Väl valt tillfälle när Hedvig Lindahl höll nollan

Hon fick göra en avgörande räddning på ett skott från några bara meters avstånd strax före slutsignalen. Hedvig Lindahls tredje raka nolla, och den kom från en målvakt med stigande form.
Hedvig Lindahl fick resonera om känslobearbetning. FOTO: Carl Sandin/Bildbyrån

– I och med Mexikomatchen återfick jag lite av det självförtroende som jag kanske tappat innan, säger hon.

Inför EM berättade Lindahl om lugnet som krävs för att hon ska prestera på topp. En sak i taget ger bäst fokus, när det kom till den första tävlingsmatchen på ett tag fick hon ändå sätta sin rutin på prov.
– Jag var lite nervös när jag kommer till omklädningsrummet, hade ganska hög puls på uppvärmningen och körde i lågt tempo för att ta det lugnt, säger hon.

Väl igång var det ett tveksamt ingripande som ruskade om och fick henne att hitta rätt.
– Maroszan försökte med ett par hörnor, den första boxade jag bort men tänkte att jag borde hållit den. Då var jag med, när det kom en precis likadan boll lite senare greppade jag den, säger Lindahl dagen efter en välförtjänt och välbehövlig nolla.

– Jag tycker att vi klarade det på ett bra sätt, det var inte så stressigt som när vi mötte USA.

Alltför långtgående slutsatser var hon dock inte beredd att dra.
– Det är klart att det är bra, hade varit betydligt värre om jag släppt in tre bollar. Men nu gäller det att nollställa, i nästa match spelar det ingen roll att det här hände.

– Det handlar om känslobearbetning, oavsett om det är bra eller dåligt gäller det att bli av med det, utvecklar hon.

– Jag lärde mig det efter semifinalen 2011 (i VM), när det gick åt skogen och jag bröt ihop rejält inför bronsmatchen.

Sverige hade en del efterarbete kvar när media mötte spelarna på hotellet. Om Hedvig Lindahl fått råda hade EM-premiären redan varit helt bakom dem.
– Personligen hade jag kunnat släppa det redan, men vi ska ha analys och Pia ska tydligen prata med mig, ler Lindahl när hon blir konfronterad med förbundskaptenens höga kravnivå på uppspelen från sin keeper.

– Jag kan bli upprörd, mest för att Hedvig är riktigt bra det här och hennes spel med fötterna ska komma att bli bättre, säger Sundhage medan målvakten förhöll sig med ro till det stundande samtalet.

– Inga problem, det är lugnt. Jag håller med om det där, så det går nog snabbt.

Den tidigare fingerskadan är borta ur leken i hennes matchinsatser, vissa justeringar förekom ändå mot Tyskland med tanke på känningar i hälen.
– Jag lekte utespelare på förra lägret när jag hade problem med fingret och skulle täcka ett skott. Då kom det här och jag får använda lite annorlunda teknik i mitt långa spel. Det kan släpa med ett tag och visst, vi hade sämre insparkar men jag hittade en lösning med högerskruv så det är bara att lägga den lite till vänster.

En sak kunde dock även Sveriges mesta landslagsmålvakt ta med sig vidare i turneringen. Respekten som gror på allvar för det blågula försvarstänket.
– Det är klart att folk har sett på det här och får lite huvudbry.

– Vi kommer säkert att blir mer bollförande, men huvudsaken är att vi har respekt för motståndaren. Mot Mexiko låg vi långt ifrån varandra, inte alls samma avstånd som nu när vi visste att vi skulle möta Maroszan. Vi ska ha samma respekt för alla oavsett vilka lag vi möter, särskilt när vi inte känner till alla spelare, säger hon med extra syftning på Ryssland.