Nej, Venera må vara blott någon tvärhand hög, inte elakt sagt, men hon märks verkligen därute på arenan och då handlar det inte bara om jättekaskaden av rödbrunt hår som fladdrar i fartvinden när hon susar förbi motståndarna. Hennes finter och dribblingar har en mycket personlig prägel och den diminutiva kroppen gör henne svårfångad.
Vi låter Venera Rexhi berätta själv:
– Jag är visserligen född i Sundsvall, men jag kom hit till Motala som tvååring, så Motala är min riktiga hemort, min plats på jorden, förklarar 17-åriga Venera – hon fyllde i februari – som är forward och spjutspets i Borens IK:s A-lag, hemmahörande i östgötska division 2. I sitt Boren har hon för övrigt i år fått en ny lagkamrat, försvararen Emelie Johnsson från Kristianstads DFF, en bra förstärkning.
Under större delen av de gångna åren har fotbollen varit passionen i hennes liv, det handlar bara om fotboll, fotboll… ja, så finns förstås skolan där och inte minst familjen. Efternamnet lyder alltså Rexhi, som på svenska kan uttalas som ”rexi”, men som på albanska låter ungefär som ”regji”. Som framgår av det ”osvenska” namnet så har hon invandrarbakgrund, en kosovoalbansk sådan, precis som den mer kända anfallarkollegan Kosovare Asllani. Det verkar som om just denna etniska bakgrund gynnar bolltalanger – det finns många lysande fotbollsstjärnor av båda könen spridda runt om i världen. Veneras direkta påverkan kom dock från närmare håll.

Det sitter mest i generna
– Min pappa har spelat en del fotboll och min bror gör det fortfarande, fast i lite mindre utsträckning. Han och jag tränade mycket ihop när jag var yngre, berättar Venera och instämmer lite dröjande i min ledande fråga om inte det här med bollsinne och teknik är något medfött.
– Jag tror faktiskt det. När jag började med boll försökte jag med olika fotbollsövningar eller trick som ”jorden runt”. Den klarade jag efter kanske fem försök. Jag insåg väl någonstans att jag var ganska teknisk och satsade på sådan träning och det kändes bra. Att jag skulle bli forward kändes också naturligt, dessutom gjorde jag många mål redan som liten, säger Venera.
– Det blev inte så mycket passningsspel i början utan jag körde mest för mig själv, avslöjar hon. Just de relativa bristerna i passningsspelet har hon reparerat allteftersom, så nu känns det helt naturligt att servera läckra passningsmackor till lagkompisarna.
Dribblingstekniken, då, som nämndes i ingressen ovan, alla finter. I synnerhet så kallade sulfinter är en Veneras specialiteter och det liknar ett slags ”kattens lek med råttan” när hon blåser någon stackars försvarare.
– Ja, haha, det där är jag bäst på, för jag är ju inte så fysiskt stark. Är man inte stark måste man vara smart!

Träna och spela med killar är perfekt
Hon är förstås medveten om att hon väger lite för lätt, i kroppsvikt mätt. Men att bygga på sig X antal kilon i muskler är lättare sagt än gjort. Fråga Kosovare Asllani om detta. Inte alltid förbättrar det de egenskaper man har, eller prestationerna. Träningen är hursomhelst viktig – hur mycket blir det?
–Jag tränar regelbundet fyra gånger i veckan med mitt lag, plus lite egenträning med en kompis och på senare tid har det blivit ett extra veckopass med Linköpings FC, avslöjar Venera. Ja, hon räknas som en framtida tillgång av LFC och är en av flera try out-spelare i detta lag. Hon fick i den egenskapen följa med till Växjö i februari i samband med en inomhuscup och debuterade med ett halvtimmes inhopp mot IFK Kalmar. Det gav mersmak och så fick hon ”skaka tass” med självaste Pia Sundhage…
Hon gillar att träna med killar, det är snabbare spel, tuffare tag och mycket utvecklande, ungefär som att träna med Linköping: ”Det är roligt i LFC, dom är schyssta, det är skitbra spel och det passar mig perfekt”. Venera har också fått spela matcher med Borens herrar och fått superlativer för sina insatser. Det tas ingen större hänsyn till att hon är tjej, men hon gillar också när det smäller på plan.
Veneras moderklubb till och med säsongen 2011 var BK Zeros, lokalkonkurrent till Borens IK. I Zeros öste hon in mål, sista säsongen där gjorde hon hela 22 stycken. Inte undra på att besvikelsen var stor när hon skrev på för värsta konkurrenten.
– Men man måste ju tänka på sin egen utveckling först och främst, menar hon.

”Venera lekte aldrig med dockor, nej det var bara fotboll och bilar”, har hennes pappa sagt. Preferenserna håller i sig, men det handlar idag bara om favoritsporten framför andra och det finns ingen plats för andra grenar typ innebandy. Nåja, fotboll och annat trevligt på teve går ju an, sedan blir det kompisar och vänner mest via sociala media samt en del annat trevligt.
Venera ser mycket fotboll på teve, det blir främst internationella matcher i de stora ligorna. Hon poängterar tydligt att det inte bara rör sig om herrfotboll, det är både och; hon kollar gärna utbudet av damfotboll, främst damallsvenskt och menar att hon lär sig mycket av spelet i rutan.

Kul med Cup Kommunal
Något annat trevligt är Venera Rexhis deltagande i Cup Kommunal. Hon är en viktig beståndsdel i Östergötlands representationslag i denna cup, tillsammans med en annan bolltrollare och målspruta, Stina Blackstenius.
– Tre år har vi spelat med östgötalaget, senast var vi i Växjö fast där tog resan slut. Vi var inte så bra, men annars är det väldigt kul att spela i den här cupen, man möter bra lag, får bo på hotell samtidigt som man får en känsla av hur proffslivet kan vara. Verkligen kul!
Hur många mål har det blivit i Cup Kommunal?
– Vet inte riktigt, det är mest Stina Blackstenius som gör målen. Kanske tio-elva mål, det är inte så mycket, svarar Venera blygsamt. Jag har fått spela defensiv forward, så det handlar mycket om att leverera boll till Stina.

Proffskarriär, ja tack!
Venera går första året på gymnasium, men hon har inte framtiden utstakad vad beträffar den civila karriären. Skolåren har ett slut och vad väntar sedan, om så där tre till fem år. Var tror hon att hon befinner sig vid den tiden?
– Om fem år? Ja, varför inte i PSG, det skulle inte sitta fel att spela med Asllani – det är en dröm. Eller kanske i FFC Frankfurt med Fatmire Bajramaj, säger hon med ett speciellt leende, men ändå allvarsamt. Nämnda Bajramaj är en av de främsta förebilderna på spinnsidan för henne och när det kommer till det motsatta könet lyser Lionel Messi allra starkast. Fast där finns också en Iniesta med flera andra superstjärnor. Nå, men om svenska klubbar på elitnivå hör av sig med lockande anbud inom kort - vad blir svaret? Närmast geografiskt finns ju Linköpings FC.
– Jag skulle nog nappa på erbjudandet. Men det finns en del att tänka på innan man skriver på. Sitta på bänken för mycket lockar ju inte, sedan måste jag nog bli starkare fysiskt. Just nu känns det som jag stannar i Boren åtminstone ett år till, men vi får se, menar Venera och det märks att hon funderar mycket över framtiden. Jovisst, en proffskarriär hägrar absolut, det sticker hon inte under stol med.

Det har – märkligt nog – inte ännu blivit något flicklandslagsspel för henne, fråga inte varför. Hon har heller ingen förklaring. Däremot kan det öppna sig möjligheter på en högre nivå framöver. Med tanke på föräldrarnas ursprung är Venera Rexhi berättigad till att representera det albanska damlandslaget.
– Visst har jag tänkt på detta med albanska landslaget, men det lutar mest åt att jag skulle prioritera blågult. Chansen finns att man får sällskap med andra spelare man känner ur ens egen generation, så det skulle nog bli Sverige först och främst, avrundar Venera denna trevliga samtalsstund med.

Intervjun är hämtad ifrån Marta Fotbollsmagasin nr 2-2013

Text: Ulf Ståhlberg

Foto: Filip Oskarsson