Tjejerna är i 14-årsåldern när de blir uttagna av distrikten. De som sållas fram vid respektive distriktsuttagningar får en försmak av att börja jämföra sig med spelare ifrån andra klubbar och i samma ålder och utvecklingsfas som de själva
Väl uttagen på Elitflicklägret går man vidare i distriktslaget och får jobba för att hålla sig kvar. Något år senare när de fyllt 15 får de lov att representera distriktet i den landsomfattande turneringen Cup Kommunal, som numera nog är att betraktas som en mycket viktig och stor turnering för samtliga inblandade.

Spel med jämnåriga ett viktigt led i utvecklingen
Vi frågade de två distriktsförbundskaptenerna (DFK) i årets finallag Stockholm och Västerbotten hur det ser på turneringen, vikten av Cup Kommunal och dess inverkan på spelarna som är med och så att säga gör turneringen till vad den är. En stor manifestation för flickor i åldern 15-16 år landet runt.
Anneli Norén, Stockholms DFK, är mycket positiv till turneringen just för att jämnåriga ställs mot varandra .
– Det är absolut viktigt för dem att får ställas öga mot öga mot jämnåriga och börja jämföra sig sinsemellan. Många av våra spelare är redan uppe på seniornivå och där får de tempo men samtidigt har de förstås svårt att ”se” hur bra de själva är. Kanske finns det någon till i samma ålder i ett damlag men oftast är det några års åldersskillnad. Det gör självklart en hel del i tempo, styrka i kroppen och en hel del annat. I distriktslaget träffar de tjejer i egen ålder att mäta sig med och samtidigt bli bekant med tjejer ifrån andra klubbar i samma distrikt. Det blir lite gränsöverskridande på ett sätt. De skaffar sig också ett nytt kontaktnät bland tjejer med samma intresse, som vill lika mycket och är lika tävlingsinriktade.
Kan man jämföra det med att bli uttagen i ett landslag?
– Det är ju en liknande process. Många kan bli kallade genom åren men kanske inte når ända fram. De som inte kommer med på Elitläger är ju inte på något sätt borta utan har alla chanser senare. Man utvecklas ju olika. Det är viktigt också att de här tjejerna kan se att de är nära. Det blir så påtagligt när en av tjejerna de brukar spela med blir uttagen i landslaget. Det påverkar positivt att ha någon så nära som nått dit och då känns det inte ouppnåeligt för dem heller.
Kan vara bra att påminna då om att det på senare år kommit med två debutanter i damlandslaget, Annika Svensson, 28 år och Elin Magnusson, 29, så man behöver aldrig ge upp hoppet..
Anneli Norén:
– Det känns som om något hänt i och med EM. Vi var och såg finalen och att tjejerna imponerades av spelarna och spelet märktes tydligt. Jag hoppas och tror att det gav en aha-upplevelse som gör att de fattar att det finns mycket att träna på för att nå den standarden. Bara att hoppas på att de ställer in siktet på att nå toppen en dag.

Hög status att nå Västerbottens distriktslag
Det är hög status bland spelarna i Västerbotten att tillhöra distriktslaget. Det berättar distriktsförbundskaptenen Jonas Edholm.
– Här vill alla vara med och det är jättelätt att jobba med tjejer som är så fantastiskt drivna och målinriktade. I den här åldern har nog nästan alla spelare ett driv att komma med i distriktslaget, och när det väl är uttagna vill de vara med på både träningar och tränings- och tävlingsmatcher.
Många av spelarna i Västerbotten är redan inne i elitverksamhet och elittänket finns där förstås. Är det någon risk att det blir för mycket för dem?
– Vi för hela tiden en dialog med klubbarna och det är klart att de som redan är med i klubbar som Umeå IK, Sunnanå SK och t.ex Umeå Södra är det hårt tryck på. Men du vet de vill så gärna vara med att träna och spela med jämnåriga att det nästan är svårt att stoppa dem. Men som sagt klubbarna har sista ordet och en match i Damallsvenskan eller Elitettan måste gå före en match med distriktslaget, säger Jonas.
En lång resa är slut hur summerar du den för det här gänget?
– Ja, längre än så här kunde vi inte komma. Det blev visserligen en förlust i finalen men ibland är det nyttigt att förlora också, även om det inte är vad man önskar. Stockholm var bättre så det var aldrig något snack. Men all heder åt våra tjejer som gjorde vad dom kunde. Inte illa av dem att följa upp fjolårets vinst i Cup Kommunal med en andraplats.

Text: Anette Börjesson- tidigare publicerat i Marta Fotbollsmagasin