Linköping bytte till sig segern i seriefinalen

N ä s t bästa lagen, när Anders Mäki - och Rufus? - ännu inte har fått dispens att spela med i damserien (om ordet "dam" nu ännu får användas). När den dispensen kommer - allt är möjligt under J/S B:s era, om det säljer konstgräsmattor - kommer Anders Mäki och hans polare ha valt tjejerna de vill spela med. De kommer från hela världen, för i klubbfotbollen drar man inte gränser på samma sätt som landslagen har begränsningar att förhålla sig till. (Hur ser en "no limits" sport ut? Hur kul är den att följa som publik? Ta, säg, boxning, en sport killar brukar känna till, som ett exempel... Boxning UTAN en markerad, avgränsad ring - för repen runt omkring ringen är en "begränsning" - kan lika lätt förvandlas till ett Marathonlopp; en tuggande Tyson - "mest muskler" - jagar sin utmanare genom staden, landet, världen... Och efter jagar domare och tidtagare för att ringa av ronderna... Inte den bästa boxaren - så namnger vi utövarna - i ringen, i rätt viktklass, men den snabbaste och uthålligaste löparen över en oavgränsad geografisk utsträckning vinner matchen. Och har utövarna en bil att tuta och köra i också så blir jakten genom stan - "boxningsmatchen" - ännu mer spännande, lite amerikansk biljakts-action över det hela - och genererar kanske, dessutom, mer lönsamma tv- och sponsorkontrakt åt "boxningen", då, som sport...)

Själv tycker jag att det finns en skönhet ("The Beautiful Game") i de begränsningar landslagsfotbollen har att förhålla sig till, de avgränsningar landslagsfotbollen sätter i "värvningen" till laget, för att det är spelreglerna, i alla länder. Landslagsfotboll är också en mätare på var vi står med fotbollsutbildningen i landet. Vi kan inte få - eller köpa - ALLT vi vill ha. Ibland måste en sport, det är en del av sporten, förhålla sig till det som ÄR. Ungdomslandslagen visar att vi upp till en viss ålder verkar hålla en bra nivå, men sedan i klivet upp till högsta serien (som är en förutsättning också för landslagsuttagningar på högsta nivån) tappar spelarna sugen, lägger av eller "stannar"/sinkas i utvecklingen av någon obegriplig anledning -- och så, menar några tydligen, står fotbollen på nationell/blågul högsta nivå, de bästa i landet, efter de svenska klubblagen Linköpings och Rosengårds spelartrupper i kvalitét... Varför det? Varför tar inte svenska landslaget ut Gajhede Knudsen, eller Neto eller Harder till vårt landslag? Eller Bachmann eller Asante? Eller Kristine Minde? Spelarna som nämns i texten här ovanför. Även om Rolfö är suverän, det lät som hon gjorde en kanonmatch, verkligen bidrog till spelbilden i matchen ovan - så kan hon inte ensam ta sig an USA:s eller Tysklands landslag... Eller Danmarks, eller Hollands eller Schweiz...
Läge att vända blicken mot klubbfotbollen på toppen ...igen? Vem är det Anders Mäki kritiserar, egentligen? Egen koja? Eget jobb? Något beröm för kvalitén på inhemsk högsta serie, det tänker man ska vara scenen för svenska/hemmafostrade spelare, upptagningsplatsen för ett svenskt landslag, känns det inte som... Träningen och utbildningen/utvecklingen på högsta nivå av svenska/svenskflaggade spelare som är aktuella för landslagsspel sköts av elitklubbarna, eller hur var det? I landslaget blir man bara uttagen, och spelar vad man lärt sig och utvecklat eller fått erfarenhet av under speltid i matchsituationer där man till vardags vistas, tyckte elitklubbarna? De som värvats till svensk klubbfotboll som färdiga spelare från andra länder, precis för att de håller toppnivå, hedrar danska, holländska, schweiziska, portugisiska och engelska klubblag...

Annars tycker jag också att Anders Mäkis tweet är lite intressant. Luktar det inte lite självberöm, hur äkta är det berömmet, utan ett tack till de klubbar som faktiskt fostrat spelarna som gör skillnad i LFC, och skulle han tweeta det om det inte motsvarar en jargong som finns i de kretsar han rört sig i...? Om han nu HAR tweetat det ovan citerade, för nivån - eller "klassen" - på tweet:et känns lite ...vad ska man säga ...på låg nivå. Jag trodde lite mer om honom, faktiskt. Efter att ha hört honom på radio i något annat sammanhang. Magplask. Ett 'svaghetstecken', på nått sätt. Vem har ett behov av att tweeta nått sådant? Någon som känner ett behov av uppskattning, ryggdunkningar av dem som omfattar den jargongen...? "Vi är bättre än de bästa"...

Utländsk klubbfotboll är bättre och smartare än Linköpings och Rosengårds hittillsvarande ledningar? Eftersom de faktiskt lyckats med något LFC och FCR själva misslyckats med? Om man ska tro på vad som tweetas...