Taktik och kontringsfart bakom Linköpings triumf i toppmötet

– Vi visste att det skulle bli annorlunda än vad vi är vana vid, kunde inte rulla boll i backlinjen. Men då tog vi omställningslägena istället, sade Tove Almqvist efter segern.

Som seriefinal var uppgörelsen naggad i kanten av Eskilstunas dipp på slutet. Det var också klasskillnad i duellen mellan seriens trea och etta.

Hemmalaget hade längre spelsekvenser, i gengäld var Linköping betydligt rappare när man närmade sig farliga, offensiva utrymmen. Gästerna svängde snabbt på klacken, lyckades överflyga Uniteds yttrar och hotade trebackslinjen med flera alternativ.
– Vi var väldigt distinkta i vårt passningsspel , visste var vi skulle göra av bollen och hade hög arbetskapacitet.

Ledningsmålet efter elva minuter var ett snyggt anfall hela vägen, genomfört i högt tempo tills Tove Almqvist fångade upp en retur och tryckte till på volley via målramen och in.
– Jag tänkte, ska jag ta ner den eller skjuta. Men jag får träff, skön känsla och viktigt med ett tidigt mål, sade hon.

Linköping hade mer på lager, samarbetade framgångsrikt centralt. Förutom målskytten Almqvist var Emma Lennartsson kapabel när hon tog sig in från kanten och den tredje mittfältskollegan Claudia Neto smått genial i det enkla och uppoffrande när hon gjorde jobbet över stora ytor.
– Vi hjälper varandra i många situationer, utnyttjar spetskvaliteterna, log Almqvist.

2-0-målet var ett faktum inom den första fjärdedelen med många handfallna hemmaspelare som rundningsmärken. Lennartsson slog inlägget, Marija Banusic hade ögon i nacken och lämnade över möjligheten till Lina Hurtig som inte hade någon försvarare framför sig och kunde placera in ett ännu större övertag.

Visst hade Eskilstuna mer boll och högt presspel, men det betalade sig dåligt mot serieledaren med en självklar stöttepelare. Claudia Neto befann sig lite överallt och vann lika gärna bollen högre upp som hon såg till att skära av närmare sitt eget straffområde.

Det blev sällan farligt, LFC hängde bra med tillbaka. Malin Diaz försökte skapa, Mimmi Larsson sprang som vanligt och Fiona Brown försökte understödja utan resultat.
Eskilstuna fick begrunda pausunderläget i omklädningsrummet medan trotjänaren Elin Wahlström som kom till United 2009 och nu letar ny klubbadress blev avtackad inför 2 325 i publiken på Tunavallen.

När lagen återvände i spel var Linköping mer avvaktande, taktiskt slugt och avstod ofta första halvlekens dräpande spelvändningar. Det gav en kontrollerad matchbild där United fick öka chanskvoten och ändå hittade luckorna alltför sällan. Diaz sköt men Cajsa Andersson hade små bekymmer att styra undan. Ingrid Schjelderup var den sista att försöka med ett ribbskott i slutminuterna.

Då var det under alla omständigheter för sent att sabotera Linköpings segerstaplande i tio av elva matcher, fem poäng tillgodo på Rosengård och det dubbla gentemot Eskilstuna halvvägs.
– Hade någon sagt före seriestart att det skulle se ut så här under uppehållet hade man bara kunnat drömma om det, sade Almqvist.

– Vi försöker verkligen spela fotboll, rulla boll. Trots att vi blir stressade i vissa situationer kan vi spela oss ur det. Sen har vi duktiga individuella spelare, utnyttjar varandra bra på planen och har bra lagsammanhållning, fortsatte 21-åringen som medverkade på det sista landslagslägret men inte kom med i den slutgiltiga EM-truppen.

Istället väntar lediga, njutbara veckor efter vårens egna framgångar och lagets ohotade förstaplats.
– Jag ska vara med familjen, ta det lugnt på landet och träna lite själv.

Damallsvenskan 29 juni
Eskilstuna United - Linköpings FC 0-2 (0-2)
(Almqvist, Hurtig)
Hammarby IF - Vittsjö GIK 2-0 (0-0)
(Ekblom, Zigiotti Olme)
Kopparbergs/Göteborg FC - IF Limhamn Bunkeflo 2-5 (1-2)
(Hammarlund, Rubensson – Winberg 2, Björk Kristjansdottir, Johnsson, Welin)
Piteå IF - FC Rosengård 0-2 (0-2)
(Troelsgaard, Masar)