Tyresö FF hade som mål att försvara det damallsvenska guld man vann efter stor dramatik ifjol men man lyckades inte alls. Faktum är att Tyresö inte ens nära guldet. Man var närmare att tappa Champions Leagueplatsen än att rycka guldet ur LdB FC Malmös händer. Och det är där vi börjar vårt snack med Tyresös tränare Tony Gustavsson, med att konstatera att man inte räckte till. Men, ja det finns ett men, Gustavsson vill istället fokusera på vinnarna av serien.
– Jag måste få berömma Malmö. Deras höst gör att vi har en mycket tuff konkurrent att slåss om guldet med. Man måste vara ödmjuk och Malmö spelade helt fantastiskt under hösten – det ska de ha en stor eloge för, säger Gustavsson och vilar mellan orden, som att för att känna efter så att det han säger skall tolkas på rätt sätt – sedan fortsätter han:
– Sen gillar jag att det är anfallsfotbollen som vinner SM-guldet. Jag gillar anfallsfotboll och även om jag hellre hade velat att det hade varit vi som vunnit är jag glad över att Malmö har den där anfallsfotbollen, säger

Efter det släpper vi fokus från LdB och tittar istället närmare på Tyresö säsong, Tyresös resa.
– Det var ett händelserikt år med två halvor som hade väldigt olika ansikten. Under våren visade vi upp en trygghet, en stabilitet. Vi fick kontinuitet och vi fick vara skadefria. Dessutom fick vi med oss resultaten.
– Hösten var egentligen precis motsatsen. Vi fick skador på nyckelspelare, spelet hackade, vi fick inte kontinuitet, berättar Gustavsson.

Sen avbryter Gustavsson när vi håller på att ställa en annan fråga, en fråga om missade mål och krossade gulddrömmar, för att istället tala om andra lag än Tyresö och LdB FC Malmö
– Förlåt, men jag måste få lyfta fram en sak som jag har tänkt på. Att fler lag i damallsvenskan har blivit smartare och mer taktiska. Det har varit fler tuffare matcher både för oss och Malmö. Spelare och ledare i serien har varit bättre förberedda i år. De har vetat hur de ska spela mot oss och gjort det svårt.

Efter det går vi in på det här med missade målsättningar. Vad var det egentligen som gick fel? Varför tappade Tyresö så många poäng och varför lekte man inte hem det där guldet som många trott?
– Vi har redan börjat göra en grundlig analys på vad som gick fel. En av sakerna var att vi fick två skador på nyckelspelare. Johanna Frisk och Marta. Tittar du på statistiken går det inte att blunda för hur viktiga de var för oss. Vi släppte in färre mål under de matcher som Frisk spelade och vi tog fler poäng när Marta var med.

Men trots skador på nyckelspelare finns det en annan faktor som Gustavsson tror var direkt avgörande för vart Kronprinsessan Victorias pokal hamnade i år. Mötena med LdB FC Malmö.
– Den kanske mest avgörande faktorn tror jag var inbördes möten. Tittar du på fjolåret så ser du att Malmö tog fler poäng än vi gjorde i 20 omgångar. Sen vann vi inbördes möten och vann serien på målskillnad. I år vann vi inte de matcherna. Vi hade dem i ett strypgrepp på hemmaplan men den slutforcering som de gör är otrolig. Jag tror att serien avgjordes under de sista 12 minuterna på Tyresövallen.

När vi rett ut det, när vi fått höra Tony Gustavssons analys av fotbollsåret så ber vi honom plocka ut ett positivt minne från säsongen som gått. Ett minne med guldkant. I en halv minut pågår en förhandlingssituation mellan oss. Gustavsson vill plocka ut fler än ett minne, men vi står på oss.
– Det finns många saker jag skulle vilja lyfta fram, men okej, då tar jag det första jag tänkte på. När vi gjorde 1-0 mot Malmö borta var ett speciellt ögonblick. Vi gjorde det målet exakt som vi hade tränat och när jag såg den bollen gå in tittade jag och Leif på varandra och knöt nävarna, säger Gustavsson och vi ber honom även plocka fram ett negativt ögonblick från den gångna säsongen.
Förhandlingarna är igång igen och denna gång vinner Tyresötränaren.
– När Johanna Frisk vrider till knäet hemma mot Kristianstad. Då var det inte bara jobbigt som tränare, utan det gjorde fysiskt ont i mig. Vet man hur mycket hon har kämpat för att komma tillbaka tidigare och hur lojal och viktig hon är för vårt lag – ja, det gjorde ruskigt ont, säger Gustavsson.

Det andra negativa minnet han lyfter fram påminner om det första.
– Det var också mot Kristianstad, fast på bortaplan. Jag stod och hade ett snack om matchen sådär som man kan ha ibland på bortaplan, inför media och andra människor. Då får jag höra att Marta har skadad sig så jag springer ner och ser att hon har väldig ont, så ont att hon nästan har tårar i ögonen. Sådant gör ont som tränare, speciellt då jag vet hur pass viktig Marta har varit för oss men också då hon är en glädjespridare och ledare, och en fantastisk människa.

Nu är såväl Marta som Johanna Frisk tillbaka på fotbollsplanen. Frågan är om det räcker för att Tyresö ska ta sig tillbaka till den damallsvenska tronen?