– VM på hemmaplan, det händer bara en gång i livet. Jag bara måste ta mig in i VM-laget, säger Emily Zurrer.
Jitex mittback är klar över var hon vill vara om mindre än ett år. Faktum är att VM-temperaturen är extra hög just nu, när U20-lagen gör upp om sin titel på de stora arenorna som också används 2015.
Emily Zurrer hänger med på avstånd under dygnets vakna timmar.
– Det är väldigt spännande, jag känner några spelare i vårt U20-lag som också är med i A-laget. Så fort jag stiger upp försöker jag hålla mig uppdaterad.
Kanada föll i kvartsfinal mot stormakten Tyskland. Tyskland som på seniornivå också var övermäktigt i senaste träningsmatchen.
– Vi förlorade med 2-1 och de hade betydligt fler chanser än oss. Vi har en del att jobba på, säger Emily Zurrer.
Med 67 landskamper verkar Zurrer sitta någorlunda säkert i trupputtagningarna. Åtminstone för närvarande. Med en medveten plan att slussa in och pröva yngre spelare under flera år vore det fel att ta ut något i förskott.
– De unga spelarna står oss på hälarna, jagar på för att komma in i laget. Att ta med talang är bara bra, vi vill ha dem i bästa form nästa sommar.
”No stones left unturned” är mottot som förbundskapten John Herdman försöker pränta in i truppen, när ungefär tio månaders förberedelser återstår.
– Vi försöker ta hand om alla detaljer som vi kan, oavsett om det handlar om fysiken, taktiken, det mentala eller tekniska. Det finns alltid någon i lagledningen som vi kan prata med eller gå till.
Slutfacit ges inte förrän det står klart hur Kanada pallar trycket på hemmaplan. Bronset i OS 2012 gjorde att fler och fler fick upp ögonen för landslaget. I juni bänkade sig 15.000 åskådare när Tyskland kom till Vancouver.
– Vårt stöd har växt genom åren, OS-bronset och sättet vi vann det på gjorde att supportrarna knöt an till laget. I London visade vi hur bra damfotbollen kan vara.
Emily Zurrer släpper inte VM ur tankarna några längre stunder. På plats i Mölndal och Jitex har hon ändå mer än nog att se till – en väl så svår uppgift som det hon upplevde en halv säsong med Dalsjöfors 2011.
on står för mycket av rutinen i Jitex och måste verkligen föregå med gott exempel. Det unga laget krigar på i botten av Damallsvenskan med strypt budget.
– Jag visste kanske inte helt vad jag gav mig in på när jag kom till Jitex. Jo, lite visste jag förstås men jag trodde att det skulle komma fler erfarna spelare, säger hon.
Lagkaptensbindeln sitter kring armen i klubblaget där mittbacken inte haft någon fast spelstil att ty sig till som nyförvärv.
– Vi har fått komma på vår egen stil, mycket lära av misstagen. Det är tufft att förlora match på match men vi kan fajtas och försöker ta med oss det positiva, säger pådrivaren:
– Jag har aldrig varit äldst i ett lag tidigare, definitivt inte i landslaget. Men jag antar att jag är en veteran nu.
Emily Zurrer som har också sitt eget att ta tag i under VM-nedräkningen.
– Jag vill bli bättre på att hålla i bollen, sätta igång spelet och slå diagonalpassningar. För mig betyder det mycket att vara med och styra spelet och VM finns hela tiden i bakhuvudet.
Är du gynnad av att av ha spelat i Sverige när du kommer till landslaget?
– I Nordamerika finns ett sätt att spela som är rätt lika oavsett vilket lag man spelar för. I Europa är det helt annorlunda, genom att åka fram och tillbaka måste jag vara på tårna hela tiden, får fler verktyg och andra perspektiv.
I ytterligare några månader är Zurrer internationellt ankare i Jitex, men redan i slutet av året väntar total inriktning mot VM.
– Jag har tio dagar ledigt efter min svenska säsong, i november återvänder jag för samling med landslaget och sedan har vi inget annat att tänka på förrän det sätter igång i juni.
Emily Zurrer hoppas inte bara stå redo i Kanadas VM-lag för att välkomna de bekantskaper hon gjort under proffstiden i Europa. Tillsammans med kompisen Selenia Iacchelli har hon en matvagn som förser besökarna i Vancouver med diverse.
– Det var efter OS, vi fick en galén ide att starta en foodtruck, det blir mer och mer populärt. Vi säljer frozen yoghurt och belgiska våfflor, runt om i staden och vid olika evenemang.
Matentreprenören med världssambitioner har också fastnat för några svenska godbitar.
– Fika är fantastiskt, en av mina favoriter. Sen gillar jag traditionen att man tar med sig godis till någon annans födelsedag, hemma i Kanada är det tvärtom.
