Obesegrade

Publicerad 07 maj 2011, 19:42

Fuck-wank-bugger-shitting-arse-head-and-hole.

Just hemkommen från Robertsfors och premiären. Jag hatar den här känslan, vi spelade hem 1 poäng med resultatet 2-2 men det känns som världens förlust.

Träningen i torsdags spelade vi superbra och jag var riktigt nära the zone, alla mina bollar gav utdelning. Alla var taggade och på uppvärmingen idag var det riktigt bra. Perfekt fotbollsväder med strålande sol och en sval vind. Så blåser domarn igång matchen (det ENDA rätta blåset han gjorde under resterande 90 minuter) och vi är knäpptysta på plan. Första 10 minuterna har åkullsjön bollen och det blev även dem som tog ledningen tidigt i matchen. En av våra innermittfältare kan inte fortsätta pga av skada och jag får ta ett kliv ner i plan. Vi som lag arbetar upp oss och kvitterar innan paus men jag kom aldrig in i matchen. Det var otroligt frustrerande att inte komma rätt och även om jag hade några framspelningar som var lyckade kändes det förjävligt.

Det har fungerat så bra dem senaste träningsmatcherna och jag var taggad till tusen att få fortsätta på den banan för jag känner att formen är riktigt bra, men fick inte ut något av det jag kan.

Andra halvlek var våran från start till slut med flera chanser varav 3 ramträffar och totalt bollövertag. En kvart in på andra halvlek fick jag gå av, då hade jag sprungit mig helt slut. Huvva, sitta och titta på utan att känna att jag bidragit med det jag kan. Har hört att man ska försöka hitta tre bra saker och bara tänka på dem. Hmm.. Värt ett försök.
- Missade inga lägen.
- Slutade aldrig försöka.
-Vi förlorade faktiskt inte.

Men känslan kvarstår BLÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ för den här matchen.

Nu ska jag nog hålla mig undan allt mänskligt liv och deppa. Lisa Ek sa det rätt bra, jag är nere i gruvan nu, hör av mig när jag kommit därifrån.