– Jätteskönt med tre poäng och att vi gör många mål och vi gör mål på fasta som är ett vapen. Det känns skitbra, sade Lina Nilsson.
När Pia Sundhage skulle blanda om i startelvan truppen började hon förmodligen bakifrån. Lina Nilsson och Jessica Samuelsson har haft en duell om högerbacksplatsen under våren och sporrat varandra.
Inte för inte har Sundhage upprepat frasen ”vi har två bra högerbackar”, hon har till och med haft svårt att sätta den ena före den andra och ovissheten har kryddat varje laguttagning.
Nu vann Lina Nilsson med sina offensiva kvaliteter kampen, en kväll där Sverige skulle få vara spelförande.
– Det är inte bara elva spelare som ska få spela, att få chans att pröva Lina tyckte jag var alldeles utmärkt med tanke på att hon har bra inlägg och bra passningsspel, sade Pia Sundhage.
Lina Nilsson tackade för förtroendet, följde med upp längs kanten och det stannade inte där. Några gånger var hon med in i straffområdet och testade skott.
Jakobsson briljant – på båda kanterna
På den andra kanten fanns, åtminstone i utgångspositionen Sofia Jakobsson. Jobbet hon gjorde var oklanderligt, principen var än slank hon dit och än slank hon dit med ideliga sidbyten men hon slank aldrig ner i diket utan var klar över uppgiften.
– Utnyttja mina kvaliteter, våga gå framåt och använda min snabbhet. Jag hade inte så stor press på mig själv utan det var bara att gå ut och köra.
Pia Sundhage uttryckte också beröm för sitt vänsterkantsval.
– Hon hamnar på vänsterkanten ibland och på högerkanten ibland och det klarade hon alldeles utmärkt. Mot Danmark så tyckte jag att vi var lite passiva på våra kanter så vi valde att göra en förändring.
Den förändringen hade Sofia Jakobsson ingenting emot och den petade Antonia Göransson var inte heller ute i kylan. Hon fick göra inhopp, behålla självförtroendet och vara med om den magnifika inramningen.
– Stämningen efteråt, publiken är helt fantastisk och det är nästan att man får nypa sig i armen för att fatta att det är sant. De står efter matchen och klappar händerna, något man drömt om sedan man var liten.
Några av de drygt 16 000 på läktarna hade Sofia Jakobsson en särskild anledning att hälsa på efteråt.
– Mina kompisar från gymnasiet var i Växjö var här, så jag fick en liten flagga. Vi har inte setts på fyra år och är spridda över hela Sverige, sade hon och håller fram tygstycket som hängt över benen under hela intervjun.
Framför sina vänner från skoltiden stod både Sofia Jakobsson och Sverige för ett skolboksexempel på en återkomst. Grundstötningen i första matchen var inte värre än att blågult kunde ta sig loss och komma på rätt köl igen.
Visst visste landslaget att de kunde bättre men det går inte att komma ifrån hur snabbt det gick från krampaktig offensiv mot Danmark till ett varierat anfallsspel som
Finland inte hade några möjligheter att värja sig emot.
– Vi behövde inte diskutera igenom Danmarksmatchen så mycket mer än dagen efter. Vi hade mycket mer självförtroende idag, gick in i varje duell i försvarsspelet istället för att gå en och en och vi fick det att lossna i anfallsspelet. Det tror jag är jätteviktigt, sade Jenny Hjohlman som kom in på plan efter 72 minuter i ett piggt inhopp.
– Det är detaljer som jag kan göra bättre, men det kändes ändå som att jag hade en bra anspänningsnivå.
Med 5-0 och bra målskillnad för att leda gruppen når de taktiskt drillade slutsatsen att en poäng mot Italien räcker för att sluta etta. Pia Sundhage ville inte ge hela svaret på frågan om spelupplägget påverkas av det men med glimten i ögat hade hon svårt att tänka sig att ändra på ett vinnande koncept.
– Det ska diskuteras och det kommer vi att göra imorgon, så här spontant tror jag att det här laget har svårt för att vi ska spela oavgjort eller att vi har en poäng när vi går in. Vi är inte så kloka helt enkelt det passar oss mer med fart och fläkt framåt, sade hon.
