan efter landslaget?
– Klart man har men man får ta ett steg i taget, speciellt efter en skadefylld tid. Man får inte ge upp hoppet säger Linnea.
Är Kristianstad en stad och klubb du trivs i?
– Kristianstad passar mig ypperligt. En lagom stor stad och härliga människor i klubben. Jag mår bra nu och hoppas på att hålla mig skadefri och kunna spela resten av matcherna som återstår i Damallsvenskan denna säsong. Skadefri kan man också få en god chans att få en bra start på nästa säsong så ser redan fram emot den på ett vis, avslutar Linnea.