Den här intervjun är tidigare publicerad på Bluechip Education, Sveriges första specialist på rådgivning för studenter som vill idrotta och studera i USA.

Har omställningen från livet i USA till Sverige varit svårt? Vad var det som lockade mest att bli proffs utomlands och i synnerhet i Sverige?
– Omställningen var extremt lätt. Alla i Sverige är mycket välkomnande och talar utmärkt engelska. Deras livsstil och sätt att spela är också njutbar. Jag spelade som proffs i USA när ligan upphörde 2012 så jag vände blickarna mot Europa, i synnerhet Sverige därför att varje spelare jag känner och som spelat i Sverige har varit helförtjusta.

Klicka för att se större bild

Du gick på University of North Carolina, ansett som landets bästa i fotboll både dam- och herrsidan. Hur var det som förberedelse till att spela som proffs? Var skillnaderna stora?
– Att spela collegefotboll på hög nivå förberedde mig väl för de fysiska kraven som ställs på proffs. Jag spelade både med och mot många utmärkta spelare och det var alltid en seriös inställning. Att vara proffs skiljer sig dock på många sätt än att spela i ett skollag. På universitetet hade jag också mycket fokus på studierna, vilket är mycket viktigt. Som proffs är mitt enda fokus på min kropp och förberedelser för att spela. Därför lägger man mycket mer tid och energi på det.

College ger både utbildning och livserfarenhet
Skulle du rekommendera en svensk fotbollstjej att gå på college i USA och i så fall varför?
– Absolut ska hon överväga den möjligheten att kunna få spela i ett collegelag. Inte bara för att det ger en stor erfarenhet att utvecklas som spelare på högsta nivå utan också för att det är en härlig utbildning och livserfarenhet att representera ett collegelag.
Många idrottare som gått på universitet i USA brukar säga att det var deras bästa tid i livet. Varför tror du de säger så?
– Att bo och studera på college är en fantastisk upplevelse, därför att du är iväg hemifrån och umgås med människor runt omkring i din egen ålder. Man får vänner för livet. Det är dessutom mycket speciellt att vara en i laget du spelar med. Du får representera din skola på plan och många skolor framhäver stoltheten att få göra det. Som individ växer man som idrottare och mognar som människa och lär sig hantera stress och bekymmer som kan dyka upp ute i verkligheten.

Att vara aktiv idrottare på college är väl en heltidssysselsättning i sig själv, hur lyckades du kombinera det med pluggande?
– Jag tror att lagets träningsprogram hjälpte mig, därför att jag tränade eller spelade match nästan varje dag. Jag visste exakt vilken tid som var ledig och såg till att jag hade lagt upp skolarbetet så att jag kunde vara effektiv de timmarna. Ibland blev det tufft när jag försökte hinna med allt och ändå få tillräckligt med vila för att kunna prestera på match eller träning. Upplägget av lagets program hjälpte mig att hålla disciplinen både på och utanför plan.

En liten fråga utanför ämnet, vad saknar du allra mest från ditt liv i USA och vad är det bästa med Sverige?
– En svår fråga, är det fuskigt att säga att jag saknar min pojkvän? Jag saknar också min bil, fast spårvagnstrafiken är jättebra i Göteborg. Jag älskar kaféerna här och den avslappade livsstilen.

Text: www.bluechip.nu
Översättning: Thorsten Frennstedt