Damfotboll.com träffar Nathalie där hon numera känner sig mest hemma, på Malmö IP. Hon är där och kollar när kompisarna kör sin individuella träning. Själv får hon ta det lugnt, hon är lite hes, har allmänt svårt att prata och får harkla sig titt som tätt. Men det går även om det låter väldigt kraxigt.
Att Skåne skulle ta sig till semifinal var inte helt givet och en viss ovisshet fanns när laget tog bussen hem mot Skåne efter att ha spelat färdigt gruppen. Nathalie berättar:
– Vi vann mot Örebro och spelade oavgjort mot Västergötland. På söndagen när dessa lag möttes satt alla utom vår distriktsförbundskapten Johanna Bryhagen på väg hem i en buss. Ledarna hade tät kontakt med SMS. Västergötland fick inte vinna med mer än tre mål då skulle vi vara klara för semifinal. Det var en lite spänd väntan i bussen innan vi fick beskedet att Västergötland vann med 5-2 och att vi klarat att ta oss till semifinal.

Vände underläge i semifinalen
I våras såg vi Skånes distriktslag besegra Norrbotten i en spännande semifinal. Skåne vände underläget 3-1 till vinst med 5-3 efter förlängning. Det stod 3-3 vid full tid. Ni blev rejält överraskade av den norrbottniska offensiven till en början. Berätta hur det kändes?
– Vi var nog lite övertända och hängde inte med alls till en början men jag håller med om att det såg mörkt ut, men det vara bara 2-1 i halvtid och då lovade vi varandra att köra så mycket vi kunde. Vi brukar vara bra på att sporra varandra, tror faktiskt att det är det som kännetecknar vårt lag allra bäst, att vi aldrig ger upp.
Ni fick ett mål till i baken innan Rebecca Holm Klensmeden som gjorde det första målet kunde reducera och även kvittera. I förlängningen tryckte du själv in ledningsmålet 4-3. Hur kändes det?
– Det var jättehärligt, inte bara för mig utanför hela laget. Vi fick bevisat igen att vi är bra på att komma tillbaka även om det ser mörkt ut.

Klicka för att se större bild

Debuterat i Damallsvenskan
Kurvan har gått spikrakt in i A-laget och under våren har Nathalie hoppat in i fem gånger Damallsvenskan och gjort ett mål.
Nu heter dina träningskompisar Anja Mittag, Ramona Bachmann, Therese Sjögran och många andra världsspelare. Hur känns det, eller du kanske inte funderar så mycket på det längre?
– Jodå, varenda träning nästan. Fattar knappt att det är sant men det är så himla kul och jag kommer till varje träning laddad för att lära mig så mycket jag bara kan.
Skönt att ha några jämnåriga att luta sig mot, Sara Mellouk som är ett år yngre t.ex?
– Jodå, vi är jättebra kompisar men alla, även de som är mycket äldre är också väldigt schyssta mot oss yngre.

Final mot Stockholm
Den 25 juni är det dags för er i Skånelaget att åka till Halmstad och spela final i Cup Kommunal. Hur laddar ni och vad tror du att ni har för chanser att vinna?
– Vi har haft några samlingar och även om alla inte kan vara med jämt så är vi en ganska tajt grupp. Vi är samma spelare sen i höstas och känner varandra ganska bra. Jag tror på vår förmåga att pressa oss även om det ser lite mörkt ut kan spela en stor roll. Vi känner oss i alla fall aldrig utslagna även om vi ligger under utan fortsätter att kämpa till det är slut. Om det räcker för att slå Stockholm det får vi se, jag hoppas på det bästa, säger Natalie avslutningsvis.