Förbundskapten berättar här om valet av nästan uteslutande spelare födda på 80-talet.
– Det blev en litet yngre trupp än vad vi tänkt oss och det är av flera skäl. En del spelare visste vi redan från början skulle stanna hemma och köra grundträning, det är dom mest rutinerade. Sen saknar vi några skadade som t ex Linda Forsberg, Caroline Seger och Josefine Öqvist och Caroline Jönsson, säger Thomas.
-Men vi ville prova nytt och det får vi chans att göra nu.
Dessutom får de spelare som tidigare varit med och kanske inte alltid spelat från start en jättechans att bevisa att dom är beredda att ta över.
I ett internationellt perspektiv kommer ni med sex debutanter och fem spelare som ännu inte spelat över 10 landskamper. Medelåldern i den svenska truppen ligger på 24 år och utan tvekan kommer det yngre gardet att ställas på ordentliga prov. Vad förväntar du dig av dem?
– Här får dom en chans att känna på internationellt motstånd. Att vinna i de här sammanhangen finns inte med som prioritet ett, det är mer att vi ställer höga krav på den individuella prestationen. Men tillsammans med de mera rutinerade spelarna ska vi förstås försöka bygga ett lag som gör bra ifrån sig mot både England och Norge.
Vad finns det för bakomliggande målsättning med de här 80-talisterna?
– Att ge dom den erfarenhet som behövs för att klara av spel på hög internationell nivå. Det tar ett tag att skapa ett slagkraftigt lag. Se på 77:orna som vi kallade det lag som VM-silver 2003. Dom bästa var då i 26-årsåldern.
Några tankar kring någon spelare som skiner lite extra?
– Malin Levenstad kan man väl säga gör det. Trots att hon bara är 19 år så genomförde hon fjolårssäsongen i Damallsvenskan på ett väldigt jämnt och bra sätt. I och med att Hanna Marklund försvann kan vi nu börja lotsa in en ung spelare som redan är bra och troligtvis kommer att bli ännu bättre om några år. Här har vi andra spännande namn i ungefär samma läge och som är med som debutanter till Cypern. Det känns onekligen spännande, säger Thomas.
Dom ”gamla rävarna” Frida Östberg, Sara Larsson och Sara Thunebro, tre lirare födda på 70-talet, lär få fullt upp med att styra och ställa bland alla de yngre som ska in på plan och röja runt. Det ska dom klara av utan att det påverkar det egna spelet samtidigt som pressen att prestera på hög nivå finns där.
För dom lär inte vilja bli frånsprungna av ungtuppar ett OS-år och bara en sån sak skapar positiv laddning i en trupp.
Text: Anette Börjesson
