Michelle belönad för sin långa väg tillbaka

KIF Örebros 17-åriga mittfältstalang Michelle de Jongh har känt skadegisslet och sett många svarta rubriker tidigt i karriären. Efter seriepremiären hamnade hennes spelkvaliteter i medialjuset.
Michelle de Jongh med Ramona Bachmann i ryggen. FOTO: Johan Bernström/Bildbyrån.

– Mitt mål inför året var att få starta i allsvenskan, nu är det avklarat. Jag ser fram emot mycket bra matcher, i serien och Champions League och med U19 i Israel, säger hon till damfotboll.com.

En snabb tillbakablick visar varför Michelle de Jongh mycket hellre ser framåt. 2011 drog hon av korsbandet, en liknande skada spolierade också två år senare när hon precis skrivit på för KIF Örebro.
– Jag kom till klubben skadad, men de tog emot mig. Johan Svensson, vår fystränare har gjort ett otroligt jobb för att få tillbaka både mig.

Under 2014 kom hon tillbaka med åtta inhopp. Och vinterträningen verkar att ha gjort ännu mer gott.
Michelle de Jongh spelade tre hela matcher när U19-landslaget kvalade sig till sommarens EM.

I söndags sågs hon på Behrn Arena med säker bollbehandling i hög fart, var orädd och skottvillig. Positiva omdömen, lätta att plita ner efter de Jonghs debut som startspelare i Damallsvenskan.

Hon fick sammanlagt 86 minuter som inte stökades undan i serielunken. Tvärtom, premiär mot regerande mästarlaget FC Rosengård, på en position som hamnat i fokus i säsongsupptakten.
KIF Örebros landslagsduo, Lisa Dahlkvist och i synnerhet Hanna Folkesson lämnade tunga återbud. Istället klev planens yngsta spelare in centralt. Öga mot öga med Ramona Bachmanns finessrikedom, sko mot sko med Anita Asantes en-mot-en-kunnande.
Nervöst?
– Lite, men jag fick gå ut och spela fotboll, det tycker jag ju om att göra. Så fort visslan blåser så släpper det, säger Michelle de Jongh.

– Inte ett lätt mittfält att möta första gången man startar, men man kan inte förvänta sig enklare motståndare i allsvenskan. Jag tog mig an utmaningen och jobbade hårt, fortsätter hon.

Bredvid 17-åringen i mitten fanns den betydligt mer rutinerade lagspelaren Elin Magnusson. Ett nykomponerat par för premiären.
– Vi gjorde en träning, när vi visste att vi skulle spela ihop. Men visst, vi blev inkastade på mitten, säger Michelle de Jongh.

Elin Magnusson:
– Michelle och jag har spelat innermittfältare, lite förra året och lite året innan när hon kom tillbaka från korsbandsskadan. Men det var första gången vi startade en allsvensk match tillsammans.

Ja, första gången hon spelade från start i serien överhuvudtaget.
– Var det så? Det gjorde hon väldigt bra, utbrister lagkaptenen.

Trygg i spelidén och sig själv
Rickard Nilsson hade fullständig försäsongskoll och gav de Jongh förtroende. Fingertoppskänsla av lagbyggaren som blev årets tränare efter andraplatsen i fjor.
För någon vecka sedan skrev damfotboll.com följande på reportageplats:
”Att laget håller sig till, och vågar tro på, sitt spelsätt är något Rickard Nilsson framhåller som en viktig del i framgången”.

Premiären visade det stora i det lilla. Michelle de Jongh vågade utmana, trygg i själv men också med tillit till lagkamraterna närmast sig.
– Det lyser igenom att vi kan gå in och klara av det. Vi har tränat väldigt hårt på att hålla spelidén, säger hon.

Det duger inte att lova guld och gröna skogar efter 1-4. Men Michelle de Jongh gick inte bort sig, glänste också när Rosengårds stjärnspelare utövade målmagi.
– Jag är en väldigt explosiv spelare, kommer upp i fart väldigt lätt. När man får driva med bollen tar man chansen, säger hon.

Hur mycket betyder det att få spela från start?
– Det här ger jättemycket erfarenhet: om olika spelartyper, hur man ska agera på planen och vad som krävs. Hur snabb man är i jämförelse med de allra bästa.