– Det stämmer, svarar Stina när damfotboll.com når henne på telefon.
– Fast jag ska bara med som åskådare, något spel är jag inte aktuell för.
Det var i slutet av april som olyckan var framme. Plötsligt föll Stina omkull på egen planhalva och kort efter blev hon hjälpt av planen. Det visade sig att hälsenan gått av och en operation samt en lång tids rehab väntade.
– Jag blev en ofrivillig individuell idrottare och rätt snart blev det tydligt att det inte är min grej. Jag saknade mina lagkompisar jättemycket under den långa rehabperioden. Jag kunde åka ner och träffa dem på träningen men min egen träning var jag tvungen att genomföra själv, vilket blir tråkigt i längden.
Du fick lite perspektiv till ditt idrottande?
– Precis, det blev ganska tydligt att idrottande betyder mer än man tror. Nu uppskattar jag den sociala biten, samvaron med laget både under träning och vid sidan om. Jag har aldrig varit långtidsskadad förut men försökt stötta andra som varit det. Då har man väl tänkt att det måste vara jobbigt men någon egen insikt i hur det verkligen är att gå långtidsskadad får man ju inte förrän man själv råkar illa ut.
När skadan skedde i slutet av april så närmade ju sig VM med stormsteg. Utan att ta i så var du ju en av de spelare som säkerligen hade blivit uttagen. Hur jobbigt var det att bli skadad i ett skede när du förstod att du skulle missa VM?
– Ärligt talat var det jättejobbigt alldeles i början men jag bestämde mig tidigt för att inte tycka synd om mig själv. Trots allt var min skada ingen tragisk händelse, följden av den blev egentligen bara att jag gick miste om något kul. Jag följde förstås VM och såg samtliga matcher på TV och gladdes oerhört över att det gick så bra för Sverige förstås.
Hur har det gått rent humörmässigt?
– Jag har haft några humörmässiga dippar men försökt att inte gräva ner mig utan titta framåt istället och jag satte tidigt upp ett mål.
Och det var?
– Att bli spelklar innan säsongen är slut och jag är precis på gränsen nu. Jag har hållit mig precis till planen och ligger bra till i alla tester. Målet i sig har varit en bra drivkraft att inte slarva med träningen och nu när man är nära känns det inte jätteviktigt att stressa fram en comeback. Vi får se, det kan vara skönt att komma hel till nästa års försäsongsträning också, säger Stina.
