Hon hade nyss kommit till klubben efter 7,5 år i Kopparbergs/Göteborg. Ett klubbyte Lisa kände att hon behövde göra.
– Jag hade spelat lång tid i Göteborg och kände att jag ville byta för att fortsätta utvecklas. Det kändes som att jag var klar med min tid i Kopparbergs/Göteborg och att jag var tvungen att gå vidare.

Ett år senare är hon ännu inte tillbaka i spel. Det handlar istället om att försöka bygga upp styrkan och konditionen så att hon senare kan gå in i full träning. Lisa berättar att hon alldeles nyss var och sprang i en pulkabacke då det är skonsamt för knät.
– Det har ju gått ett år med rehab nu och ibland tvivlar man på att man ska kunna komma tillbaka efter så lång tid. Men jag har faktiskt fått lite positiva besked nu, så det verkar gå åt rätt håll ändå. Det går bättre och bättre.

Klicka för att se större bild

Hon poängterar att med en sådan här skada är det inte någon större idé att sätta upp några mål för när man ska vara tillbaka. Och att det handlar om att inte skynda något. Men förnekar inte att det varit frustrerande ibland.
– Jag har inte ens kunnat jogga under väldigt lång tid, eller ens springa till bussen. Man behöver inte vara elitidrottare för att tycka att det är jobbigt. Jag har dock fått bra hjälp av en mental tränare från klubben. Och LdB FC har varit ett fantastiskt stöd. Varje dag hör någon lagkamrat av sig och frågar hur det går. Det är fantastiskt att de fortfarande bryr sig så efter ett år.

Går in i ett adrenalinrus
Något gemensamt med alla hennes skador är att Lisa precis före hade gjort en otroligt bra insats och sedan gått in alldeles för hårt i en situation dagen efter. Hon berättar att hon hamnat i ett adrenalinrus.
– Jag har pratat med en idrottspsykolog som berättat att det här är något som kan drabba alla idrottare, oavsett om man spelar fotboll eller till exempel basket. Alla mina skador har det gemensamt att jag gjort en fantastisk insats precis före skadan. Sedan har jag tränat dubbla pass dagen efter och gått in i någon situation alldeles för hårt. Jag har känt mig starkare än vad jag är på grund av mitt adrenalinrus

“Man måste vara lite mer svart eller vit”
Något mera positivt är att hon fick möjligheten att vara expertkommentator på Eurosport under sommarens EM i Sverige.
– Det var grymt roligt. Men som kommentator ska man vara väldigt svart eller vit, det hade jag lite svårt med ibland. Som spelare är man ju mer nyanserad och vet att det oftast kommer fler chanser i matchen. Men jag tycker att jag blev bättre och bättre på att behålla min personlighet samtidigt som jag även var lite mer svart eller vit.

Hoppas på SM-guld och Champions League
Hon ser fram emot till att komma tillbaka, då det “ är jävligt roligt att spela fotboll”.
Och när Lisa väl kommit tillbaka efter sin nuvarande skada hoppas hon få vinna ett SM-guld med LdB FC Malmö i framtiden. Även om det skulle blir guld i år skulle hon inte känna sig så delaktig.
– Jag vill också spela i Champions League igen. Vi nådde kvartsfinal en gång med Kopparbergs/Göteborg, och det var grymt roligt att få spela i Champions League. Det skulle jag gärna göra igen. En A-landskamp vore också en dröm. Men när jag för tillfället mest håller på med att springa i backar känns det väldigt långt borta.

Fotnot: Lisa har gjort 10 U21-landskamper och 4 F19-landskamper. Och en landskamp i hockey innan hon slutade med den sporten som 19-åring.