– Med tanke på hur det blev med chanserna och hur vi försvarade oss är det okej. Det var väldigt viktigt att få en bra start och jag måste säga att jag är nöjd, sade Pia Sundhage.
Publiken på en något mer än halvfull stadion fick se en match som började jämnare än förväntat. Sverige hade lärt läxan från OS-finalen, tog få risker och lät en kompakt jobbande defensiv ange riktning
De bästa blågula insatserna kom också framförallt i bakåtriktad ansatser – i Linda Sembrants brytningar, Caroline Segers offervilja, Jonna Anderssons uppsikt och positionsspel.
Hedvig Lindahl hann med att visa form med en praktparad sedan Tyskland kommit runt på kanten. Men chanserna var lätträknade, målvakten kunde ägna sig åt rak kommunikation och styra sina närmsta utespelare bland annat till ett antal blockeringar.
Den regerande mästaren fick hantera längre spelföljder utan att det sprakade speciellt i den sista tredjedelen.
För Sverige var passningarna präglade av antingen för aggressiva tillslag eller för lösa leveranser.
Fram till 0-0 i paus och bättre blågult spel med än utan boll var det också synd att flera av hörnorna slösades bort med korta varianter som ledde ingenvart, till tyska fötter eller rätt in i burgaveln.
– Vi övade ganska mycket på det och Olivia har gjort det bra. Men idag fick vi slita, det var okej men är inte okej mot Ryssland.
Några tuffa dueller krävde sin tribut, Caroline Seger fick behandling när hon gick i gräset efter en duell.
Lagkaptenen hämtade sig och kunde fortsätta men Samma lycka hade inte Svenja Huth efter sitt missöde. Tyskland fick således bruka ett av sina byten minuterna före paus.
I övrigt kom lagen tillbaka oförändrade och fortsatte på en matta som säkert såg bättre när herrligalaget NAC gjorde sin senaste insats i slutet av vårsäsongen.
Tio minuter senare gjorde Pia Sundhage två förändringar. Elin Rubensson in för Olivia Schough som hamnat i kollision knä mot lår och Stina Blackstenius tog över Fridolina Rolfös anfallsplats.
Även de nyinsatta fick utstå att Tyskland lite oftare tog sig högre upp i banan. Inhopparen Hasret Kayikci var nära att få träff och sätta foten till ett ledningsmål på Mandy Islackers avslut, nu hamnade bollen istället strax utanför stolpen.
Den överlägset bästa möjligheten hade Stina Blackstenius som höll undan sin försvarare efter ett långt uppspel av Jonna Andersson, Almuth Schult var dock bra placerad och Lotta Schelin hann inte fram för att följa upp.
– När hon kom in sade vi bara: se till att du försöker gå framåt varje gång du får bollen. Det kan man inte säga i början av matchen men hon hjälpte oss mycket med sättet hon spelade på, sade Sundhage om Blackstenius utmärkta minuter. Det kan mycket väl bli fler nästa gång om förbundskaptenen ändrar bilden av kraftliraren som en perfekt inhoppare.
Mot slutet öppnade sig ytorna, med mer att göra för Lindahl. De svenska supportrarna fick skrämselhicka och avbrott i sitt taktfasta stöd när Islacker sköt över från nära håll.
Oavgjort också efter 90 minuter löste en del av de negativa funderingarna inför turneringen, den defensiva vänsterkanten och luckorna bakåt i allmänhet för svensk. Och mållöst var trots allt ett utfall som Sverige kunde leva med betydligt hellre än ett Tyskland på lågvarv.
– Det är väldigt viktigt, först och främst självförtroendet som vi tar med oss med många situationer att se igen. Sen får vi spelare som är riktigt trötta efter en tuff match med många bra prestationer. Vi kommer att vara förberedda för Ryssland, sade Sundhage.
I nästa match (fredag 18.00) möter Sverige alltså det enda laget med full pott efter den första matchkvällen.
