NILLA FISCHER – ÅRETS BACK

Årets back enligt våra läsare; Nilla Fischer.

FOTO: Anders Henrikson

Vi börjar som sig bör med att gratulera den hyllade mittbacken för att hon, av er läsare, utnämnts till Årets Back.
– Tack. Det känns väldigt kul att folk har röstat på mig och tycker att jag är den bästa backen, det betyder att både jag och de lag jag spelat i gjort en bra säsong. Så jag kanske inte längre kan säga så mycket om att Pia satte ner mig, säger Fischer med ett skratt.

För så är det. Årets back enligt er har inte varit back speciellt länge. Det var ungefär ett år sedan Pia Sundhage tyckte att Fischer skulle omskolas till mittback. Den tidigare mittfältaren var där och då kanske inte jättenöjd med beslutet, men upprepade gång på gång att hon spelar där Sundhage vill att hon ska spela. Skador i Linköpings backlinje gjorde att hon, under vårsäsongen, agerade även mittback i klubblaget. Plötsligt var Fischer, som hyllats för sina insatser på mittfältet bland annat i LdB FC Malmö och framför allt i landslaget under VM 2011, mittback.
– Nu spelar jag mittback både i Wolfsburg och landslaget, så nu ser jag mig som en mittback med mittfältskompetens, förklarar huvudpersonen när vi frågar vilken position hon skulle säga att hon har idag.

Klicka för att se större bild

Sen passar Fischer på att berätta hur hon utvecklats i sin nya position under året längre bak i planen. Positionsspelet och sammarbetet är två punkter hon lyfter upp. Men också att ställa krav och sluta tänka.
– Nu vågar jag kräva mer av mig själv och av mina medspelare, istället för att jag bara anpassar mig och står där jag ska var. Det känns bra, det känns som att jag tar steg hela tiden men att jag måste fortsätta att bara spela – inte tänka så mycket på min position utan bara spela.
– I början var jag mer orolig över min prestation istället för att fokusera på spelet. Så är det inte alls idag. Idag kan jag fokusera på vad jag vill få ut av matchen och hur jag vill spela – så det känns bra.

Spelet som back i såväl damallsvenska Linköpings FC som landslaget gav Fischer chansen att prova på spel utomlands. Hon tog den och återfinns numera som mittback hos de regerande Champions League-mästarna Wolfsburg. Livet i Tyskland är dock inte speciellt annorlunda från livet i Sverige, berättar Fischer när vi träffar henne.
– För mig är det träning, sen åker man hem, käkar lite och går ut med hunden. Nu har vi precis fått vår lägenhet så det är mycket packa upp och fixa. Då blir det mycket av det innan det är dags för nästa träning. Jag brukar vara hemma vid 19.30, äter middag och har det bra bara. Det är en skillnad i det sociala livet för nu känner jag inte folk så väl. Även om jag inte umgicks med massa folk hela tiden i Linköping så kände jag dem bättre. Men själva upplägget av mitt liv är ingen skillnad. Det är träna, äta, sova – som ett barn typ.

Gärna Diamantbollen- om hon själv får välja
Innan vi låter Fischer gå tillbaka till ”träna, äta, sova”-tänket passade vi också på att fråga om en annan utmärkelse, mer prestigefylld än denna. Nämligen Diamantbollen som delas på måndag. Många hävdar att Fischer är en av favoriterna till priset. Och frågar man Fischer själv om vem som borde få den blir svaret… Nilla Fischer.
– Jag tycker att jag är en av dem som borde, eller som kan vara, aktuella för Diamantbollen. Sen är det inte jag som utser det. Men absolut att jag är väldigt nöjd med min säsong och tycker att jag är en av dem som skulle kunna vinna den – men det finns andra bra konkurrenter också.

Jo, det finns andra namn som också finns med i diskussionerna. Fischer är noga med att lyfta fram Lotta Schelins fantastiska säsong i såväl landslaget som Lyon och är stolt över att de båda två är nominerade till FIFA:s guldboll.
– Vi gjorde ett bra EM. Lotta gjorde många mål, jag gjorde många mål, säger Fischer med ett skratt.
Det är väldigt kul att både jag och Lotta är nominerade. Och sen Pia. Det är ett bevis på att vi har spelat bra fotboll både som individer och med de lagen vi spelat i, säger Fischer och drar handen genom håret innan hon fortsätter:
– Att vara bland de tio bästa i världen och få en Diamantboll – det skulle inte vara fy skam.

Nej, det skulle nog inte det. Idag får hon äran att utses av damfotboll.coms läsare som Årets Back. Om några dagar kan hon få Diamantbollen. Resan från mittfältare till mittback har varit ganska spikrak för Fischer. Och egentligen har väl resan precis börjat?

ÅRETS BACK