Lindas efterlängtade comeback

Lindas efterlängtade comeback

Sex månader och fem dagar efter hennes andra korsbandoperation gjorde Linköpings anfallare Linda Sällström äntligen comeback i Damallsvenskan. Den sista kvarten i segermatchen mot Kopparberg/Göteborgs FC var hennes första i den högsta svenska serien sedan den 15 oktober 2011 när Linköping mötte Piteå.

När damfotboll.com ringde upp henne fick vi prata med en glad och upprymd Linda Sällström.
– Det var härligt att få spela igen och det kändes ganska pirrigt också, berättar Linda om comebacken för dryga veckan sedan.
– Samtidigt var det förstås bra att vi redan ledde med 3-0 när jag kom in, det fanns liksom ingen stress där. Pernille (Harder) gjorde vårt tredje mål precis när jag väntade på att få komma in.

Tufft bakslag
Den nya korsbandsskadan som drabbade Linda i våras efter en lyckad comeback måste ha kommit som en chock, men Sällström berömmer läkare och sjukgymnaster:
– Jag åkte ganska mycket fram och tillbaka mellan Finland och Linköping. Samarbetet mellan sjukgymnasterna i Finland och Sverige har varit riktigt bra och har
verkligen hjälpt mig att komma tillbaka så snabbt. Jag fick klartecken därifrån och när även Martin (Sjögren) tyckte att jag var redo igen, kom jag med i truppen.

Deppade du aldrig under den tiden som gick, det måste ju vara ett slag när man åter igen skadas efter den långa rehaben?
– För det mesta var jag på bra humör, jag gjorde ju framsteg hela tiden. Men visst fanns det dagar där man inte riktigt orkade och då det känns tråkigt att slita, men då är det de nära och kära som får känna av detta och som också hjälper att man kommer tillbaka.

I somras när Finland spelade sin tredje EM-turnering i rad var Linda Sällström förstås lite ledsen att inte få vara med.
– Det var tråkigt att missa EM. Samtidigt fick jag ändå vara med landslaget en hel del och göra min rehabträning vid sidan av. Det var också bra för mig att jag fick känslan att jag fortfarande är en del av laget även om jag inte kunde spela. När jag såg matchen mot Sverige var jag först ledsen att jag inte kunde spela, men när vi sedan förlorade med 0-5 kände man nästan att det varit bra att man inte var där nere. Det var tråkigt, sett över hela EM att det gick som det gick för Finland, eftersom jag vet hur tjejerna har slitit och jobbat för det. Vi fick tyvärr inte anfallsspelet att fungera. Men tänk om Sverige hade satt sina straffar mot Danmark i första matchen hade det lottats mellan Ryssland och oss om vem som skulle ha gått vidare till kvartsfinalen.

Nu när du har gjort comeback i Linköping, hur ser det ut med landslaget?
– Vi får se, jag ska prata med Andrée (Jeglertz) och möjligtvis kommer jag att vara med snart. Men inget är bestämt än.

Till slut kommer vi in på om hon tar med något positivt från den långa rehabperioden?
– Om något så är det i så fall att jag lärt mig att träna ensam och köra mitt alldeles egna program. Att träna för sig själv och att kunna genomföra detta med envishet känns som en styrka så här efteråt och nu hoppas jag verkligen att jag blir förskonad av skador under en bra tid framöver, säger hon avslutningsvis.
En förhoppning som damfotboll.com gärna delar med henne.
Text: Rainer Fussgänger

Foto Startbild: Bildbyrån (arkiv)