Elin Rubensson har kringflackande landslagsliv

Elin Rubensson gjorde ett energifyllt inhopp som yttermittfältare mot Tyskland. Om, när och var är frågor att bolla med angående hennes fortsatta speltid i EM.
Elin Rubensson får ta de flesta besked att spela på uppstuds. FOTO: Carl Sandin/Bildbyrån

– Just nu vet jag inte hur jag ligger till inför nästa match, men det är mittfältsplatsen där jag konkurrerar i första hand, säger hon.

– Tyskland tryckte på rätt så bra på slutet, men jag försökte stänga kanten och det kändes bra. Roligt att få såpass mycket speltid men synd att Olivia skadade sig.

Göteborg FC:s centrala pådrivare och lagkapten får ta sig an andra roller varje gång hon ansluter till landslaget. Främst bänkspelare och inhoppare under 2017, under två tidigare mästerskapsår har hon fått betydligt mer intressanta och varierande uppdrag.

Det tar ett tag att reda ut alla växlingar mellan positioner, inför pressuppbådet som trots allt är bekanta med hennes resa.
– Jag var högerback i VM och vänsterback i OS, även lite yttermittfält i OS och i VM också för den delen.

Lite hjälpgumma, föreslår någon. Rubensson köper arbetsbeskrivningen men gillar inte titeln.
– Det är ett ord som jag inte gillar, men vilken position jag spelar på får vi se. Jag kan ju spela på kanterna också.

Utan några utkarvade där hon helt enkelt är bäst i förbundskaptenernas ögon blir tillvaron ofta hoppig och oviss. Å andra sidan kan det vara en fördel att hantera flera möjliga positionsval när laget ska tas ut.

Det gäller också på träningarna, Rubensson är den som får flytta runt mest under passen mellan EM-matcherna.
–Jag är ganska van vid det, det kommer inte att bli något oj när jag får komma in. När man sitter på bänken försöker man köra matchen i huvudet samtidigt.

Den mentala styrkan behövs för att variera och plocka fram olika delar av sitt kunnande.
– Hemma är jag på samma position hela tiden, där kan jag fokusera. När jag kommer hit försöker jag bara göra det så bra jag kan på alla positioner. Sen trivs jag såklart bättre på vissa än andra, men jag spelar där jag får chansen, säger Rubensson.

Hon ger ett säkert intryck som allroundspelare. Trots allt är det bara fyra år sedan, maj 2013 som Pia Sundhage åkte till Skånederbyt mellan LdB Malmö och Vittsjö och fick se hennes första steg som ytterback.
– Jag var inte det från början egentligen utan renodlad forward. I Malmö var det tuff konkurrens och när vi fick skador inför en allsvensk match gjorde jag en träning och sedan gick det jättebra som back. Ett år senare var jag på VM som ytterback, allt berodde på konkurrensen i Malmö.