Linköping bytte till sig segern i seriefinalen

Publicerad 22 July 2015, 22:45
Med en mäktig slutforcering fick Linköping de svenska mästarna på fall. Lyckade byten bidrog till segern, Mariann Gajhede Knudsens inhopp förgyllde kvällen med det avgörande målet.
Två händer i luften efter två LFC-mål. Matchvinnaren Mariann Gajhede Knudsen jublar.

– En jätteskön seger för oss och jag tycker att vi förtjänar den, sade hon.

Hemmalaget hade vinden i ryggen och dominerade en mållös första halvlek. När lagen kom ut på plan igen vände spelet och LFC fick ett baklängesmål att hantera.

Rosengård utnyttjade större ytor en stund, innan Linköpings lagledning lanserade genidraget.

Dubbelbyte, in med Fridolina Rolfö och Mariann Gajhede Knudsen på en gång. Med tiden var initiativet återvunnet.
– Jag får ge en eloge till min assisterande. Vi hade en bra diskussion innan, ville ha in båda. Frågan var bara på vilket sätt, mös Martin Sjögren som gav klara direktiv vid sidlinjen.

– Vi ville bli bättre på att hålla i bollen högre upp i plan. Det lyckas vi med, kan flytta ner Kristine (Minde) så att hon kan komma bakifrån med speed och Pernille (Harder) blir bättre rättvänd. Vi får fler spelare längre fram, konstaterade Mariann Gajhede Knudsen.

Fridolina Rolfö avlossade sina skott flitigt och farligt, Mariann Gajhede Knudsen visade offensiv pondus. Efter Claudia Netos kvittering lossnade allt, Linköping hade allt att vinna och förutsättningarna hade förändrats. Hemmabytena hade positiv klang, gästernas var i viss mån framtvingade.
– 1-1 med fem plus tillägg kvar. Då kände vi: hur ofta har vi läget att kunna spela mot Rosengård med Bachmann och Asante utbytt, sade Martin Sjögren.

Hur nöjd är du med att ni fortsätter vara ett spöke för Rosengård?
– Ja, vi har en tydlig plan när vi möter dem. Deras mål kommer snöpligt, tidigt i andra halvlek efter en tillknäppt första halvlek med två lag som har respekt för varandra, summerade en nöjd tränare.

Han undkom galant frågor om effektivitet efteråt.

– Visst, vi hade kunnat göra fler mål idag. Men 1-1 förändrar matchbilden och vi gör två mål på ett lag som varit överlägset bäst i Sverige över en lång period.

Mariann Gajhede Knudsens fullträff där hon arbetade fram bollen med hjälp av en liggande Kristine Minde fullbordade kämpasegern.
– Jag är väldigt glad, tillsammans med alla andra. Nu hänger vi på i toppen, sade hon.

Bara målskillnad skiljer er från Rosengård nu, hur ser du framtiden an?
– Vi är inte ens halvvägs men ligger bra till. Några matcher i våras kunde vi ha gjort bättre men just nu lyckas vi ofta med vårt spel.

Text: Fredrik Hasselgren
Foto. Andreas Fröberg/Bildbyrån

Fredrik Hasselgren
fredrik@damfotboll.com
Taggar: , ,
Rufus 2015-07-23 13:21

Intressant Twitter-kommentar av Linköpings FC:s förre klubbdirektör Anders Mäki:
"Underbar match på Linköping Arena ikväll mellan två lag [LFC o. FCR] som båda är bättre än det svenska landslaget."

mia.e. 2015-07-24 11:07

N ä s t bästa lagen, när Anders Mäki - och Rufus? - ännu inte har fått dispens att spela med i damserien (om ordet "dam" nu ännu får användas). När den dispensen kommer - allt är möjligt under J/S B:s era, om det säljer konstgräsmattor - kommer Anders Mäki och hans polare ha valt tjejerna de vill spela med. De kommer från hela världen, för i klubbfotbollen drar man inte gränser på samma sätt som landslagen har begränsningar att förhålla sig till. (Hur ser en "no limits" sport ut? Hur kul är den att följa som publik? Ta, säg, boxning, en sport killar brukar känna till, som ett exempel... Boxning UTAN en markerad, avgränsad ring - för repen runt omkring ringen är en "begränsning" - kan lika lätt förvandlas till ett Marathonlopp; en tuggande Tyson - "mest muskler" - jagar sin utmanare genom staden, landet, världen... Och efter jagar domare och tidtagare för att ringa av ronderna... Inte den bästa boxaren - så namnger vi utövarna - i ringen, i rätt viktklass, men den snabbaste och uthålligaste löparen över en oavgränsad geografisk utsträckning vinner matchen. Och har utövarna en bil att tuta och köra i också så blir jakten genom stan - "boxningsmatchen" - ännu mer spännande, lite amerikansk biljakts-action över det hela - och genererar kanske, dessutom, mer lönsamma tv- och sponsorkontrakt åt "boxningen", då, som sport...)

Själv tycker jag att det finns en skönhet ("The Beautiful Game") i de begränsningar landslagsfotbollen har att förhålla sig till, de avgränsningar landslagsfotbollen sätter i "värvningen" till laget, för att det är spelreglerna, i alla länder. Landslagsfotboll är också en mätare på var vi står med fotbollsutbildningen i landet. Vi kan inte få - eller köpa - ALLT vi vill ha. Ibland måste en sport, det är en del av sporten, förhålla sig till det som ÄR. Ungdomslandslagen visar att vi upp till en viss ålder verkar hålla en bra nivå, men sedan i klivet upp till högsta serien (som är en förutsättning också för landslagsuttagningar på högsta nivån) tappar spelarna sugen, lägger av eller "stannar"/sinkas i utvecklingen av någon obegriplig anledning -- och så, menar några tydligen, står fotbollen på nationell/blågul högsta nivå, de bästa i landet, efter de svenska klubblagen Linköpings och Rosengårds spelartrupper i kvalitét... Varför det? Varför tar inte svenska landslaget ut Gajhede Knudsen, eller Neto eller Harder till vårt landslag? Eller Bachmann eller Asante? Eller Kristine Minde? Spelarna som nämns i texten här ovanför. Även om Rolfö är suverän, det lät som hon gjorde en kanonmatch, verkligen bidrog till spelbilden i matchen ovan - så kan hon inte ensam ta sig an USA:s eller Tysklands landslag... Eller Danmarks, eller Hollands eller Schweiz...
Läge att vända blicken mot klubbfotbollen på toppen ...igen? Vem är det Anders Mäki kritiserar, egentligen? Egen koja? Eget jobb? Något beröm för kvalitén på inhemsk högsta serie, det tänker man ska vara scenen för svenska/hemmafostrade spelare, upptagningsplatsen för ett svenskt landslag, känns det inte som... Träningen och utbildningen/utvecklingen på högsta nivå av svenska/svenskflaggade spelare som är aktuella för landslagsspel sköts av elitklubbarna, eller hur var det? I landslaget blir man bara uttagen, och spelar vad man lärt sig och utvecklat eller fått erfarenhet av under speltid i matchsituationer där man till vardags vistas, tyckte elitklubbarna? De som värvats till svensk klubbfotboll som färdiga spelare från andra länder, precis för att de håller toppnivå, hedrar danska, holländska, schweiziska, portugisiska och engelska klubblag...

Annars tycker jag också att Anders Mäkis tweet är lite intressant. Luktar det inte lite självberöm, hur äkta är det berömmet, utan ett tack till de klubbar som faktiskt fostrat spelarna som gör skillnad i LFC, och skulle han tweeta det om det inte motsvarar en jargong som finns i de kretsar han rört sig i...? Om han nu HAR tweetat det ovan citerade, för nivån - eller "klassen" - på tweet:et känns lite ...vad ska man säga ...på låg nivå. Jag trodde lite mer om honom, faktiskt. Efter att ha hört honom på radio i något annat sammanhang. Magplask. Ett 'svaghetstecken', på nått sätt. Vem har ett behov av att tweeta nått sådant? Någon som känner ett behov av uppskattning, ryggdunkningar av dem som omfattar den jargongen...? "Vi är bättre än de bästa"...

Utländsk klubbfotboll är bättre och smartare än Linköpings och Rosengårds hittillsvarande ledningar? Eftersom de faktiskt lyckats med något LFC och FCR själva misslyckats med? Om man ska tro på vad som tweetas...

Rufus 2015-07-24 19:02

Och ganska många utländska klubblag är mycket bättre än det osamspelta, av olika omständigheter hämmade svenska A-landslaget! Därom råder nog ingen tvekan. Innan de damallsvenska klubbarna och förbundet/landslagsledningen hittar en perfekt formel för samarbete kommer landslagsfotbollen att halka ner mot de lägre sfärerna. Jag tycket att Anders Mäki - låt vara något tillspetsat - slår huvudet på spiken. Det är ett faktum att spelkvalitet och underhållningsvärde när det gäller topplagens (Rosengård, Linköping, Eskilstuna, Göteborg) prestationer är vida överlägsna det man sett det sundhageska landslaget prestera - med något lysande undantag från någon halvlek- i senaste VM.

Heja svensk damfotboll!